MUWomen’s Barmy Army: April
Månaden började i moll men avslutades i dur med två riktiga målexplosioner. Det finns fortfarande halmstrån att greppa i kampen om CL och United är vidare i FA-cupen, vi tar en titt på hur matcherna sett ut. Sen dyker vi ner i karriären på en av vårens bättre spelare, Lucy Staniforth. Häng på!
Brighton 1 – 0 Manchester United
Som vi tidigare skrivit är varje match som en cup-final om United ska ha någon möjlighet att nå topp tre och en CL-plats. Kapten Katie Zelem var inställd på en tuff match när laget åkte söderut, till MUTV sa hon, ”Vi vet att de är ett välorganiserat lag och att det kommer bli en tuff match. De har något att bevisa vilket kommer göra det ännu tuffare för oss”. Det Brighton hade att bevisa var att 5-0 förlusten mot Everton i omgången innan var en tillfällighet och att den fina formen med fyra raka segrar dessförinnan var det riktiga Brighton.
Matchen börjar i högt tempo där båda lagen vill framåt, men för varje minut tar United tag i det mer och mer. Åtminstone lyckas man trycka ner hemmalaget även om man inte lyckas få ordning på bollen i de avgörande momenten i sista tredjedelen. Istället blir det en hel del avblåsningar och spelet tappar flyt. En lång frispark efter en av alla avblåsningar lyfter Brighton in i Uniteds straffområdet och när Maria Thorisdottir är uppe med handen högt har domaren inget val utan att peka på straffpunkten. Inessa Kaagman tar hand om straffen och placerar in den i motsatt hörn från det Mary Earps går åt, 1-0 Brighton efter 25 minuter. United viker inte ner sig utan reagerar på det sätt man vill se, full fart framåt genom främst Ella Toone men även Jackie Groenen och Kirsty Hanson. United trycker ner Brighton under slutskedet av första halvlek och Millie Turner lyckas nicka över ett tomt mål är hon blir helt fri en meter från mållinjen. Istället för en kvittering kommer nästa bakslag när Lauren James haltar av planen efter att återigen dragit på sig en skada. Redan innan match stod det klart att Christen Press inte var tillgänglig och med Galton, Russo och Heath borta sedan tidigare gör det inte saken enklare.
United kommer ut och är livliga efter paus och bara minuter in i andra halvlek kommer Jess Sigsworth fri efter att Toone spelat fram henne, men avslutet är inte tillräckligt bra och målvakten kan rädda. Gästerna fortsätter försöka, Ona Batlle drar precis som Zelem till från distans och Hanson går omkull i straffområdet men det vill sig inte. Åt andra hållet är hemmalaget inte alls ofarliga och skapar bekymmer för Earps på inlägg och fasta situationer. Med kvarten kvar bryts spelet i några minuter när ett par planstormande gäss vägrar lämna planen, om de var upprörda över Uniteds oförmåga att skapa målchanser eller om det var något annat de ville ha sagt vet jag inte. Någon effekt gav det i alla fall inte utan matchen fortsatte precis som tidigare, United försökte och skickade upp mittbackarna sista minuterna men en femte förlust i ligan detta år blev ett faktum. Till MUTV säger Casey Stoney, ”De spelade precis som vi förväntade oss och vi var förberedda på det. Vi fick chanser men tog dem inte, vi måste höja nivån, och det är mitt ansvar som huvudtränare att se till att vi får resultat”. Visst att många spelare var skadade men United ska ändå vinna en sådan här match, och tyvärr sitter vi här och konstaterar att de missade chanserna fortsätter bita oss i baken.
Burnley 0 – 6 Manchester United (FA-cupen)
Efter förlusten i ligan var det landslagsuppehåll, omgruppering och sedan dags att ge sig in i FA-cupen. United ställer i princip starkast möjliga elva på plan, och detta ska då inte vara något annat än seger. Burnley spelar i tredjedivisionen vilket inte är en professionell liga, det innebär att Burnley tränar tre gånger i veckan men inte spelat mycket fotboll senaste tiden då ligan avslutats i förtid på grund av pandemin.
Nu var de i alla fall taggade till tänderna på att för möta Manchester United, men det visade sig snabbt att det var klasskillnad. Ona Batlle dominerade högerkanten, Ella Toone rev upp sår centralt och Lucy Staniforth flöt fram mellan linjerna. Efter en hörna i den 11 minuten trycker Millie Turner in 1-0 till United och fem minuter senare väggar Toone med Batlle innan hon prickskjuter in matchens andra mål. Det tålamod och den rörelse man ibland saknat i ligan får vi nu se prov på, men det kommer så klart med brasklappen att det är ett lag från tredjedivisionen som står på andra sidan. Burnley försöker skicka upp bollen mot en ensam anfallare men United vinner varenda andraboll och kommer i nya vågor. Toone får ett jätteläge att sätta trean innan Staniforth blir frispelad efter en perfekt genomskärare med yttersidan av Batlle och petar in sitt första mål för United. Innan paus skulle det fjärde målet också komma när Amy Turner styr in ett skott från Toone efter en hörna. United var dominanta från första sekund, var lika påkopplade även efter att några bollar gått in.
Burnley hade samlat mod i paus men redan i andra halvleks andra minut löper Toone sig loss centralt och spelar Hanson tillvänster, skotskan vinner ett motlägg och trycker in 5-0 längs marken. Staniforth fortsätter hitta bra ytor och briljerar med sina fina vrickningar och skarvar och United har kul när de spelar. Jess Sigsworth kommer fram till höger och drar till ett hårt skott i ribbans undersida och Kirsty Hanson är först på returen och nickar in 6-0 efter knappa timmen. Minuterna senare får vi se debut för 17-åriga Tara Bourne när hon ersatte Amy Turner i mittförsvaret. Tempot sjunker och United fortsätter göra byten, 17-åriga Carrie Jones kommer in och Fran Bentley säsongsdebuterar här hon byter av Earps i målet. Även Press har kommit in och skapar några lägen där en chipp i ribban var närmst, och ribban fick ta emot ett stenhårt Staniforth-skott också och gjorde så att det stannade vid sex gjorda mål för United. En fint genomförd match och avancemang i FA-cupen.
Manchester United 4 – 1 Tottenham
Tillbaka till ligan och äntligen lite positiva nyheter när det kommer till skadeläget. Visserligen saknades nu också Hayley Ladd men i startelvan fanns Christen Press, och på bänken satt både Alessia Russo och Leah Galton. Tottenham kom till Manchester 21 poäng bakom United på en åttondeplats och fick klara sig utan Abbie McManus som ju är utlånad från United och inte fick spela.
Christen Press rullar igång matchen för United men det är gulklädda Spurs som får första möjligheten när Zelem spelat rakt i gapet på en bortaanfallare. Som tur är finns Amy Turner där och hindrar avslutet. Istället kommer en superb omställning där Batlle hittar in till Toone som direkt trär fram bollen till Press som kommer fri men inte lyckas överlista målvakten. Dessa snabba anfall där bollen går som på ett snöre skulle bli ett återkommande tema, ett annat återkommande tema var att Press från sin centrala anfallsposition sjönk ner i plan och blev en uppspelspunkt där hon kunde dirigera spelet och sätta fart på anfall. En kombination av dessa två saker gav United ledningen när Press hittade Hanson till vänster som spelade in bollen längs marken till Toone som med vänstran tryckte in 1-0 efter knappa tio minuter. United fortsätter sätta in hög och aggressiv press vilket inte ger Spurs möjligheter till att få till något eget spel, istället trycker United på och efter 19 minuter kommer 2-0. Ella Toone snappar upp en hörna som blir för lång och skickar in ett inlägg som Press möter med pannan och styr in bollen vid den första stolpen. Som om inte det var nog kom även 3-0 efter dryga halvtimmen. Återigen är det Hanson som kommer fram till vänster och får in bollen, denna gång är det Sigsworth som snappar upp den och drar upp avslutet i nättaket. Gästerna sticker upp och får till ett bra inlägg i halvlekens sista minut men då är Batlle alert och kommer emellan. En jättefin halvlek av United där jag främst tar med mig hur Press agerat i sin position. Hon har gjort bra matcher tidigare men ändå inte fått det att fungera fullt ut och det har påpekats att hon kanske är bättre från en kant. Men Stoney har fortsatt spela henne centralt, och på det sätt hon agerat här när hon droppar ner i och deltar i spelet gör att hon är dominant under första 45.
Spurs gör ett dubbelbyte i paus för att ge det en chans, men domaren hinner bara blåsa igång innan Staniforth är på väg igen om tacklas omkull i straffområdet. Toone kliver fram och rullar in straffen till 4-0 och fortsätter utöka sin ledning som Uniteds mesta målskytt genom tiderna med 31 fullträffar, tvåa ligger Lauren James med 28 gjorda mål. Bakåt ser det tryggt ur och när Spurs väl kommer fram finns Millie och Amy Turner där för att rensa undan. Tidigare har rapporter kommit om att Leah Galton skulle missa resten av säsongen, men när hon med knappa halvtimmen kvar kommer in och kör på längs vänsterkanten kan man inte tro att hon för några veckor sedan gick i skyddsstövel. Hon får också ett superläge att göra mål när Press lyfter in en perfekt boll till henne i straffområdet, trots god tid får hon inte träff på volleyskottet. United spelar nu mer eller mindre av matchen, men Tottenham gav sig inte och fick i alla fall lämna Manchester med ett mål. Alanna Kennedy skickar iväg en fantastisk frispark över muren in bakom en chanslös Earps i matchens sista minut. Tråkigt att inte hålla nollan, men ibland finns inte mycket att göra åt snygga mål. ”Det var en stor prestation av laget idag, vi har haft en tuff andra halva av säsongen och vet att vi måste ta tre poäng i varje match för att sätta press på lagen ovanför. Vi har inte riktigt fått ihop det under våren men senaste veckan känns det som vi hittat tillbaka och kunnat fokusera på matcherna inte bara i ett tabell-perspektiv utan även i ett större perspektiv där det handlar om att utvecklas varje match och sätta en fot framför den andra”, sa Christen Press till BBC efter matchen.
Månadens profil: Lucy Staniforth
”Flipping heck, fansen kommer glömma bort vem jag är”, så beskriver Lucy Staniforth för Sky Sports att hon tänkte när hon rehabiliterade en muskelskada under vintern och tidiga våren. När hon klev ut på planen den 7 mars mot Aston Villa var det första gången hon fanns med i startelvan sedan hon kom till klubben förra sommaren. Men vi återkommer till hur säsongen sett ut, först backar vi banden och tar det från början.
Den 2 oktober 1992 föddes Staniforth i York rakt in i en fotbollsfamilj. Pappa Gordon spelade under 70- och 80-talet för bland annat Hull City och York City, och storebror Tom var en lovande försvarare i Sheffield Wednesday. 2001 drabbades familjen Staniforth av en enorm tragedi när Tom dog endast 20 år gammal, och trots att Lucy då bara var nio år har hon berättat hur mycket hennes bror betytt för henne och hur han fick henne att förälska sig i fotbollen. Som en hyllning har hon valt att spela med nummer 37 i sina klubblag, samma nummer som Tom hade när han spelade i Wednesday.
Lucy började spela fotboll med pojklagen i Copmanthorpe Primary School, men det var när hon kom till Sunderland som karriären tog fart på riktigt. Redan som 16-åring gjorde hon debut för A-laget och 2009 spelade hon FA-cupfinal mot Arsenal. Det blev förlust med 2-1 men pengarna som finalplatsen innebar gjorde att Sunderland kunde fortsätta sin damverksamhet även säsongen därpå, där man tagit sig upp till högstaligan. Lucy tog en självklar plats i laget och var en högst bidragande orsak till att det blev en femteplats i det som då hette WPL National League.
Till säsongen 2011 startades Women’s Super League, och när Sunderland inte lyckades få en plats där flyttade Lucy istället till Lincoln Ladies. Där spelade hon varje match från start under första säsongen och totalt blev det åtta mål på 34 matcher under två säsonger innan flyttlasset gick vidare till Bristol Academy 2013. Visserligen började det bra och Bristol tog sig till FA-cupfinal. Även denna gång var det Arsenal som stod på andra sidan, och precis som då blev London-laget övermäktiga. Som om det inte räckte med förlusten åkte Lucy på en allvarlig knäskada när hennes korsband drogs av vilket innebar att hon missade resten av säsongen.
När hon var på väg tillbaka från knäskadan köptes hon loss av regerande mästarna Liverpool, men under försäsongen var oturen framme igen. ”Jag har haft några motgångar i min karriär. Två korsbandsskador, en i varje knä, direkt efter varandra. Allt som allt missade jag nog ungefär tre år av fotboll”, berättar Lucy för Mirror. Den andra knäskadan gjorde som sagt att hon missade även hela säsongen 2014, så även om hon var en del av truppen som vann ligan kunde hon inte bidra på planen. Hon kom tillbaka under 2015 och började spela för Liverpool, men för att verkligen få fart på karriären igen flyttade hon tillbaka till Sunderland där hon slog igenom. Där fick hon snabbt ta hand om lagkaptensbindeln och blev under sin andra säsong tillbaka utsedd till lagets bästa spelare. 2018 blev det en ny flytt, denna gång till Birmingham där hon stannade under två säsonger innan hon sommaren 2020 skrev på ett tvåårskontrakt med Manchester United.
Trots att Staniforth bara är 28 år gammal har hon hunnit med en hel del, vilket även inkluderar ett helt gäng ungdomslandskamper för England. I september 2018 fick hon göra debut för A-landslaget i en VM-kvalmatch mot Kazakstan där hennes första mål också kom. Hon gjorde stort avtryck under SheBelieves Cup våren 2019 och när truppen till VM i Frankrike skulle tas ut fanns hon med där. En dröm som gick i uppfyllelse och när hon inför turneringen pratade med Mirror reflekterade hon över resan som tagit henne hit, ”någon sa en gång till mig att även om jag är 26 år gammal så kan man säga att jag är 23 eller 24 om man tittar på det antal matcher jag spelat. Det har gjort att jag kunnat känna lite mindre press och istället ha tålamod för att nå hit”. Det blev bara ett kortare inhopp i åttondelsfinalen mot Kamerun i en turnering som slutade med en fjärdeplats för England efter att de förlorat bronsmatchen mot Sverige.
”Jag är väldigt glad över att ha skrivit på för Manchester United, det är världens största klubb och jag är jättestolt över att vara här. Jag kommer hit för att vinna titlar och skapa historia med klubben”, så sa Staniforth själv till manutd.com när hon blivit klar för klubben. Men det skulle dröja innan hon kunde göra ett riktigt avtryck i United, först åkte hon på en skada under försäsongen vilket gjorde att hon missade säsongsinledningen. Under hösten blev det några inhopp innan en muskelskada höll henne borta under vintern, så nog låg det något i tankarna hon hade om att United-supportrarna kanske glömt bort henne. Men efter starten mot Aston Villa har hon i princip gjort sig själv opetbar för tillfället. Hon har visat att hon kan spela både i en lite lägre position på det centrala mittfältet men allra bäst gör hon det när hon får röra sig lite mer offensivt. Hon har slagit massor av fina hörnor och frisparkar, där flera lett till mål, och gjorde mot Burnley sitt första mål för United.
Jag kan uppleva att United i en del matcher har en tendens att bli stressade när de kommer fram mot offensivt straffområde och konstant försöker hitta en snabb avgörande passning, men att Staniforth här bidrar med ett lugn och förmågan att hålla i bollen samtidigt som hon har kvaliteten att sätta in den avgörande passningen när tillfälle finns. I skrivande stund har hon gjort 15 framträdanden för United, men det är först på slutet hon kunnat göra sig själv rättvisa. Den lite knackiga säsongen fram till nu har gjort att hon tappat sin landslagsplats och står kvar på de 16 landskamper hon hade när hon kom till United, men hon vill gärna tillbaka dit. Till Sky Sports berättar hon, ”ett av mina mål är att bli startspelare i landslaget, och jag är på bästa möjliga plats för att kunna nå dit. Just nu är allt mitt fokus på Manchester United, och allt som kommer utöver det är bara en bonus”. Fortsätter hon på den bana hon slagit in på nu kan både United och England skatta sig lyckliga.
Vad har vi att se fram emot?
För en månad sedan låg Arsenal tre poäng bakom United på en fjärdeplats med en match mindre spelad. Denna månads resultat gör att Arsenal nu tagit över tredjeplatsen på målskillnad, trots att de fortfarande har en match mindre spelad. Tyvärr känns drömmen om en CL-plats nu oerhört avlägsen. Det krävs segrar i de två återstående matcherna för United, och Arsenal får då ta max fem poäng på sina sista tre. Det kan gå och hoppet är det sista som överger, men svårt blir det. Precis som Press var inne på när hon prata efter segern mot Tottenham så har det varit en tuff andra halva av säsongen för United. Under första halvan förlorade man inte en enda match men nu har man vunnit fem och förlorat fem på de tio senaste. Det är ett facit som är för dåligt om man vill slåss med de tre övriga storlagen i toppen av tabellen. Även om det blir svårt att nå tredjeplatsen och United lär sluta fyra även denna säsong har gapet mot toppen minskat och hoppet ner till Everton på femteplatsen är nio poäng. I toppen kan vi se att Chelsea fortsatt har kommandot, och efter 2-2 i seriefinalen mot City förra veckan talar nu mycket för att London-laget försvarar sin ligatitel.
Det återstår som sagt två ligamatcher för United denna säsong, den 2 maj väntar en resa till jumbon Bristol och sedan är det ligaavslutning hemma mot Everton den 9 maj. Oavsett om det skulle räcka till en CL-plats eller inte är det viktigt att avsluta säsongen på ett bra sätt för att ändå få en positiv känsla att bygga vidare på. Efter ligaavslutningen mot Everton vänta åttondelsfinal i FA-cupen där United ställs mot Leicester den 16 maj. Leicester är klara för spel i WSL nästa säsong efter att ha vunnit Championship i överlägsen stil, men vi minns ju hur det gick förra säsongen när lagen stötte på varandra i ligacupen. United vann med 11-1. Nu blir det väl inte såna siffror, men United är favoriter att ta sig till kvartsfinal.
Ett stående inslag här har under hela säsongen varit att prata om alla skador United gäckas av, och vi tar ett varv kring det även nu. Vi börjar med det positiva, Leah Galton gjorde comeback tidigare än väntat och hoppade in mot Spurs. Mot Spurs fanns även Alessia Russo på bänken för första gången sedan hon skadade sig i oktober. Det blev inget inhopp i den matchen, men nog borde vi få se henne i någon av de sista matcherna nu.
Så skiftar vi över till det mer negativa, Tobin Heath som ådrog sig en fotskada och förhoppningsvis skulle kunna komma tillbaka till spel innan säsongen var slut har nu åkt på även en knäskada. ”Hon har åkt tillbaka till USA för att rehabilitera. Hon ger sig själv bästa möjliga förutsättningar för att bli spelklar till OS, men hennes säsong här är över med tanke på skadans längd”, sa Stoney till BBC. Verkligen tråkigt att hennes säsong är över, och risken är också stor att vi inte får se något mer av henne i en United-tröja. Stoney berättade att det ännu inte finns något bestämt om en fortsättning för Heath eller Press i United, men att de kommer ha samtal om detta senare. Även Hayley Ladd missar de sista matcherna efter att hon dragit på sig en skada i baksida lår. Sedan tidigare vet vi att det inte blir mer spel för Ivana Fuso denna säsong, och mycket talar väl för att även Lauren James missar de sista matcherna. Hon har haft en säsong som präglats enormt av skador och när hon väl kommit tillbaka och spelat en eller två matcher har hon gått sönder igen. Jag skulle säga att James har potential att bli en av de absolut bästa i världen, så det gäller verkligen att Uniteds medicinska team nu hanterar henne på rätt sätt så hon kan få en möjlighet att bli den spelare hennes potential skvallrar om.
Förra månaden skrev vi om att den norska mittfältaren Vilde Bøe Risa ryktades till United, hon har nu skrivit på ett kontrakt med Sandviken i den norska högstaligan som sträcker sig över säsongen 2021. Men samtidigt var hon noga att kommunicera att det kan bli kortare än så om det skulle dyka upp en möjlighet att gå utomlands. Vi får väl se om det blir en hel säsong i Norge eller om det kanske blir spel i en United-tröja efter sommaren. Utöver Bøe Risa ryktas även den nigerianska anfallaren Asisat Oshoala till United. 26-åringen spelar för FC Barcelona där hon öser in mål i samma takt som hon spelar matcher, men Mundo Deportivo rapporterar att Barcelona ska vara beredda att lyssna på de ekonomiska bud United kommer med. Kanske att det ligger något i detta rykte, speciellt om det inte blir någon fortsättning med Press och Heath.
På transferfronten ska vi också nämna att Emily Ramsey som blev blixtutlånad till West Ham nu återvänt till United igen, tyvärr blev det inget spel för West Ham och nu får hon istället ställa sig in på att konkurrera med Earps och Bentley i United igen.
Då har vi nått slutet på denna månads rapportering om Uniteds damlag. Även om utgångsläget i ligan ser tufft ut hoppas vi på en fin avslutning, och hoppet finns ju fortfarande. Om en månad är vi tillbaka igen och ser hur allt gått, vi hörs då!
Månadens spelare: Ella Toone
Månadens mål: Ella Toones 2-0 mot Burnely. United visade prov på tålamod, sen växlade Toone upp genom att väggspela med Batlle innan hon fick till en perfekt båge på skottet från straffområdeslinjen.
Månadens coolaste: Gässen som trots publikförbud tog sig in på plan under matchen mot Brighton, de fintade bort både spelare och vakter och bjöd i mångt och mycket på mer underhållning än United gjorde.
