MUWomen’s Barmy Army: Att bli en gigant
Efter en inledning där segrarna staplats på hög kom två riktiga värdemätare. Frågan var hur United skulle ta sig an dessa matcher, och var United egentligen står i förhållande till giganterna i engelsk damfotboll. Vi har fått en del svar, svar som försöker redas ut här.
Att något går som tåget brukar ju innebära att det bara rullar på, det går bra, inga problem. Allt flyter utan större snedsteg, det är tillförlitligt. Men vi som åker tåg här i Sverige och behöver beblanda oss med SJ får ofta uppleva det direkt motsatta, förseningar och strul snarare än punktlighet och lugn. Så frågan är hur man egentligen ska tolka uttrycket ”det går som tåget”.
Kanske att ”det går som tåget” kan betyda att det mesta går som det ska, det mesta rullar på men att det någon gång då och då kan ske ett snedsteg. Jag menar, en försening här och var kan vi väl köpa. Och accepterar vi uttrycket som sådant, kan det passa ganska väl in på Manchester Uniteds säsong så här långt.
Sist vi hördes här hade det blivit två raka segrar i ligan, och det fortsatte sedan med ytterligare tre raka vinster innan det blev dags för toppmatcher mot Chelsea och Arsenal – vi återkommer till dem.
Men allt var trots det inte lugnt och stiltje. Trepoängarna kom in men det uppvisades också tecken på att spelet i perioder behöver se bättre ut. Om vi ska vara riktigt ärliga var det ett ganska tacksamt schema för United under inledningen av säsongen, och ska man vara med i toppen behöver trepoängarna radas upp – vilket det ju gjort – men spelet behöver också hålla hög nivå för att vara redo när tuffare motstånd väntar. Något som inte alltid var fallet.
Och så har vi den där ligacupen, som ju för damerna inleds med ett gruppspel under hösten för att sedan gå över till utslagsmatcher efter nyår. Det är framförallt där vi fått se förseningarna och strulet, om vi nu fortsätter med tågliknelserna. Med förlusterna på straffar mot både Aston Villa och Durham – sju missade straffar av elva möjliga, långt under godkänd – har United satt sig i en oerhört jobbig situation och håller på att spela bort säsongens kanske största titelchans innan det knappt börjat. Marc Skinner har roterat laget en del, och frågan är om det varit underskattning eller om det helt enkelt är så att bredden på truppen kanske inte är så stark som man hoppats. Förmodligen ligger sanningen någonstans mitt emellan. Nu krävas seger i de två sista matcherna, och inte ens det garanterar avancemang.
United-tåget har på många sätt gått bra mycket bättre än SJ-tågen, men man har också stått på perrongen några gånger och svurit över signalfelen och ”ankomsttiden kan komma att ändras till en tidigare eller senare tid”.
Fem raka segrar i ligan, fem hållna nollor och 14 gjorda mål. Även om spelet inte alltid glänst är det klart att det är ett facit som imponerar. Men om denna inledning ska ha någon betydelse när vi summerar säsongen behöver United på riktigt kunna mäta sig med ligans tre giganter – Chelsea, Arsenal och Manchester City.
Det räcker inte att göra okej matcher mot dessa tre lag, United måste ta steget och mäta sig både spelmässigt och resultatmässigt när man ställs öga mot öga.
Så var det dags, Manchester United – Chelsea.
Testa sig mot de bästa
Den första stora värdemätaren kom när regerande mästarna tog sig till Leight Sports Village. Och det var ett United som saknades lagets kanske bästa spelare, Ona Batlle, men kunde glädjas åt att ha anfallsesset Alessia Russo tillbaka från skada. På andra sidan radades världsstjärna efter världsstjärna upp.
1-6, där har ni resultatet från föregående säsongs möte. Då var Marc Skinner fortfarande ganska tidigt ut i sin United-karriär och försökte sätta sin prägel på laget och spelet, vilket resulterade i naiva uppspel och ett konstant fastnande i Chelsea-pressen. Denna gång fick vi se försök till samma typ av spel, men mer kalibrerat och mer kontroll på saker och ting. Trots mer kontroll var det synder från förr som gjorde sig påminda och ett missat uppspel av Millie Turner som gav gästerna ledningen.
United kämpade sig tillbaka in i matchen och kvitterade genom firma Toone-Russo, men när Russo sedan byttes ut punkterade Chelsea-tyngden matchen och lämnade Manchester med en 3-1 seger.
Resultatmässigt är det ju ett steg framåt, även om 1-6 så klart var en rejäl plump i protokollet. Men även spelmässigt kunde United stå upp på ett bättre vis, och om inget annat störa och såra Chelsea vid tillfällen. Är det nog då? Nej det är det så klart inte, United måste ta sig längre.
Batlles frånvaro visar med all önskvärd tydlighet hennes betydelse för laget, och när Russo byttes ut stod det också klart att det inte finns någon i truppen som på allvar kan ersätta henne. Även om det inte finns ersättare med samma kvalitet måste frågor ställas kring Skinners laguttagning och byten under matchen.
Varför spela Maria Thorisdottir som vänsterback och inte låta Aissato Tounkara starta i mittlåset? Varför byta in Rachel Williams när hon uppenbart inte är i form eller har matchtempo?
Däremot kan jag gilla att Skinner försöker göra United till ett lag som kan kontrollera matchbilden även mot de bästa lagen, istället för att bara försöka sno åt sig en poäng eller tre. Det kommer innebära minor, det kommer innebära förluster – men på längre sikt tror jag det är en nödvändighet.
52 procents bollinnehav mot Chelsea säger ändå något om hur Skinner vill att det ska se ut. Men att det sedan resulterade i klart färre skott mot mål och klart färre klara målchanser än för Chelsea säger också sitt tydliga språk om att det finns mer att utveckla.
Och chans till att utveckla och ta lärdom kom snabbt när nästa motståndare stavades Arsenal, på bortaplan inför 40 000 på Emirates Stadium.
Ta sig an utmaningar – och lära sig
Arsenal är faktiskt det enda av de tre stora lagen United tidigare lyckats slå i ligaspelet, och det verkar som att United lyckats hitta en nyckel mot de röda från London.
United gick ut och, kanske inte körde över men var det klart bästa laget under första halvlek. Det bollförande spelet fortsatte, uppbyggnaden bakifrån med Maya Le Tissier i spetsen gav kontroll och med Ona Batlle tillbaka gavs nya offensiva hot som öppnade upp för Nikita Parris, Leah Galton och de andra offensiva pjäserna. När Ella Toone bredsidade in ledningsmålet var det visserligen på en rejäl bjudning av hemmamålvakt Zinsberger, men likafullt var det välförtjänt.
Arsenal kom ut med nya energi och kraft i andra halvlek och hittade en kvittering efter knappa minuten, och sen fortsatte de pressa ner United och ledningsmålet kom som ett brev på posten med dryga kvarten kvar.
Det är i lägen som dessa där vinden blåser, där det går emot och där man testas som man vill se United kliva fram och ta plats snarare än att falla tillbaka. Och precis det fick vi se.
United började pressa Arsenal igen och gå för en kvittering – en hedersam förlust är inte gott nog. En trött Katie Zelem – som jag tyckte borde bytts ut, kanske tur att jag inte coachar United ändå – visade att hon förmodligen har ligans bästa fot på liggande boll. Först en frispark på Millie Turners panna som gav kvittering och sen en hörna på Alessia Russos panna som gav segermålet inför en vilt firande bortasektion – jäklar vad fint med en fylld bortasektion även inom damfotbollen.
Högre bollinnehav och fler avslut än Arsenal, och en så viktig seger. Det går så klart att säga att Arsenal är skadedrabbade och inte var lika skickliga på att stänga spelvägar som Chelsea, men det går också att säga att United lyckades skapa ytor för att hitta spel framåt som sårade. Och är man dessutom så starka som man är på fasta situationer ska man kunna stå upp mot alla lag i ligan.
Var detta beviset på att United kommer kunna slåss om titel? Nja, det vet jag inte. Men det var i alla fall ett fint svar på tal från förlusten mot Chelsea. Att vända borta mot Arsenal och kriga in segermålet på tilläggstid – man kan ta med sig positiva känslor för mindre.
Och det var en seger som visar att United klarade resa sig efter en förlust, och visade att man dessutom klarade vända en match mot ett obesegrat Arsenal och få effekt på spelövertaget. Det var en seger som ger tillförsikt och en match som faktiskt visade den där mentaliteten som Skinner så ofta pratat om, att inte bli passiva utan istället vara proaktiva och kliva framåt.
Och det var två matcher mot två giganter som visar att United ännu inte riktigt är där dit man vill nå, men också två matcher som visar att klivet inte är så långt.
Det tar tid att bli en gigant, men United är på väg.
Till sist…
… kanske är det någon av er som åker till Manchester till helgen, annars gäller det att bänka sig framför tv:n. Klockan 13.30 på lördagen den 3/11 intar Uniteds damlag för tredje gången Old Trafford, denna gång står Aston Villa för motståndet. Matchen visas på Viaplay, och den går så klart före vad som än spelas i VM.
… på tal om stora arenor, den uppskjutna matchen mot Tottenham kommer spelas den elfte februari på Tottenham Hotspur Stadium. Fint att damfotbollen fortsätter ta plats på de stora arenorna.
… 4-0 mot Brighton, 1-0 mot Leicester, 2-3 mot Durham, 3-0 mot Everton, 1-3 mot Chelsea och 3-2 mot Arsenal. Här har ni alla resultat och länkar till alla mål sedan sist, resultat och mål som gör att United är tre poäng från förstaplatsen i ligan med en match mindre spelad.
… äntligen är det klart med vem som kommer vara Head of Women’s football i Manchester United. Polly Bancroft heter hon och kommer senast från Brighton. Oerhört viktigt för utvecklingen av Uniteds damlag att denna position dels skapats och nu även tillsatts.
… Ella Toone har förlängt sitt kontrakt över säsongen 2025/26, här har vi en United-sjua värd namnet.
… Marc Skinner plockade hem utmärkelsen som oktober månads manager efter alla segrar och hållna nollor.
… och Ella Toone fick pris som årets spelare på Northwest Football Awards, det verkar finnas hur många priser och galor som helst.
… Aoife Mannion har börjat vara en del av träning med laget igen och närmar sig spel efter sin korsbandsskada, efterlängtat efter hennes fina förra säsong och ytterligare alternativ i de bakre leden.
Månadens spelare: Leah Galton
Månadens mål: Alessia Russos 3-2 mot Arsenal. Ja men det kunde ju egentligen bara bli detta mål, när Russo är urstark i straffområdet och fullbordar vändningen exploderar känslorna.
TV: United vann toppmötet mot Arsenal efter sent avgörande
