MUWomen’s Barmy Army: Februari

MUWomen’s Barmy Army: Februari

Nja, resultatmässigt var februari inte en toppmånad för Manchester Uniteds damlag. Men vi går likaväl igenom matcherna som spelats, och målet om att nå Champions League lever i högsta grad fortfarande. Sen tar vi en extra titt på den andra amerikanska stjärnan i laget – Christen Press. Häng på!

Everton 0 – 2 Manchester United

Som sagt har resultaten i februari inte gått Uniteds väg, den enda segern vi har att rapportera om kom 31:a januari borta mot Everton. United kom till matchen med ett inte helt optimalt skadeläge, Tobin Heaths skada visade sig vara allvarlig vilket så klart påverkar Uniteds anfallsspel. Men Stoney kunde ändå ställa upp med ett starkt lag i Liverpool-kylan. Gästerna börjar också bra, Hayley Ladd vinner många dueller centralt och sätter både Galton och Press i lägen tidigt i matchen. Just dessa tre var också inblandade i ledningsmålet efter knappa tio minuter. Ladd vinner boll och Press skarvar sedan ut till Galton på vänsterkanten. Hon slår in ett inlägg som målvakten inte kan hålla och på returen hugger Ella Toone och trycker in bollen i mål. United fortsätter sätta hög press vilket gör att Everton har svårt att komma upp på offensiv planhalva. Christen Press löper på allt och kommer till några avslut, Ona Batlle forsar fram till vänster och Amy Turner stoppar upp de få försök hemmalaget har till omställningar. Även om Everton börjar komma in i det ju längre halvleken går är det inget snack om att United är mycket farligare. Kapten Zelem frispelar Toone som skjuter rakt på målvakten och Press vinkas tveksamt av för offside när hon är på väg igenom. Ett andra mål skulle också komma, återigen är det Ladd som vinner boll och sticker in en passning till Press som tar med sig bollen och placerar in 0-2 precis innan paus. Viktigt för Press att göra mål och viktigt för United att skapa sig buffert till andra halvlek.
Hemmalaget börjar få tag på bollen mer och United sjunker djupare och slår bort lite för mycket när omställningslägen väl kommer. Jill Scott testar Earps från distans som gör en bra räddning, och Stoney ser inte helt nöjd ut med hur det ser ut. Trots ett övertag i bollinnehav från Everton känns det inte riktigt farligt, försvaret har bra koll och Jackie Groenen fortsätter löpa och göra det svårare för de blåklädda att hitta fram. Ju längre halvleken går ju tydligare blir det att United inte är speciellt intresserade av att göra fler mål utan vill mer bara spela av matchen. Press, Toone och Galton sticker fram någon gång men allt som oftast spelar United bort bollen lite för enkelt. Nu gör det inte så mycket i just denna matchen då det defensiva blocket är stensäkert och leder United fram till en hållen nolla och tre viktiga poäng. ”Vi försvarade mycket under matchen och det är vad som krävs om man ska kunna slåss i toppen av ligan. Ibland måste man vinna på det sättet och jag är jättestolt över laget idag”, sa Press till MUTV efter matchen.

Manchester United 0 – 2 Reading

Ny viktig match för United som dock fick se sin offensiv ytterligare försvagas när Lauren James saknades efter att hon fått en smäll mot Everton. Med många spelare skadade fick ungdomarna Tara Bourne och Carrie Jones plats på bänken. Från start fick vi se United-debut för nyförvärvet Maria Thorisdottir som tog hand om högerbacksplatsen. Trots några placeringars skillnad i tabellen visste man att detta inte skulle bli en enkel match, vi minns bortamatchen där Reading skickligt spelade sig ur Uniteds press och verkligen bjöd upp till kamp. Det är också en jämn inledning av matchen vi får se där båda lagen kommer till halvchanser och spelet svänger fram och tillbaka. Efter knappat 20 minuter kommer matchens hittills bästa anfall när Zelem vinner boll och Press klackar fram till Toone som spelar vidare till Hanson. Skotskan spelar direkt tillbaka till Toone som skjuter i stolpen och Reading kommer undan med andan i halsen. United tar över mer och mer och Zelem vinner några bollar och Galton får ett fint nickläge men lyckas inte styra den åt någon sida och målvakten kan göra en bra räddning. Skadade Heath sitter på läktaren och skriker ut instruktioner och United fortsätter vinna boll men tyvärr saknas kvaliteten i de avgörande passningarna. När domaren blåser av för halvtidsvila är det lite förvånande att det fortfarande är mållöst då båda lagen haft sina chanser i en halvlek som United växt in i mer och mer.
United får inte riktigt till sin press i början av andra och det blir för mycket att löpa individuellt snarare än något samkoordinerat vilket gör att gästerna kan spela sig igenom och komma till anfall. Trots detta hittar United flera finfina lägen, till exempel när Hanson spelar in till Galton som avslutar från nära håll och när Batlle följer med i en snabb omställning och kommer till avslut. Båda gångerna är Moloney i Reading-målet verkligen på tår och gör fina räddning. United kommer i våg efter våg nu och det är bara en tidsfråga innan nollan ska spräckas, det är känslan i alla fall. Istället sticker Reading upp och tvingar Earps till en jätteräddning vid ena krysset efter dryga timmen. På den efterföljande hörnan får United inte undan bollen och Harding nickar in ledningsmålet. Hemmalaget verkar lite tagna av baklängesmålet och bara två minuter senare tappar man markeringen helt på Carter på en inläggsfrispark och det är 0-2. Det här med defensiva fasta behöver United verkligen se över, det är för många baklängesmål på alldeles för enkla sätt nu. Nu handlar det bara om att få tiden att gå för gästerna och United blir mer och mer frustrerade. Antydan till kvitteringsjakt får vi i alla fall se, men det är egentligen inte speciellt nära att bli match av detta igen. ”Vi visste att det skulle bli en tuff match, men det visade sig bli ännu tuffare än vi trodde”, sa Zelem till MUTV efter matchen. Stoney var inte alls nöjd med matchen och sa, ”Jag är oerhört besviken, men om man försvarar som vi gjorde vid fasta situationer komma man släppa in mål. Trots det skapade vi tillräckligt för att vinna, men vi måste bli bättre i båda straffområdena”.

Manchester City 3 – 0 Manchester United

Om det inte var tändvätska nog att möta City så fick United en massa extra nu för att försöka studsa tillbaka efter förlusten. Men City med sex raka segrar är inte lätta att möta, speciellt inte på bortaplan. Att det skulle bli en tuff match visade sig direkt, City tog hand om spelet men United var ganska fyndiga när tillfälle att ställa om gavs samtidigt som City mestadels hölls på utsidan. Det mesta City skapade första 20 minuterna var på grund av att United envisades med att spela korta passningar i backlinjen och spela hem till Earps gång på gång istället för att sätta en längre boll när pressen sattes in. Givetvis förstår jag tanken med att försöka spela sig ur pressen, men det går ju också att välja sina lägen. Just en sådan situation resulterade i en hörna för City som Lucy Bronze tryckte in när United inte får undan bollen. Onödigt att sätta sig i den situationen från början, och sedan är det återigen en fast situation det blir baklängesmål på. City fortsätter vara farliga, Kelly utmanar på ena kanten och på den andra river Stanway upp lite sår i United-försvaret. Men gästerna är inte helt oävna, främst är det Jackie Groenen som gör ett jättejobb med att sätta press och vinna boll vilket gör att spelare som Toone och Press kan sättas i hyffsade lägen. Uniteds bästa läge i första halvlek får Ladd som snappar upp bollen efter en frispark och avslutar men inte riktigt har balansen för att få in skottet vid bortre stolpen. Vid andra änden av planen räddar Earps kvar United i matchen när White får ett fint dubbelläge efter inlägg. Innan paus hann det ändå komma ett bakslag för gästerna när Leah Galton – till synes oattackerad – går i backen och tar sig för vänster fotled. Kraftigt haltande lämnar hon matchen och en redan skadeskjuten offensiv har nu inte många liv kvar.
Hanson kom in i paus i hemmamötet lagen emellan och tog United tillbaka in i matchen, nu hoppas man på något liknande när hon ersatt Galton. Och det är en ganska bra inledning av gästerna när man väl lyckats styra undan några inlägg från hemmalaget. Visst, City har betydligt mer boll och United tappar den i lite farliga lägen ibland, men Christen Press får några fina lägen för att kvittera. Hon avancerar in från vänster men skottet går rakt på Roebuck i målet, sedan får hon lite mycket kraft i en lobb över en utrusande målvakt och tredje gången gillt täcker Bronze ut ett volleyskott. Med lite mer flyt hade Press satt åtminstone ett av dessa lägen men när inte det sker vet vi vad som brukar hända, det straffar sig bakåt. Med 20 kvar slarvar Millie Turner med en svag nick i eget straffområde och Lauren Hemp skickar in målvaktsreturen via Amy Turners panna och ribban. City är lite för tunga, lite för bra och när United dessutom har den skadelista man har blir det en för tuff uppgift. Press är nära att hitta en reducering men återigen står Ellie Roebuck i vägen. Caroline Wier sätter pricken över i:et när hon hur elegant som helst chippar bollen från långt håll över Earps till 3-0 efter att United gett bort bollen vid eget straffområde. ”Om man inte sätter de basala sakerna kommer man straffas, de har mer vilja att vinna bollen och straffa oss. Det är för dåligt och ska inte få hända”, säger Stoney till MUTV efter matchen. Jag kan hålla med henne, United ger bort flera onödiga lägen och sätter sig i svåra situationer. Samtidigt fanns lägen i omställningsspelet som inte togs. Men sett över hela matchen var det ett fullt rättvist att City vinner.

Månadens profil: Christen Press



De är väldigt entusiastiska. När vi andra missar ett skott svär vi eller något liknande, men de bara ’Christen! Tobin!’ och sen kör de på och sätter ett drömmål nästa gång. Jag önskar att jag hade den positiviteten, de är helt briljanta”. Orden kommer från Kirsty Hanson när hon ska beskriva Christen Press och Tobin Heath, och hon fortsätter med att berätta hur mycket de hjälper de unga spelarna i laget. Jag tror inte det går att överskatta deras betydelse för utvecklingen av laget och truppen, och då passar det väl bra att vi tar en extra titt på Christen Press nu efter att ha bekantat oss med Tobin Heath förra månaden.

Press föddes den 29 december 1988 i Los Angeles och växte upp i förorten Palos Verdes Estates med idrottande som en fullt naturlig del av livet. Hennes mamma var tennisspelare och pappan höll på med amerikansk fotboll, och även om Christen testade på flera olika sporter föll valet till slut på fotboll. Som femåring började fotbollsresan mot världstoppen, hon tränade avslut dagarna i ända efter att hennes mamma visat videos på Pelé. All träning gav resultat och på High School satte hon målrekord och fick flera olika utmärkelser för sina prestationer. När det blev dags att ta sig vidare till college föll valet på Stanford University där hon studerade psykologi och kommunikation. På fotbollsplanen fortsatte succén, hon är fortfarande den spelare som gjort flest mål för Stanford Cardinals och hon slog rekord i antal gjorda poäng och mål under en säsong. Som grädde på moset tilldelades hon 2010 Hermann Trophy, en utmärkelse som går till hela USA:s bästa damspelare på college.

71 mål och 41 assist på 98 matcher i Stanford är ju inget annat än dundersuccé, och hon draftades till den högsta amerikanska ligan där det blev spel för magicJack i Florida. Säsongen 2011 tog slut i semifinalen i slutspelet men Press utsågs till Rookie of the Year efter att ha gjort åtta mål på 19 matcher och kommit trea i skytteligan. Men precis som vi gick igenom när vi tittade på Tobin Heaths karriär så lades den amerikanska damligan ner och när Press då stod utan lag valde hon att ta flyget över Atlanten och testa på livet i Göteborg. Nytt land och ny kultur men samma framgångar på fotbollsplanen, vinst i svenska cupen och 25 mål på 33 matcher i alla turneringar och en andraplats i den Damallsvenska skytteligan. Press har berättat att hon fick lära sig en massa nya saker som gjorde att hon kunde se på sporten på ett nytt sätt i Sverige, bland annat genom att läsa spelet bättre och kommunicera genom rörelse istället för genom ord. Till The Guardian sa hon, ”Jag älskade alla saker jag fick lära mig, fotboll blev en vacker sport igen”. Inför säsongen 2013 skrev hon på för regerande svenska mästarna Tyresö FF och 35 mål på 32 matcher i alla tävlingar och seger i skytteligan i Damallsvenskan visar ju minst sagt att hon tog till sig av alla lärdomar. Som ni kanske minns gick Tyresö FF i konkurs 2014, men de hann ändå ta sig till Champions League-final där det blev förlust mot Wolfsburg.

Jag känner att jag i stora delar både i min karriär och i mitt liv försökte vara någon annan innan jag åkte till Sverige. I Sverige hittade jag vem jag är och jag lärde mig älska henne. Det är det allra största jag vann under min tid där”, säger Press till The Guardian. 2014-2017 spelade hon för Chicago Red Stars och fortsatte göra mål innan hon tradades till Utah Royals i början av 2018. Innan den nya säsongen drog igång återvände hon till Sverige och Kopparbergs/Göteborg i några månader. Sen stannade hon i Utah fram tills ligan pausades våren 2020 och hon så småningom skrev på för Manchester United.

Under tiden fram tills hon kom till United tog hon sig upp genom de amerikanska ungdomslandslagen innan det blev A-landslagsdebut 2013. I skrivande stund har det blivit 141 landskamper och 59 mål, segrar i flera olika landslagsturneringar och VM-guld både 2015 och 2019. All erfarenhet och kunnande hoppas Press kunna bidra med i United för att leda laget mot toppen. För Offside Rule berättade hon, ”Jag hoppas vi (Press och Heath) kan föra med oss en obeveklig inställning mot att inte ifrågasätta eller tvivla på att vi kan vinna. Jag vill dela med mig av min tävlingsinstinkt, mitt driv och arbetsvilja för att bli så bra jag bara kan”. Om vi då tänker tillbaka på det Kirsty Hanson sa längre upp i texten verkar det ju onekligen som att hon lyckats så ett sådant frö i truppen. En liten fun fact om hennes tröjnummer i United är att hon vanligtvis brukar ha nummer 23, men när Alessia Russo redan tagit det valde Press nummer 24 som en hyllning till Kobe Bryant.

Som ni märkt är Press en utpräglad målskytt som kan spela på alla offensiva positioner. Ju längre in i hennes karriär hon kommit ju mer spel har det blivit med utgångspunkt från kanten istället för som nia. I United har hon dock fått ta den centrala positionen eftersom Russo tidigt på säsongen skadade sig. Efter ett sex månaders uppehåll innan säsongen har det har inte blivit samma omedelbara succé för Press som det blivit för Heath, hon hade lite svårt att ta en startplats under hösten och var också borta en hel månad med sjukdom. Två mål på elva matcher har det blivit, men senaste månaden har hon startat och spelat flera hela matcher och jag tycker man mer och mer ser henne nå toppslag. Hon har själv berättat om omställningen i det fotbollsmässiga mellan USA och England och att det varit en utmaning men nu verkar hon kommit in i det, något som målet mot Everton visar. Hon är snabb och har fint driv med bollen så nog borde vi kunna få se flera fina prestationer och mål under resten av säsongen. Vad som händer sen återstår att se, både Press och Heath blev draftade av det nystartade laget Racing Louisville i vintras, och ännu har Casey Stoney inte haft några samtal med de två amerikanska stjärnorna om en förlängning med United. Stoney säger att United så klart gärna behåller båda två, men att det är upp till spelarna att bestämma vart de ser sin framtid. Jag har själv svårt att se vilket håll det lutar åt, man läser in saker i olika kommentarer och ändrar åsikt från dag till dag. En gissning är i alla fall att både Heath och Press – som tillsammans med landslagskompisen Megan Rapinoe och förra landslagskompisen Meghan Klingenberg driver klädföretaget Re-Inc – kommer spela i samma lag nästa säsong. Vi får helt enkelt vänta och se vilket det blir, men Press säger i alla fall att hon verkligen tyckt om tiden i Manchester så här långt och pratar om United som ”my team”, tolka in vad ni vill i det.

Vad har vi att se fram emot?



Som ni ser har de senaste resultaten gjort att United halkat ner en position i tabellen sedan förra månaden. Förlusten mot Reading kan visa sig bli väldigt avgörande, Chelsea åkte i samma omgång på en förvånande förlust mot Brighton – även om det blivit tufft att rå på Chelsea ändå – och kampen om ligatiteln hade fortsatt levt vid seger. Nu känns titeln för långt bort och fokus hamnar på att säkra en topp tre placering som ger United CL-spel nästa säsong.
Under mars månad vänta tre matcher för United, först är det Aston Villa hemma, sedan Arsenal borta och till sist West Ham hemma. Ska vi lyckas hålla Arsenal bakom oss känns det som att sju poäng är ett minimum på dessa matcher, där så klart matchen mot just Arsenal kommer bli en rejäl vägvisare för hur säsongen ska sluta.

Något som talar för att United ska kunna bärga de poäng som behövs är att vi kan se en liten ljusning i skadeläget. Samtidigt som många är iväg och spelar landskamper trappar Russo, Staniforth och James upp sin rehab och är ute och deltar i fotbollsövningar. De borde kunna vara tillbaka och redo för spel redan mot Aston Villa, eller åtminstone någon av dem. Något betydligt tråkigare är att skadan Galton ådrog sig mot City visat sig vara en ligamentskada i vristen som kommer hålla henne borta de närmsta månaderna. Oerhört hårt slag för United, Galton har varit lagets kanske bästa spelare så här långt in på säsongen. En annan som skulle kunna konkurrera om den utmärkelsen är Tobin Heath, och prognosen för henne är att hon kommer missa åtminstone hela mars och förmodligen lite mer än så. I ljuset av detta är det instrumentalt att få tillbaka Alessia Russo, det hon visade innan skadan är det ingen annan i truppen som riktigt har, och med henne tillbaka kan Press utgå mer från kanten och täcka upp lite för Galtons bortfall.
Om vi kan ta med oss något positivt från förlusten mot Reading är det att vi fick se Maria Thorisdottir göra debut, och det gjorde hon helt okej. Hon är kanske allra bäst som mittback men visade under februari att hon kan göra det stabilt även som ytterback.

På tal om landslagen så är det lite intressant att Pia Sundhage tog ut Ivana Fuso till matcherna i SheBelieves Cup för Brasilien. Fuso har dubbelt medborgarskap, både brasilianskt och tyskt, men har på ungdomssidan uteslutande representerat Tyskland. Trots begränsad speltid i United var Sundhage tydlig med den potential hon ser i Fuso och hoppas hon kommer välja Brasilien framöver. Ivana själv verkar i alla fall tycka det är en rolig upplevelse och ler från öra till öra när hon får träna och spela tillsammans med bland annat Marta.

Något annat roligt är att både Leah Galton och Kirsty Hanson har skrivit på nya långa kontrakt med United. Båda kommer stanna i United till sommaren 2024 och har sedan option på ytterligare ett år. ”Den här klubben betyder jättemycket för mig. Jag växte upp som United-supporter, spelade i akademin och är nu en del av A-laget som spelar i en av världens bästa ligor. Det är en dröm som slagit in”, säger Hanson till manutd.com. Även Galton är glad, ”Det är en stor ära för mig att skriva nytt långt kontrakt med klubben. Jag har utvecklats både på och utanför planen sedan jag kom hit, och är extra tacksam för det förtroende Casey gett mig direkt från start”.

Nu gäller det att verkligen omgruppera och ta nya tag, utvärdera vad som inte funkat senaste matcherna och förhoppningsvis kommer landslagsspelarna tillbaka med ny energi – Batlle har till exempel gjort några assist för Spanien, Toone gjorde mål i sin landslagsdebut och Hanson, Ross och Press gjorde också mål – och ger United rejäl kraft och fart för resten av säsongen. Vi hörs om en månad igen och har då förhoppningsvis några fina matcher att prata om, nu kör vi!

Månadens spelare: Ona Batlle



Månadens mål: Christen Press 0-2 borta mot Everton. Hayley Ladd sticker fram en fin passning till Press som tar med sig bollen, håller försvararen på avstånd och avslutar kyligt i bortre hörnet.

Månadens coolaste: Både Amy Turner och The Barmy Army har blivit nominerade till priset Lockdown Heroes av The Football Supporters’ Association för deras arbete under pandemin. Amy samlade tillsammans med sin partner Angharad James in pengar till välgörenhet genom att växelvis cykla 383 kilometer på 24 timmar. The Barmy Army har skapat insamlingar och har under varje match United spelar ett Zoom-häng för den som vill vara med. Verkligen fina initiativ från alla parter.
Nu handlar ju detta om United, men jag vill ändå nämna Magdalena Eriksson och Pernille Harder som på Alla hjärtans dag öppnade upp sina DM:s på sociala medier för alla som ville prata. Det kan vara prövande tider för människor som sitter ensamma och kanske extra för HBTQ-personer, så hatten av till Magdalena och Pernille.

Pontus Berg Nilssonpontusbn@hotmail.com@pontusbn2021-02-24 08:00:00
Author

Fler artiklar om Manchester U

MUWomen’s Barmy Army: Marinbiologen som räddar allt
Tre tankar och spelarbetyg efter segern mot Manchester City
Inför: Manchester City – Manchester United