MUWomen’s Barmy Army: Säsongsavslutning
Det har gått någon vecka sedan säsongen avslutades för Manchester Uniteds damlag, nu är det hög tid att se tillbaka på hur den varit och så slänger vi ett litet öga framåt mot nästa. Dessutom utses som sig bör säsongens spelare, mål och match. Det är matigt, men så snackar vi ju också om en hel säsong. Häng på!
Ny säsong och nya förhoppningar, men det var mycket som var ovisst kring Manchester Uniteds damlag när säsongen 2021/22 drog igång. Casey Stoney som lett laget sedan uppstarten hade lämnat för ett tränaruppdrag i USA och det kom ut uppgifter om att resurser och möjligheter för damlaget att bedriva sin verksamhet varit långt från bra på denna nivå. Så frågan var hur denna säsong skulle bli, och vilka förväntningar vi skulle ha. United som slutat fyra de två föregående säsongerna tippades på flera ställen längre ner i tabellen, och att det skulle bli en utmaning för nye tränaren Marc Skinner var ganska klart.
Storstjärnorna Christen Press och Tobin Heath var borta, Amy Turner gjorde som Stoney och flyttade till USA och Lauren James gjorde brorsan sällskap i Chelsea.
In kom istället Vilde Bøe Risa, Martha Thomas, Hannah Blundell och Aofie Mannion för att ersätta, något som inte direkt kändes som en uppgradering. Samtidigt rustade Chelsea, Arsenal och Manchester City och topp tre såg ut att vara längre bort. Men hoppet om en Champions League-plats levde in i det sista, och nu tar vi en titt på hur säsongen såg ut.
Återblick säsongen 2021/22
United var först ut när WSL-säsongen 21/22 sparkades igång. Reading kom till Leigh Sports Village på besök, och United gjorde en riktigt bra insats där Kirsty Hanson och Ona Batlle gjorde varsitt fint mål som gav tre poäng. Den insatsen följdes upp med seger mot nykomlingen Leicester innan det var dags för lite tuffare spelschema.
Första riktiga testet var när Chelsea stod på andra sidan, och då syntes det att United hade en bit kvar till de bästa lagen. Marc Skinner försökte hitta sin elva och sätta sitt sätt att spela där United skulle kontrollera boll mer och spela sig ur situationer. Dessvärre spelade man sig rakt in i Chelseas press gång på gång och blev enormt straffade. 6-1 förlust, och det enda positiva var egentligen att Alessia Russo kom igång och gjorde sitt första mål för säsongen.
Efter det blev det en seger, en förlust och tre kryss på de efterföljande matcherna. Alla tre kryss – varav ett var mot Manchester City på hemmaplan – kom efter att United tappat ledningen. Att tappa en ledning och inte lyckas hålla ut skulle förfölja United säsongen igenom.
Förlusten kom mot Arsenal som ångade på i toppen av ligan, där Chelsea skuggade. Men trots alla poängtapp hade United häng på CL-platserna eftersom Manchester City drogs med en skadelista lång som valfri Stephen King-roman och tappade poäng till höger och vänster.
Trots att det såg sådär ut i ligacupens gruppspel tog United till slut sig vidare, och avslutade dessutom året 2021 med seger även i ligaspelet. Ella Toone hade verkligen kommit igång, Mary Earps växte ut till en toppmålvakt och Aofie Mannion tog ansvar när Millie Turner var borta med skador.
United – som tidigare säsonger haft svårt att komma ur startblocken efter årsskiftet – visade nu istället att Skinners spelsätt börjat sätta sig och segrarna radades upp. Fyra segrar på fyra matcher i januari gjorde att United kopplade grepp om tredjeplatsen och man slog dessutom ut Arsenal ur ligacupen, och drömmarna om en cuptitel och en CL-plats började gro ordentligt. När truppen dessutom spetsades till vid deadline var känslan att vi hade en fin vår framför oss. Men då drog Mannion korsbandet och gjorde Turner sällskap vid sidlinjen för resten av säsongen, och United fick en nattsvart februari. Utslagna av Chelsea i ligacupen, utslagna av Manchester City i FA-cupen och dessutom förlust mot City i ligan och tappad ledning med en spelare mer mot Arsenal.
Med ett City som lade storsegrar på hög flåsades det rejält i nacken på United, men efter den tuffa februari reste man sig och radade upp sju matcher utan förlust. Trots den fina formen blev de två kryssen som trängde sig in avgörande. City ångade på och när vi bänkade oss för sista omgången var United tvungna att slå ett ligasegerjagande Chelsea på bortaplan samtidigt som City förlorade mot Reading. Även om United gjorde en riktigt bra första halvlek kunde de inte hålla tillbaka Chelsea, och när City dessutom satte dit fyra bollar fick vi konstatera att det för tredje säsongen i rad blev en fjärdeplats – och att en ny chans på CL-spel gled United ur händerna under andra halvan av säsongen.
Årets match: Manchester United 3 – 1 Everton (2022.03.27)
Det kunde typ inte bli någon annan match, detta är ju matchen som spelades inför över 20 000 åskådare på Old Trafford. Det blev en ligacupseger mot Manchester City och en mot Arsenal, men i ligan var det skralt med segrar mot de tre topplagen. Sen finns det fina prestationer i andra matcher, men att få se Uniteds damer spela på Old Trafford och dessutom vinna slår det mesta denna säsong.
Matchen inleddes med att Claire Emslie satte 1-0 för gästerna och känslan av ett antiklimax började smyga sig på. Men sedan klev Alessia Russo in i handlingarna och nickade in 1-1, innan Katie Zelem tryckte in en straff och Russo punkterade matchen med knappa tio kvar. Everton gjorde vad de kunde, men egentligen var det inget snack om att United var det bättre laget och lämnade plan med en välförtjänt seger. Jackie Groenen styrde på mittfältet, Hayley Ladd var säkerheten själv som vikarierande mittback och Ona Batlle hade full kontroll först på högerkanten och sedan på vänsterkanten. En match att minnas, verkligen. Höjdpunkterna finner ni här.
Årets spelare: Alessia Russo
Alessia Russo firar ett av sina mål tillsammans med Ona Batlle.
Det här var inte lätt ska jag säga, det finns flera spelare som är med och hugger om att bli årets spelare för mig. Mary Earps har gjort en fin säsong mellan stolparna och Aofie Mannion var strålande fram till hennes skada till exempel. Men till sist och slut handlar det om tre spelare, Ella Toone, Ona Batlle och Alessia Russo. Här är det lite av att dra ett namn ur hatten, men under säsongen har jag utsett Russo till månadens spelare en gång mer än de övriga två och det fick bli utslagsrösten.
Inför säsongen hade jag frågetecken kring forwardspositionen, skulle det bli en bra säsong för United krävdes att Russo visade storform. Och det får man ändå säga att hon gjort. Efter att ha gått skadad mer eller mindre hela förra säsongen var hon tillbaka och matchades in försiktigt de tre första matcherna. Sen var hon i flera matcher dominant, både som uppspelspunkt, som framspelare och som målskytt. Med sin fysik, sitt tillslag och sitt huvudspel blev hon central som nia, vilket inte minst visades de matcher hon fick spela på kanten och inte blev alls lika involverad. Med elva mål och fem assist i alla turneringar visade hon sin klass och tog sin in i det engelska landslaget.
Årets unga spelare: Ella Toone
Ella Toone skickar iväg ett kanonskott i mål mot Leicester.
Nu blir det klurigt, när klassas man som en ung spelare liksom. Var sätts gränsen? Premier League verkar köra på 23 år eller yngre, så det gör vi här också. Och då landar vi så klart på samma tre spelare som årets spelare stod mellan. Ona Batlle, Ella Toone och Alessia Russo. Så klart blir det Russo då tänker ni, och det kan man ju tycka. Men hur kul blir det? Jag vill ge det till någon annan, så frågan blir om det ska vara Batlle eller Toone. Mitt resonemang går så här; Batlle visste vi är en stjärna, hon är bland de bästa – om inte den bästa – ytterbackarna i ligan. Toone såg vi potentialen i men hon hade inte lyckats etablera sig som en verklig toppspelare än. Men det gjorde hon denna säsong, och då föll valet på henne – för utvecklingen och den roll hon tagit helt enkelt. Hon är bäst som tia när hon får flyta runt och driva boll, hitta instick, fylla på i straffområdet och göra mål. Men hon kan även utgå från en kant eller som nia och göra ett fullgott jobb. Det man vet är att man kommer få en hundraprocentig arbetsinsats från henne varje match, och när hon kombinerat det med nio mål och åtta assist i alla turneringar ser vi receptet på en toppspelare. Det är helt enkelt kul att se Ella Toone spela fotboll – även om hon själv ibland ser ut att hata det – och det skulle inte förvåna om hon tar en plats i den engelska startelvan i sommarens EM.
Årets mål
När det kommer till att välja ut de bästa målen – eller kanske snyggaste – finns det olika vägar att gå. Betydelsen av målet kan vägas in eller så går man bara på det som är snyggast. Sen är ju snyggheten i ett mål subjektiv, men som ni kommer märka är jag svag för distansskott. Så här kommer min topp tre, kanske att ni har andra mål som borde lyfts fram…
Plats 3: Katie Zelems 1-0 mot Manchester City i FA-cupen. Det finns vissa mål som alltid brukar hamna högt på denna typ av listor, till exempel skott från halva plan och soloåkningar från egen planhalva. Men jag vet inte, det är inte alltid de behöver vara så snygga även om de är fint utförda. Att skicka en hörna direkt i mål kan enligt mig nämnas i den kategorin. Trots det placerar jag in Katie Zelems mål mot Manchester City när hon drog en hörna rakt i mål. Väldigt skickligt gjort, och det som får målet att ta plats här är att hon sedan gjorde två precis likadan till matchen efter mot Leicester. Då ska hon ändå med på denna lista, och derbymålet får bli representant för alla tre.
Plats 2: Alessia Russos 1-0 mot Spurs. Det här målet bara älskar jag. Korta passningar på få tillslag mellan flera spelare som ger Russo bollen i en bra yta, sen trycker hon sig förbi och in i straffområdet. Vinkeln är långt ifrån den bästa, men hon tar i för kung och fosterland och bombar upp bollen i första krysset. Ett fint placerat avslut i bortre kan ju vara hur fint som helst, men visst är det något extra när bollen bara dunkas upp i första krysset.
Plats 1: Ona Batlles 2-0 mot Reading. Det dividerades länge i mitt huvud om Russos mål skulle hamna etta eller två, men till slut föll valet på Ona Batlles kanon i premiären mot Reading. Mannion slår en fin crossboll till Galton som spelar bakåt till Batlle. Hon väggar sedan med Toone och skickar iväg en riktig slägga i bortre krysset helt otagbart för målvakten. Utöver det gör det inget att det är en kvällsmatch i elljus, det gör ju verkligen inget. Precis så inleder man en säsong.
Ona Batlle firar sitt drömmål mot Reading tillsammans med Kirsty Hanson.
Årets coolaste
Vi har redan varit inne på det tidigare i denna text, årets match var den mellan Manchester United och Everton på Old Trafford. Och det blir också den som landar här på årets coolaste. Visst hade Uniteds damer spelat på Old Trafford en gång tidigare, förra säsongen kom West Ham på besök och fick se sig besegrade med 2-0. Men då var vi mitt i pandemin och läktarna stod tomma. Nu var det 20 241 personer på plats för att se denna historiska match. Matchen i sig har redan avhandlats, så jag väljer att nämna hur klubben marknadsfört denna match. På och kring Old Trafford var det fullspäckat med bilder på damspelarna, i sociala medier byggdes matchen upp och vissa samarbeten gjordes med herrarna. Det är svårt att begära så mycket mer på den fronten. Det kändes värdigt och välarbetat, det gav damlaget den uppmärksamhet de förtjänar. Bara att hoppas att vi kommer få se mer att detta framöver. Jag var själv på plats för att se matchen, och har ni inte redan kikat in mina reflektioner därifrån kan ni läsa dem här.
Mina tankar
Det är med blandade känslor man nu ser tillbaka på säsongen. Det var mycket som var nytt på förhand, framförallt då att det var en ny tränare vid rodret. Jag skrev en text om att det var svårt att avgöra vilka förväntningar vi kunde ha på laget och Skinner denna säsong, men landade i att det var okej att det skulle få ta lite tid men att man ändå ville se ett United vara med och slåss om topp tre. Ungefär så blev det ju också, men trots det är man så klart lite besviken. Chelsea och Arsenal var där inte mycket att göra åt, de har så etablerade lag och damsatsningar, men när Manchester City tappade en hel drös poäng öppnades en boulevard upp för United att promenera in på tredjeplatsen.
Men det här med att promenera in trepoängare är inget United har lyckats med, varken denna säsong eller tidigare. Så klart kan man inte bara ställa ut skorna i någon match och hämta in tre poäng, det krävs en arbetsinsats och matcherna ska spelas men där de andra topplagen kan städa av motstånd med fyra, fem och sex mål spelar United betydligt jämnare matcher.
Och då kommer vi in på alla de tappade poäng under säsongen. Att åka på någon förlust eller ett kryss händer alla, men allt för många gånger har United haft ledningen i matcher men inte lyckats hålla ut utan istället släppt in sena kvitteringar. Här går det så klart att peka på att den trupp United besitter inte är så stark att det är en enorm skillnad mot vissa andra lag, men jag tycker ändå den är tillräckligt bra och har nog med spets för att den skillnaden ska visa sig – något vi också fick se i flera matcher. Då kan man istället vända blicken mot Marc Skinner och hans sätt att coacha under matcher. Vem är jag att hemifrån soffan säga vilka byten som ska göras, men nog har upplevelsen varit att Skinner med sitt sätt att coacha och byta ut tongivande offensiva spelare gett över initiativ till motståndarlaget vilket försatt United i tuffare situationer. Om andra byten under matcherna hade lett till fler poäng är så klart en spekulation, men det har varit tydligt att United haft svårigheter att punktera matcher med ett eller två mål till eller att försvara sig till tre poäng. Här finns helt klart utrymme för förbättring, och i vissa fall kan det också handla om att lite mer spets i truppen hade löst en hel del.
Jag var frågande inför säsongen om nyförvärven skulle kunna ta United ett snäpp uppåt, eller om de ens skulle kunna ersätta de som lämnat. Här är jag ändå positivt överraskad. Aofie Mannion var Uniteds bästa mittback tills hon gick sönder, och Martha Thomas har bidragit och varit betydligt vassare än jag trodde – även om hon kanske skulle gjort några fler mål. Vile Bøe Risa har varit nyttig på mittfältet även om hon inte färgat allt för mycket och Hannah Blundell har varit en habil ytterback. Sophie Baggaley har knappt spelat något men kanske ändå satt lite press på Mary Earps som jag tycker tagit steg.
Dessutom gillar jag att United visade lite ambition under januarifönstret när Signe Bruun, Jade Moore och Diane Caldwell kom in för att dels bredda men även ge lite ytterligare spets. Nu var det visserligen mycket skador på januariförvärven så de fick inte mycket effekt, men ambitionen gillar jag ändå.
Utifrån hur det såg ut och kändes inför säsongen får man väl säga att det är en fullt godkänd säsong. United utvecklades under säsongen och Skinner har kommit in i sin roll, och man lyckades vara med och kämpa om tredjeplatsen hela vägen in. Men sett till det utgångsläge som fanns och den väg som öppnades upp för att nå CL-spel så är det med en lite bitter eftersmak man summerar detta, speciellt då det var lite samma scenario förra säsongen där United ledde ligan vid nyår och sedan föll utanför topp tre under våren.
Marc Skinner dirigerar i solen på Leigh Sports Village.
Blick mot nästa säsong
Som jag var inne på tidigare har Marc Skinner inte gjort allt perfekt, men jag ser ändå att det han lyckats få United att prestera denna säsong ger mig tillförsikt framåt. Med en sommar där han får möjlighet att påverka lite kring truppbygget hoppas jag att United ska kunna ta nya kliv och slå sig in i topp tre. Det är så klart inte lätt och det krävs då att man tar sig förbi Chelsea, Arsenal eller Manchester City. Men det känns som det är dags nu, United kommer gå in i sin fjärde säsong i WSL och man har på riktigt etablerat sig som första utmanare efter tre raka fjärdeplatser.
Det ska nämnas att United faktiskt tog fem poäng färre denna säsong jämfört med förra, och tre segrar färre. Men det är små marginaler som det ju brukar heta, en studs hit eller dit kan göra stor skillnad. Att kryssa sex matcher är för mycket, åtminstone eftersom fyra av kryssen kom mot lag som hamnade bakom United i tabellen. Alla fyra förluster kom mot de tre topplagen. Går det att omvandla en eller två av förlusterna till kryss eller seger och två av kryssen till segrar så är United med och slåss om ligatiteln. Det är så klart inte något man bara gör, men om Skinner och hans stab kan bygga vidare på det som skapats denna säsong finns ändå möjligheten.
Men då behöver också truppen stärkas. Bakåt ser det allt för tunt ut, Millie Turner är skadad och det är högst oklart när hon kan börja spela igen. Aofie Mannion rehabar en korsbandsskada och det hon kan vara på plan nästa säsong får ses som en bonus. Maria Thorisdottir har gjort en fin vår, men sen finns det inte mycket mer – om man inte tänker använda Hayley Ladd som mittback. Så där behöver förmodligen komma in två spelare, och minst en klassmittback.
På ytterbackspositionerna har United det ganska väl ställt, bara Kirsty Smith kan hålla sig hel och ge konkurrens. Men där har vi också ett av sommarens stora orosmoln, Ona Batlle har dragit till sig intresse från flera av Europas bästa klubbar. FC Barcelona nämns – Barcelona som hon ju kommer ifrån – och skulle hon lämna United är det ett enormt tapp. Verkligen enormt, hon toppar de flesta defensiva kategorier i laget. Här tror jag tyvärr att den missade CL-platsen kan bli avgörande, men jag hoppas United gör precis allt man kan för att behålla henne.
En spelare det också ryktas mycket om är Jackie Groenen, som har ett utgående kontrakt. Hittills har inget kommunicerats men mycket tyder på att hennes United-karriär är över, borde vi inte fått indikationer på annat annars? Skinner har använt Jackie en hel del, men han verkar inte se henne som oumbärlig på mittfältet och känslan är att hon rör sig vidare. Men även här tycker jag United borde försöka få henne att stanna, med den rutin och kvalitet hon besitter är hon viktigt för laget.
Signe Bruun lånades in men var mycket skadad och gjorde inget större avtryck, så där tror jag inte på att hon återvänder. Men det behöver komma in något mer framåt, Russo ska spela nia och Toone bakom så då är det kanterna vi behöver förstärka. Leah Galton är bra men varierar i prestation lite mycket, och Martha Thomas kan vara andrafiol till Russo istället för startspelare till höger.
Ja, ni märker, det är lite som behöver hända. En eller två mittbackar, en central mittfältare och en ytter ser jag som viktigt att få in, och en ytterback då beroende på vad som händer med Batlle.
Kan United få till allt detta och kanske lite till och dessutom sedan slipa på vissa delar i spelet ser jag oss kunna nå en CL-plats, det finns ändå en grund i spelet som etablerats nu. Skulle jag våga mig på att tippa redan nu så bli topp tre i tur och ordning Manchester City, Chelsea och Manchester United. Jonas Eidevalls Arsenal nöja sig med fjärdeplatsen.
Tack för säsongen 2021/22
Avslutningsvis vill jag passa på att tacka er för att ni varit med och läst om Manchester Uniteds damlag under säsongen. Det blev ett lite annat upplägg denna säsong där det blev mindre rapportering och sammanfattning av matcherna som spelats varje månad, istället blev det lite olika teman och fokus på vissa spelare eller händelser under säsongen. Hoppas det har uppskattats. Nu tar vi en paus från klubblagsfotbollen – även om rykten och transfers kommer göra att den lever hela sommaren – och så njuter vi av EM i England i sommar, och så klart håller vi lite extra kolla på alla United-spelare. Tack och bock, ha en fin sommar!
