Newcastle - Manchester U2 - 0
Newcastle 2 - 0 Manchester United
Det blev förlust på St. James’ Park när Newcastle välförtjänt slog Manchester United med 2-0. Erik ten Hags mannar kom inte alls upp i nivå och nu står United och Newcastle på exakt lika många poäng i Premier League…
Sammanfattning:
Newcastle började klart bäst och dominerade den första halvleken. Joe Willock brände ett jätteläge, David de Gea stod på huvudet gång efter annan och Manchester United skapade knappt något framåt. Att det stod 0-0 i paus kändes därför som en gåva för Uniteds del då Newcastle definitivt borde ha fått utdelning. I den andra halvleken fick Newcastle välförtjänt utdelning efter en dryg timme när Joe Willock nickade in 1-0-målet. Manchester Uniteds försök till en kvittering var obefintligt och istället var det hemmalaget som fortsatte blåsa på. Ett uppgivet United kunde till slut se inhopparen Callum Wilson nicka in spiken i kistan till 2-0 efter ett pricksäkert inlägg av Kieran Trippier. 2-0 blev även slutresultatet vilket var siffror i underkant för Newcastles del, som lätt hade kunnat vinna den här matchen med flera mål.
Slutresultatet och framförallt prestationen kändes oroväckande för Manchester Uniteds del. Spelarna såg varken synkade eller särskilt hungriga ut, istället upplevde jag många som uppgivna och trötta. Att komma tillbaka och prestera så här efter ett landslagsuppehåll var definitivt inte vad jag hoppades på och prestationen gjorde mig både besviken och bekymrad.
Manchester United (4-2-3-1): de Gea - Dalot, Varane (Lindelöf 83’), Martínez (Pellistri 83’), Shaw - McTominay (Fred 82’), Sabitzer - Antony (Sancho 62’), Fernandes, Rashford - Weghorst (Martial 62’)
Newcastle (4-3-3): Pope - Trippier, Schär, Botman, Burn - Longstaff, Guimaraes, Willock (Anderson 84’) - Murphy (Gordon 68’), Isak (Wilson 80’), Saint-Maximin (Joelinton 68’)
Statistik
Målskyttar (assist): Willock (Saint-Maximin), Wilson (Trippier)
Bollinnehav (%): 47 - 53
Avslut (på mål): 22(6) - 6(1)
Hörnor: 7 - 4
Gula kort: 0 - 0
Bäst I United: David de Gea
Fem tankar om matchen
1. En rättvis förlust
Det är bara att konstatera att Manchester United förlorade helt rättvist igår. Newcastle var helt enkelt bara betydligt bättre än United på precis alla fronter, vilket såklart var oroväckande att bevittna. Eddie Howes manskap kändes hetare, mer taggade och mer strukturerade än Erik ten Hags mellanmjölkiga pojkar till spelare. Och med ett kokande St. James’ Park i ryggen kändes det som om Newcastle hade vind i seglet matchen igenom, medan ett vekt United jobbade i motvind i 90 minuter.
Jag vet inte om United-spelarna på något sätt gick in i den här matchen, eller kanske kände i början av matchen, att ett kryss inte skulle vara helt dumt mot topprivalen Newcastle. Och att börja tänka sådana tankar, eller att i alla fall se ut att tänka sådana tankar, väldigt tidigt i matchen är extremt farligt när det står just 0-0 och Newcastle ångar på. Manchester United kändes ängsliga, veka och välkomnade således Newcastle till att dominera, vilket lade grunden för gårdagens välförtjänta förlust.
2. Ett osynkat United
För att djupdyka mer i prestationen måste jag säga att jag faktiskt blev förvånad över hur svaga United såg ut. Landslagsuppehållet verkade inte ha gjort spelarna gott, då jag upplevde de som extremt osynkade, mätta och försiktiga. Jag hade förväntat mig ett betydligt hungrigare United som hade gått ut på St. James’ Park med målet att vinna varje närkamp och matchen i stort. Men redan från den första minuten kände i alla fall jag att Newcastle var det hetare laget för dagen och ville betydligt mer. Och det gjorde mig besviken.
Jag var inne på Uniteds senaste Premier League-form inför gårdagens match – ett facit som efter igår uppenbarligen har försämrats ännu mer. Manchester United har nu alltså tagit en poäng på de tre senaste matcherna i ligan och har dessutom inte gjort mål i någon av dem. Utöver resultaten och poängen har prestationerna heller inte varit bra, vilket är än mer oroande. Spelarna och Erik ten Hag behöver verkligen hitta tillbaka till det där trygga, stabila och dominanta Manchester United som vi såg för bara någon månad sedan. Det United saknar jag.
3. David de Gea bäst på plan
När David de Gea är Uniteds bästa spelare betyder det allt som oftast att något inte stämmer i spelet. Gårdagen var inget undantag, men bortsett från det negativa resultatet och den bedrövliga kollektiva insatsen måste ändå David de Gea hyllas. Spanjoren stod igår för några riktigt svettiga räddningar som borde ha resulterat i i alla fall ett till mål för Newcastle. Utan honom i mål hade gårdagen kunnat bli än mer blodigare…
David de Gea har fått mycket kritik den här säsongen (inte minst från mig) för hans usla fötter och svaga passningsspel. Men det går inte att undgå det faktum att spanjoren emellanåt är en extremt bra linjemålvakt som ibland kan stå för magiska räddningar. Det ryktas nu om att ten Hag vill behålla de Gea i United och skriva nytt kontrakt med honom. Ska jag vara ärlig är jag tveksam till om det är David de Gea som ska stå i ten Hags Manchester United de kommande säsongerna, jag hade hellre sett en målvakt som var betydligt bättre med fötterna. Spanjoren ska hur som helst ha all kredd för insatsen igår, men jag tror att hans tid i United är förbi.
4. Du saknas, Casemiro
Det tåls att upprepas, men det tåls också att än en gång förundras över hur Manchester United verkligen byter skepnad när Casemiro saknas. Med honom på planen verkar det finnas en slags trygghet, ett slags lugn och en slags vinnarmentalitet som blir som bortblåst när brassen inte spelar. Kan en enda spelare verkligen göra så stor skillnad? Har Casemiro en så stor påverkan på Manchester United? Ju mer jag ser ett United utan honom, ju mer börjar jag inse och förstå att han är helt ovärderlig för det här laget.
Scott McTominay gjorde visserligen två galet bra insatser för Skottland under landslagsuppehållet, men precis som Tim skrev i betygsartikeln igår efter matchen var det den gamla, usla McTominay vi fick se igår. Sabitzer tyckte jag visserligen var rätt okej, men United saknade helt klart sin tveklöst viktigaste pusselbit utan Casemiro. Och att vara så extremt beroende av en enda spelare känns inte toppen.
5. Att lämna en sexpoängsmatch som förlorare
Inför gårdagens match var jag inne på hur viktig drabbningen på St. James’ Park faktiskt var. Hade Manchester United vunnit hade man ökat på gapet mellan lagen till hela sex poäng. Men när Newcastle istället vann står lagen nu på lika många poäng med lika många matcher spelade. I värsta fall kan gårdagens match bli en sådan där match man ser tillbaka på och tänker: ”det var där vi tappade greppet om topplaceringarna”.
Nu väntar ett extremt tätt spelschema för Manchester United när uppskjutna Premier League-matcher ska tryckas in och Europa League-slutspel ska avgöras. April månad blir minst sagt avgörande för hur vi kommer minnas den här säsongen, och att börja denna månad med att förlora mot en toppkonkurrent var helt klart en värsta tänkbar start. Det ska även tilläggas att Newcastle har en betydligt bättre målskillnad än Manchester United, med lika många gjorda men med hela 18 (!) mindre mål insläppta. Det blir således en rafflande jakt på den där tredje och fjärde platsen i årets upplaga av Premier League, och Manchester United behöver höja sig rejält om man inte ska tappa greppet.
TV: Newcastle vann mot Manchester United – tar över tredjeplatsen i ligan
