FC Utrecht - Fortuna Sittard1 - 1
Newcastle - Burnley 3-3
Första matchen utan Alan Pardew slutade i en välbekant kollaps. Newcastle tog ledningen tre gånger men föll ihop som ett korthus i andra halvlek. En poäng smickrade till slut hemmalaget.
Men det var inte bara hemskheter som våra svartvita krigare visade upp. John Carver, som anlände iklädd samma slips han hade när Sir Bobby och Johns Newcastle spelade 2-2 på San Siro mot Inter, skickade ut ett Newcastle som bjöd på offensivlusta och trevligt spel under matchens första 45 minuter.
Newcastle
Jak Alnwick - Daryl Janmaat, Fabricio Coloccini, Steven Taylor (Mike Williamson), Paul Dummett - Jack Colback, Cheick Tioté, Moussa Sissoko - Ayoze Perez, Emmanuel Riviére (Adam Armstrong), Yoan Gouffran (Massadio Haïdara)
Avbytare, ej använda: Freddie Woodman, Vurnon Anita, Davide Santon, Rémy Cabella
Burnley
Tom Heaton - Kieran Trippier, Jason Shackell (Long, Reid), Michael Keane, Ben Mee, Scott Arfield, David Jones, Dean Marney (Kightly), George Boyd, Ashley Barnes, Danny Ings
Cheick Tioté behövde bara en minut på sig innan han hade givit bort en jättechans till gästerna. Ashley Barnes, som nätat flera matcher i rad innan Burnleys resa till Tyneside, prickade stolpen när han rann igenom på den efterföljande situationen.
Newcastle repade dock mod och ägnade de öppnande femton minuterna åt att bombardera sina motståndare. Ett bra skott av Gouffran, en nick över av Emmanuel Riviere och ett avslut av Gouffran efter en hörna gjorde att hemmalaget kröp närmre ett ledningsmål.
Målet skulle dock komma, och det gjorde det via en hörna. Steven Taylor nådde högst och knoppade in Jack Colbacks inlägg till 1-0. Första gången på 103 matcher som Newcatle nickar in en hörna direkt och första gången för säsongen som Newcastle gör mål innan en halvtimme av matchen är spelad (den här gången efter femton minuter).
Kort därpå återställde Paul Dummett på egen hand tillståndet av ångest när han utan kommunikation eller tankeverksamhet lobbnickade över "målvakten" Jak Alnwick till 1-1. Dummett, som tillsammans med Tioté och Alnwick spred mycket oro i hemmalagets försvarsspel, fortsätter att gestalta ett mysterium på sin vänsterbacksposition, medan Alnwick bara är ett offer för en skadesituation och inte borde ha belastats med ansvaret han nu tvingas bära.
Tillbaka kom Newcastle vars första halvlek faktiskt lämnade mycket mersmak. En vilja att välla på framåt vid varje tillfälle, främst initierat av Moussa Sissoko och Ayoze Perez, och med en för dagen bra Jack Colback som dirigent bakom dessa. Emmanuel Rivieres valpighet i straffområdet kostade dock hemmalaget möjligheten att kapitalisera fullt ut på offensivlustan.
Colback fick istället skjuta 2-1 själv. Coloccini nådde Sissoko långt ut till höger och den franske landslagsmittfältaren i sin tur hittade Daryl Janmaat. Han serverade Colback i sidled som bombade in ledningsmål på nytt från långt avstånd via Tom Heatons vänstra stolpe. 2-1 efter 26 minuter.
Konstiga minuter följde där Burnley tvingades genomföra alla tre byten på grund av skador redan innan halvtid. Kevin Long, som hade bytt av Shackell i samband med Newcastles öppningsmål, gjorde illa knät efter en duell med Riviere och tvingades lämna planen på bår. Michael Kightly ersatte en skadad Dean Marney även han.
Newcastle hade några möjligheter att utöka ledningen ytterligare men började retirera nedåt i planen ju längre halvleken led. Ett välbekant och oroväckande mönster. Nog kunde vi väl stå upp i andra halvlek och pulvrisera ett skadeskjutet Burnley vars byten var förbrukade?
Kort och gott, nej. Andra halvlek utvecklades till en sällsynt fars med Newcastleögon sett. Utan form, vilja, energi eller idérikedom låg lagdelarna enormt långt ifrån varandra, anfallsspelet från första halvlek var som bortblåst. Istället tilläts ett modigt bortalag flytta upp positionerna, pressa en redan nervös backlinje och blockera alla uppspel via den för dagen bedrövlige Cheick Tioté.
Burnley träffade först stolpe och ribba i en sekvens där alla försvarare föreföll vara fulla och Jak Alnwicks kropp rörde sig i slow motion. Ings och Barnes var omöjliga att hantera vid det här tillfället.
Newcastle behövde resa sig, men John Carvers drag för att åter få laget på fötter skulle falla platt. Adam Armstrong, 17 år, kom in som spjutspets på Rivieres bekostnad. Newcastle skulle ägna resterande 35 minuter av matchen åt att slunga meningslösa långbollar mot Armstrong som gång på gång fick hoppa för allt vad han var värd mot jätten Ben Mee. Ett effektivt sätt att helt ta död på allt vad anfallsspel heter. Samtidigt gick Steven Taylors häl sönder (borta resten av säsongen som det verkar) och in kom Mike Williamson.
Så småningom kvitterade Burnley, föga överraskande. Efter att Ings varnats för filmning och Boyd testat Alnwick från håll lyckades man peta hål på ett redan ihåligt försvar i den 66:e minuten. Mee slog ett inlägg från vänsterkanten som skarvades av Ings i duell med den hjälplöse Dummett. Alnwick nådde inte bollen heller denna gång utan fick åter se sig besegrad. 2-2.
Burnley hade vid det här laget blodsmak och fortsatte sitt korståg in på Newcastles planhalva. Newcastle var i desperat behov av att få huvudet över ytan och behålla bollen i längre sekvenser, men drabbades istället av det kanske konstigaste och mest negativa bytet i modern historia.
Yoan Gouffran, mestadels i sin trademark roll som irrelevant arbetshäst på vänsterkanten, fick lämna utrymme för Massadio Haïdara, en vänsterback. Newcastle tycktes alltså göra sitt yttersta för att försvara 2-2 på hemmaplan mot ett Burnley som tvingades göra alla sina byten i första halvlek.
Med Haïdara på planen blev det ännu svårare att hålla i bollen. Då, ur ingenting, blixtrade Newcastles två räddande änglar och bästa spelare till. Ayoze Perez, gudomlig för dagen, dribblade sig fram på vänsterkanten, tvåfotspassade runt en Burnleyförsvarare, fick bollen via Armstrongs ben till Sissoko. Denne tryckte in ett tredje ledningsmål. En skänk från ovan och fullkomligt ologiskt sett till matchens utveckling, men ack så skönt. 3-2 till hemmalaget efter 78 minuter.
Matchen borde ha varit avgjord i och med Sissokos andra ligamål för säsongen, men icke. Newcastle fortsatte pumpa riktningslösa struntbollar upp mot en helt handfallen och kortvuxen Armstrong medan Cheick Tioté såg ut att spela för ett rivet kontrakt under januarifönstret snarare än en flytt.
Tillbaka kom således Burnley med ytterligare ramträffar och slutligen även ett kvitteringsmål. George Boyd plockade upp en lös boll, rundade den rekordsege snigelfarbrorn (Williamson) innan han med vänsterfoten pressade ett skott mot mål som Alnwick självklart släppte under sig fast det egentligen borde ha gått att rädda. 3-3 efter 86 minuter.
Burnley tryckte sedan på för vad som hade varit ett välförtjänt segermål men Newcastle lyckades forcera bort alla hörnor och frisparkar som haglade över straffområdet. Matchen slutade 3-3.
Kommentar
Underbart är kort, och då menar jag inte Adam Armstrongs längd. Nej, underbart var de första femton minuterna när Newcastle United för första gången på länge tog av sig flytvästen och gasade för fullt. Åtta avslut och två mål innan 25 minuter var spelade - när hände det sist?
Tyvärr förbyttes den första halvlekens charmiga offensiv mot en andra halvlek fylld av nyktra observationer och bekräftelser av farhågor. Vi har haft en tränarstab stöpt i negativitet, John Carvers coachning var full av misstag och direkt skadliga beslut för laget. Jak Alnwick, som nu släppt in 18 mål på sina 7 matcher och 33 skott, håller inte på den här nivån. Han är ingen jättetalang, han är 21. Innan sitt inhopp mot Chelsea hade han gjort sex seniormatcher i karriären, alla på lån hos Gateshead i Conference för två år sedan. Det här är inte rättvist.
Det är heller inte rättvist att bedöma post-Pardew-effekter utifrån denna match som isolerad händelse. Vad som dock framträder i ljuset av dagens match är hur mycket klubben skriker efter en total rensning i ledarstaben och efter nya idéer. Vi måste hitta ett spel och en metod att vinna matcher som går att genomföra och känna igen mer än en gång eller under en halv match.
Vi måste också hoppas att Mike Ashley och Lee Charnley ser situationen för vad den är. Våren 2015 riskerar att bli oerhört jobbig om Mike Williamson och Fabricio Coloccini ska vara mittbackspar i varje match, och om John Carver fortsätter att byta in vänsterbackar när vi måste göra mål hemma mot Burnley istället för att försöka få fart på den franske landslagsyttern på bänken. En spelare som Vurnon Anita hade kunnat innebära något för vår förmåga att hålla i bollen mot sämre motstånd, istället för att inbjuda till avslut likt en monsieur Tioté förvandlat till sin huvuduppgift. Hoppas Elfenbenskusten går till final i Afrikanska Mästerskapen, dit han åker nu.
Imorgon återvänder Hatem Ben Arfa till träning. Ingen vet under vilka omständigheter eller vad det betyder, men om den kommande veckan ger oss något form av svar på tränarfrågan lär hans framtid bli tydligare.
Oavsett tänker i alla fall jag passa på att njuta av att ha en spelare som Ayoze Perez i klubben. Man kan gott fundera över var Newcastle United hade befunnit sig utan hans första säsongshalva. Kreatör, målskytt och energiinjektion. Wor Ayoze bär tillsammans med Sissoko lagets offensiv. Hoppas de får hjälp inom kort.
Spelarbetyg (1-10)
Jak Alnwick - 2
Daryl Janmaat - 4
Fabricio Coloccin - 4
Steven Taylor - 6
Paul Dummett - 2
Jack Colback - 7
Moussa Sissoko - 7,5
Cheick Tioté - 2
Ayoze Perez - 8
Emmanuel Riviére - 5
Yoan Gouffran - 5
Avbytare
Mike Williamson - 3
Massadio Haïdara - 5
Adam Armstrong - 5
