Coventry - Sunderland
1 - 1

Newcastle fick nöja sig med en poäng i derbyt

Tyne Wear-derbyt mellan Sunderland och Newcastle var knappt tre minuter gammalt när Yohan Cabaye gav gästerna en drömstart. En tidgt utvisning på Cheick Tiote ändrade dock matchbilden och när 90 minuter var spelade hade Sunderland något turligt fått in en kvittering. Delat pott i ett derby som ändå lämnar en något bitter eftersmak efter sig.

Första halvlek

Newcastle kom ut till start med tre ändringar från senaste matchen mot Manchester United. Dels var Papiss Cissé bänkad till förmån för mackem-dödaren Shola Ameobi, men framförallt var de två otroligt viktiga kuggarna Tim Krul och lagkapten Fabricio Coloccini tillbaka efter skador. Att se dessa två namn nedpräntade i startelvan var rent ögongodis. Trots en alldeles alldeles för påtaglig nervositet hos undertecknat så gav dessa två namn ändå mig ett visst välbehövligt lugn. Detta tog inte lång tid efter avspark innan lugnet istället byttes ut mot ett stort stycke underbar j*vla eufori. Danny Rose tappade boll till Mike Williamson som snabbt hittade Hatem Ben Arfa längs högerkanten. Denne slog en smart boll till Ba som fick på avslut. Simon Mignolet i målet parerade men bollen for rakt ut till en framrusande Yohan Cabaye som utan bekymmer kunde slå in 1-0 vid vänstra stolpen. Matchen var inte ens tre minuter gammal och Newcastle hade tagit ledningen. Ordet drömstart var knappast en underdrift.

Sunderland var nu givetvis tvingade att agera men något större tryck kom aldrig. Det var tight, det var intensivt och det såg i många och mycket ut som en typisk derbymatch. Ameobi och Demba Ba låg hela tiden beredde att löpa i djupet medan Sunderland mestadels försökte komma runt på kanterna via James McClean eller Adam Johnson. Tidigt in i matchen kunde vi dock konstatera hur oerhört stabilt Newcastles försvar såg ut. Coloccini var tillbaka och styrde och ställde som oerhört betydelsefulle spelaren han är. Samtidigt hade Williamson stenkoll på Steven Fletcher och Davide Santon såg till att Johnson inte alls fick mycket uträttat. 25 minuter in i matchen var matchbilden väldigt bekväm. Sunderland hade som sagt svårt att skapa några ordentliga chanser och samtidigt kändes båda Ameobi och Ba pigga där uppe för oss. Men i samma veva som dessa tankar for runt i mitt huvud så fick Cheick Tiote och kanske framförallt domare Martin Aktinson för sig att vända upp och ner på förutsättningarna. Tiote fick med sig en frispark men fullföljde i samma sekund en tackling där han träffade Fletcher rakt över benet. Jag utgår från att Aktinson menade att Tiote avsiktligt gått in med dobbarna före, men det var ärligt talat inte särskilt många dobbar med i bilden överhuvudtaget. Atkinson som är allmänt känd som trigger happy med korten tvekade inte utan gav Tiote ett rött kort. Subjektiv eller inte; det var fört hårt dömt. Ett gult kort hade helt klart räckt. Men men. Nu lär han bli avstängd i tre matcher. Jag hoppas det kan få honom att tänka till lite.

Utvisningen ändrade inte helt oväntat matchbilden. Den första stunden efter utvisningen gick Ba ner i banan men Pardew insåg ändå relativt snabbt att en defensiv ersättare till Tiote var tvungen att komma in. Strax därefter byttes James Perch in och Ameobi blev den som fick offras och gå av. Sunderland började nu få mer och mer boll. Man förde spelet defensivt såg Newcastle lika stabilt ut som under matchinledningen. Adam Johnson kom nära med en bredsida mot bortre krysset och Craig Gardner oroade med en farlig frispark men bortsett från det kunde Newcastle ärligt talat utan större problem hålla undan halvleken ut. I slutskedet av halvleken var det snarare gästerna som var närmast ett till mål då Ba med ett akrobatiskt nummer från nära håll cykelsparkade strax ovanför ribban. Newcastle till in till paus med ledning intakt. Känslan var lovande men att 45 långa minuter återstod var ett i detta läge oerhört plågsamt faktum.

Andra halvlek

Det här var halvleken då tiden nästan stannade. Jag har ofta tyckt att tiden går sakta när Newcastle är i ledning men jag tror att denna halvlek tar priset. Sunderland inledde på ungefär samma sätt som man hade avslutat den första. Man hade alltså mycket boll, man försökte komma runt på kanterna och hitta Fletcher inne i boxen men det hela kändes ganska tamt. En totalt osynlig Stephane Sessegnon bytter ut och en gammal ex-skata i Louis Saha kom in. Det dröjde inte länge innan denne på en hörna fick ett bra läge i straffområdet men avslutet gick tack och lov i nätmaskorna utanför Kruls stolpe. Strax därefter fumlade Krul med bollen efter ett inspel av McClean. Viss panik uppstod innan holländaren lyckades ta hand om bollen.

Vi började komma in slutskedet av matchen och sekunderna på matchklockan kämpade sig långsamt, långsamt uppåt. Det var som att sekunderna verkligen inte ville röra på sig. ALLT gick i slow motion och när Sunderland fick hörnor och frisparkar i närheten av straffområdet nådde min puls troligen ganska ohälsosamma nivåer. Mot slutet satt jag med en plastpåse över huvudet. Jag säger alltid att det viktigaste i de här matcherna är att inte förlora men ju längre tiden går och ju närmare man kommer slutet så börjar de där tre poängen bli greppbara. Det man inte har kan man inte heller förlora men nu var vi ett skede av matchen där den där segern faktiskt började synas vid horisonten. Den fanns där. Den var inte långt borta. Allt som var kvar var tio minuter som skulle komma att kännas som tusen. Nervositeten än svårare att handskas med när Coloccini med ungefär tio minuter kvar tvingades gå av planen på grund av skada. Colo hade utgjort det totalt felfria navet i backlinjen och att ändra på ett mittbackspar med tio minuter kvar är aldrig en bra sak. Steven Taylor kom in istället.

I den 85:e minuten rev Mike Williamson ner en Sunderlandspelare en bit på Newcastles planhalva. Tilltaget var nödvändigt då Sunderland annars var på väg framåt i en farlig kontring. Sebastian Larsson slog frisparken som Ba, pressad av John O'Shea oturligt styrde in i eget mål. Självmål av Ba och Sunderland hade kvitterat. Vrålet runt om Stadium of light var ett krigsvrål. Hemmalaget hade fram till denna minut alltså inte alls övertygat spelmässigt. De chanser man hade skapat var så gott som uteslutande på fasta situationer. Newcastle hade alltså överlag haft bra koll på läget men alla vet hur extremt viktig den mentala aspekten är i denna sport. Nu hade hemmalaget fem minuter plus tilläggstid kvar för att gå för ett segermål. Min Pinocchio-näsa skulle förmodligen nå härifrån Sverige till ryska gränsen om jag skulle påstå att jag i detta läge inte befarade det allra värsta.

Sunderland fortsatte att försöka mata in bollar i straffområdet men man kom aldrig riktigt, riktigt nära igen. Om Newcastle med tio man hade legat på försvar större delen av matchen så var det inte helt otippat ännu tydligare under slutminuterna. Här handlade det uteslutande om att spela av tiden och hålla ut. Efter fyra tilläggsminuter blåste Atkinson av matchen och känslan av frustration gick ändå inte riktigt att förneka.

Kommentar

Jag ser tillbaka på den här matchen med klart blandade känslor. Newcastle fick en drömstart och fram till Tiotes utvisning så det väldigt lovande ut. Självklart förändrades allt i och med utvisningen. Därefter skulle det mesta handla om att hålla Sunderland under kontroll. Något som fungerade relativt bra. Sunderland drabbades under långa stunder av den derby-kramp som de alltid tycks få. Eller är de någonsin bättre än så här? Utan att ha brutit ner Sunderlands alla spelade minuter denna säsong i molekyler och skickat det till 20 fotbollsforskare för analys så är detta ett lag som vi med 11 man helt klart hade kunnat slå. Nu blev det som sagt tyvärr istället en historia om att hålla undan och försvara en ledning.

Sedan det här med 11 man på planen. Det kan kännas enögt att som Newcastle-fan här sitta och klaga på domaren men Atkinson är en skum figur. Varför denne kortgalne herre ens tilldelas ett hett derby som detta är för mig konstigt. Larsson karatesparkade Ameobi i bröstet men får inte ett gult kort. Samtidigt fick Tiote ett alldeles för hårt rött kort emot sig. Sunderlands backar satt i princip på Ba's axlar halva matchen men Aktinson vägrade att uppmärksamma detta. När Johnson fick fördel efter en tackling från Cabaye så tilläts han slå in passen i straffområdet och fick sedan ändå en frispark. Det här är saker som störde mig ordentligt och det vore dumt att inte ens uppmärksamma dem här. Sedan ska inte allt ansvar tas ifrån Tiote själv. Jag älskar killen just för att han är på gränsen till galen, men det måste finnas en balans och vissa gränser som han lär sig att hantera. Den här säsongen har han varit på gränsen till att spåra ett flertal gånger och här fick vi se hur det direkt förstör för hela laget.

Med tanke på förutsättningarna gjorde Newcastle i slutändan ändå en bra match. Coloccini och Williamson var riktigt stabila, Cabaye visade i omgångar tecken på en stigande formkurva och Ba gjorde stor nytta längst upp. En spelare som Ben Arfa kom aldrig riktigt igång. Det fanns glimtar då hans fotbollskompetens tydligt syntes men då och då brast det i försvarsspelet. Hur som helst tar vi med oss en stark laginsats från den här matchen. Ett oturligt självmål blev tungan på vågen. Det känns givetvis väldigt surt att det skedde med fem minuter kvar av ordinarie matchtid, men samtidigt känns det bra att få mina misstankar bekräftade; vi är ett bättre fotbollslag än Sunderland och det måste vi visa under resten av säsongen.

Statistik

Sunderland - Newcastle 1-1
Självmål Ba 85 Cabaye 3

Laguppställningar

Sunderland (4-4-2): Simon Mignolet; Craig Gardner, Carlos Cuellar, John O'Shea (c), Danny Rose; Adam Johnson (David Vaughan 83), Sebastian Larsson, Jack Colback, James McClean; Stephane Sessegnon (Louis Saha 65), Steven Fletcher

Kvar på bänken: Kieren Westwood, Phil Bardsley, Matt Kilgallon, David Meyler, Fraizer Campbell

Newcastle (4-4-2): Tim Krul; Danny Simpson, Mike Williamson, Fabricio Coloccini (c) (Steven Taylor 79), Davide Santon; Hatem Ben Arfa (Gabriel Obertan 84), Cheick Tiote, Yohan Cabaye, Jonas Gutierrez; Demba Ba, Shola Ameobi (James Perch 39)