Newcastle - Leicester
2 - 3

Newcastle - Leicester 2-3: Ridå.

Newcastles 125-årsdag avslutades med största möjliga antiklimax. Ett självmål i 86e minuten gav bortalaget alla tre poäng efter ännu en underkänd insats och det ser fortsatt mörkt ut för skatorna.

Inför matchen

Rafa Benitez gjorde ett nytt försök med 4-4-2, och för tredje matchen i rad fick stjärnan Jonjo Shelvey börja på bänken. Istället tog Mikel Merino och Isaac Hayden hand om innermittfältet och både Dwight Gayle och Jacob Murphy fick fortsatt förtroende från start. Något överraskande fick ordinarie lagkapten Jamaal Lascelles, tillbaka efter skada, börja på bänken och Ciaran Clark tog istället hand om bindeln.

Newcastle United (4-4-2): Darlow; Yedlin, Clark, Lejeune, Manquillo; Ritchie, Merino, Hayden, Murphy; Joselu, Gayle.

Även Claude Puel valde att köra med ett rakt fyrmannamittfält med unge Demarai Gray strax bakom Jamie Vardy på topp. Elvan var i stort sett ordinarie, och med sparkapital som Shinji Okazaki och Kelechi Iheanacho på bänken.

Leicester City (4-4-1-1): Schmeichel; Simpson, Morgan, Maguire, Chilwell; Mahrez, Ndidi, Iborra, Albrighton; Gray; Vardy.

Första halvlek

Det blev en riktig smakstart för hemmalaget som fick in 1-0 redan i den 4e minuten. Murphy slog en långboll i djupet till Gayle som från kortlinjen slog in den framför mål där Joselu bara hade att dunka in den. Ett strålande fotbollsmål där man inte får glömma bort att nämna Haydens löpning som drog med försvaret och gjorde att Joselu fick massor av yta alldeles för sig själv. Gayle var genast nära att utöka ledningen efter ännu en smart löpning i djupled men skottet smet strax utanför stolpen. Bara kvarten senare var det dock kvitterat. Riyad Mahrez fick massor av yta efter att Ndidi plockat upp en felpassning, och kunde promenera fram till skottläge utanför straffområdet. Där drog han till med ett hårt vänsterskott som skruvade sig bort från Darlow och upp i krysset. Visserligen snyggt, men frågan är om inte både försvarare och målvakt hade kunnat göra bättre ifrån sig i den situationen. Vid det här läget i matchen var det Leicester som hade både spelet och målchanserna, och Yedlin var farligt nära en frilägesutvisning när han avväpnade en helt friställd Vardy.

Med kvarten kvar av halvleken började hemmaspelet styra upp det egna spelet och kunde äntligen börja hota framåt igen. Först ut var Gayle, som tyvärr behövde en touch för mycket för att få ordning på bollen och en bortaförsvarare hann förhindra ett avslut från ett utmärkt läge. Strax därpå fångade Murphy upp en slarvig passning i bra skottläge utanför straffområdet, men Schmeichel var med på noterna och styrde till hörna. Nästa hemmaspelare att försöka var Ritchie som drog en svag frispark rätt i gapet på Schmeichel. Men 1-1 stod sig halvleken ut och ärligt talat var det hemmalaget som borde varit mest nöjda med det.

Andra halvlek

Även om båda lagen inledde piggt och framåt lyckades inget av dem komma närmare mål än någon misslyckad hörna. Leicester ropade på straff när bollen studsade upp på Merinos arm men domaren lyssnade inte på det örat. Det uppstod sedan en märklig situation när Ndidi sänkte både Hayden och Merino i höjddueller inom loppet av någon sekund, men klarade sig helt utan varning från domaren. I alla fall situationen med Merino var riktigt elak från Ndidis sida och nog borde han haft åtminstone ett gult kort efter armbågen han delade ut. Från ingenstans skulle sedan Leicester ta ledningen. En långt inlägg från Mahrez nådde Albrighton, som med förstatouchen lade ner den till Demarai Gray som drog till direkt. Skottet tog på Lejeune och ställe Darlow helt, och 2-1 till bortalaget i den 60e minuten var ett faktum.

Direkt efter målet gjorde sig Christian Atsu redo för inhopp och ersatte Ritchie i sin comeback efter skada. Men det gav ingen synlig effekt då Newcastle såg väldigt håglösa och uddlösa ut efter målet. Även Ayoze Perez fick komma in istället för Murphy, och inledde med att fixa en hörna via Simpson. Atsu slog hörnan som bortalaget inte lyckades rensa undan, och Merino fick fram bollen till Dwight Gayle som efter att ha skottfintat bort närmsta motspelare sköt in 2-2 via Maguire. Otroligt skönt och målet fick St James’ att vakna till på allvar. Nästa person att få behandling utanför plan var nyligen inbytte Okazaki som oturligt fått Merinos dobbar i pannan. Precis då högg Gayle på ännu en boll i straffområdet, men ännu en gång rann skottet strax utanför. När matchen led mot sitt slut verkade inget av lagen nöjda med kryss och det anfölls i båda riktningarna på jakt efter ett segermål.

I 86e minuten kontrade Leicester genom att spela långt på Vardy och firma Clark/Lejeune lämnade straffområdet helt öde åt Okazaki att vänta in passningen i. Passningen kom och helt ren framför mål skulle Okazaki bara lägga in bollen men Ayoze Perez hann före, dock lyckades han inte bättre med brytningen än att bollen for in i eget mål. Ett fullständigt misslyckande av Perez förstås, men nog var det ändå bättre att han försökte avvärja vad som såg ut som ett givet mål istället för att fega ur. Efter målet kom Aleksandar Mitrovic in för att ge mer tyngd i anfallsspelet, vad han skulle kunna hinna med på dryga fem minuter är dock oklart, och Puel gjorde sina två sista byten för att slösa tid och säkra segern. Stämningen på St James’ Park hade tvärdött, hemmalagets slutforcering uteblev och Newcastle inkasserade sin sjätte förlust på sina sju senaste matcher.

Reflektion

Det är förstås otroligt bittert att förlora genom ett självmål i 86e, men Newcastle är helt enkelt inte bättre än så här. När Newcastle har momentum är man ett hyggligt fotbollslag, men när man tappar flytet och taktiken inte fungerar som den ska blir man väldigt mediokra. Så var fallet under stora delar av matchen, egentligen bara med undantag för korta perioder i slutet av halvlekarna. Spelarna försöker och vet vad de ska göra på planen men är helt enkelt inte bra nog för att konsekvent kunna hävda sig i Premier League. Ikväll saknade Newcastle självförtroende, skicklighet, tur, styrka, och inte minst en ledare på plan. Varför Shelvey och Mitrovic får så ont om spelminuter är ett mysterium även om jag har svårt att se hur de ensamma ska kunna lösa lagets problem. Bollinnehavet slutade för Newcastles del på pinsamma 37%, en alldeles för låg siffra om man varken kan försvara som man ska eller kontra effektivt. Lågt bollinnehav fungerade för Newcastle tidigare under säsongen, men nu är man alldeles för oskarpa och det är nog dags för Benitez att tänka om på några avgörande punkter. Ska man ta med sig något positivt från matchen är det att Dwight Gayle gjorde ännu en bra insats med både mål och assist, och han borde ha cementerat sin plats i startelvan nu.

Nästa match spelas på onsdag då Everton kommer på besök till St James’. Tacksamt för Everton och nye tränaren Sam Allardyce som knappast kan hitta ett mer tacksamt motstånd nu när de äntligen börjat rycka upp sig. För Newcastles ser mörkret ut att fortsätta, och jag kan faktiskt inte se något annat än en snar försäljning av klubben med medföljande övergångspengar som kan förändra läget på allvar.

Over and out.