Newcastle - Manchester C
2 - 1

Newcastle – Man city 2-1 (jo det är sant)

NUFC tog en lika osannolik som välkommen seger då man mot alla odds lyckades lägga Manchester City på rygg sent på tisdagskvällen.

Rafa Benitez ställde upp med samma manskap som vann mot Cardiff med 3-0 i senaste hemmamatchen, med en tydlig ambition att hålla försvarsspelet tight och inte bjuda på något. Det fungerade i ca 25 sekunder, då bollen hamnade i nätmaskorna bakom Dubravka. Raheem Sterling skickade in ett inlägg över en bolltittande Yedlin, som nådde David Silva på bortre stolpen. Spanjoren hann före Dubravka och knoppade bollen snett inåt bakåt till Agüero som gjorde sitt femhundratrettiofjärde mål på Newcastle.
Matchen avgjord? I 99 fall av 100 hade det så klart varit så, Newcastle hade innan denna match förlorat samtliga elva man släppt in det första målet i. Man hade 22 raka mot just Manchester City utan seger, och man har inte vänt ett underläge i halvtid i Premier League sedan december 2006 då man vände 1-2 till 3-2 mot Reading FC.

Detta var dock långt ifrån någon normal kväll skulle det visa sig. Det tidiga underläget till trots så behåller hemmalaget fattningen och fortsätter gneta på i sina låga utgångspositioner.
Rondon är ett orosmoment för Citys mittbackar, och det orutinerade mittfältsparet med akademispelaren Longstaff och hemlängande Hayden håller jämna steg, om inte mer, med Citys dito.

Resultatet står sig halvleken ut, och lagen går således till vila med ett enda mål emellan sig.
Andra halvlek fortsätter i ungefär samma anda, City har i princip allt bollinnehav, men skapar inte så mycket matnyttigt. Hemmalaget börjar få lite råg i ryggen och sticker emellan med lite bollinnehav och tendenser till mållägen.

Med 66 minuter på klockan tar sig Ritchie runt på vänstersidan och skickar in ett inlägg som nickas bort av Citys försvar. Dock inte längre än till Hayden, som nickar in den i straffområdet igen, och i gröten av spelare fläker sig Rondon först och vräker in kvitteringen.

City försöker ta sig samman och trycker på för att ta tillbaka ledningen. Guardiola slänger in Bernardo Silva och Gabriel Jesus, men det blir inga riktigt heta chanser.

Med bara tio minuter kvar av ordinarie tid dräller City i eget straffområde, största syndaren är Fernandinho som inte är uppmärksam på att Longstaff pressar honom. Brassen får bollen för långt ifrån sig, och tvingas fälla den framstormande newcastlespelaren.
Otroligt nog pekar domaren på straffpunkten, och nästan ännu mer otroligt så sätter Ritchie straffen. Den engelska skotten visar prov på fin kyla då han fått vänta en lång tid på att slå straffen sedan Ederson fått behandling.
Ritchie firar med sedvanligt misshandlande av hörnflaggan framför en jublande Gallowgate, och för första gången på länge exploderar hela SJP i glädje.

Trots att det återstår hela 15 minuter inklusive stopptid, så förmår inte gästerna skapa något riktigt farligt. Newcastle spelar kompakt och City lyckas inte bryta ner försvarslinjen.
Det blir halvfarligt några gånger när bollen far runt i straffområdet, men båda gångerna vinkas det för offside.
City får en hörna det sista som händer, men den nickas över och när insparken slås blåser domare Tierny av och förkunnar tre blytunga poäng till Newcastle i bottenstriden.

Jag skrev i införapporten att senaste gången Newcastle besegrade City i Premier League var i september 2005, och att målskytten då hette Michael Owen. Owen fick nu se sitt namn raderas ur den statistiken och ersättas av Matt Ritchie. Jag skrev också att Owen än idag är Newcastles dyraste värvning genom tiderna då han köptes 2005, och som av en ren tillfällighet började rykten sippra ut på tisdagskvällen att NUFC nått en överenskommelse med Atlanta United FC om Miguel Almiron, som i så fall skulle slå det rekordet. Återstår att se om det finns någon substans i det ryktet, transferfönstret stänger som bekant under torsdagen.

Segern gav NUFC lite marginal ner till strecket då både Cardiff och Huddersfield förlorade under aftonen. Däremot vände Fulham hemma mot BHA och gav sig själva en strimma hopp om överlevnad. Det är numera fem poäng ner till Cardiff på nedflyttningsplats.

Newcastle passerade i och med vinsten Southampton, Crystal Palace och Burnley, och hoppade upp till en fjortonde plats. Saints och Palace möts för övrigt på onsdagskvällen och en eventuell segrare i den matchen passerar Newcastle, medan ett oavgjort resultat innebär oförändrad placering för NUFC efter 24 omgångar.

Sammanfattningsvis så innebar segern ett skönt avbrott, om än bara för en stund, från den sedvanliga misären under Mike Ashleys ägarskap. Visst var det riktigt härligt att vinna mot penning-stinna City, och visst var det fantastiskt att få jubla när Ritchie dunkade in straffen som beseglade ödet för Peps miljardbygge, men faktum kvarstår att det fortfarande är Mike Ashley och Sports Direct som styr Newcastle United FC.
Så länge den feta parasiten har sitt grepp om klubben, måste det enda väsentliga vara att han försvinner. Sett ur det perspektivet var denna seger det sämsta som kunde hända, man har oerhört lätt att glömma och förlåta i nordöst så länge de sportsliga resultaten går i positiv riktning.

Det är detta faktum som gör Ashleys agerande än mer förvånande, med bara lite mer normal ambition och drift av klubben med en sportslig agenda hade han undvikit nästan all kritik, kritik som han uppenbarligen tar åt sig av. Vid minsta rykte om protester så kommer nästan omedelbart en motreaktion från klubben. Inför Wolves var det hintar om en nära förestående försäljning och inför denna match ploppade Almiron-ryktena upp som på beställning.
Mike Ashleys enda ambition är att med så lite utgifter som möjligt hamna på sjuttonde plats i Premier League, för den massiva inkomsten i form av TV-pengarna som han kan investera i sitt egna bolag, och för maximal exponering av Sports Direct. Detta faktum kvarstår, oavsett hur skön denna seger var.

ASHLEY OUT!