- -
Newcastle United - Arsenal 0-1: Revolution à la Steve Bruce
Det blev en väntad förlust i premiären för Steve Bruce och hans manskap och utöver det var det dessvärre inte den typen utav inspirerande insatser som Bruce hade behövt i förtroendebyggande syfte.
Steve Bruce tågade in på St James' Park med en gnista i blicken. Det märktes att det betydde mycket för honom att stå som tränare för Newcastle United. Att en pojkdröm hade förverkligats. Det är synd bara att han hoppade på jobbet cirka 15 år för sent vilket kommer ha seriösa konsekvenser för hans arv i hemstaden.
För det som oroade många när Steve Bruce annonserades som tränare för Newcastle United var följande:
- I Aston Villa visade han en oförmåga att sätta en välfungerande offensiv med inövade spelmönster som fungerar. Utan anfallen bestod nästan enbart av individuella försök till anfall från enskilda spelare. I dagens fotboll som är så taktiskt välutvecklad så fungerar inte detta. Det hade fungerat för 15 år sedan.
- Brist på överliggande spelfilosofi. Ideologer är det nya svarta av en väldigt bra anledning. Just på grund av att fotbollen i toppligorna blivit såpass mycket bättre taktiskt så krävs det oftast någonting extra för att luckra upp matchbilder. Lag måste vara sammansvetsade och ha en nivå av planering som inte förut krävdes. Detta är varför många hävdar att fotbollen blivit tråkigare eftersom samma utrymme för spontan briljans inte längre finns.
- Kan verkligen Steve Bruce utveckla unga spelare? Newcastle har gått tillbaks till sin gamla transferpolicy innan Rafael Benitez inträde vilket går ut på att värva yngre och utvecklingsbara spelare, förfina dem och sedan sälja dem vidare för en bra summa pengar eller alternativt hitta oupptäckta diamanter och sälja dem vidare efter att folk upptäckt deras verkliga kompetens i Newcastletröjan. Steve Bruce tidigare meriter är raka motsatsen till relevanta sett till vilken uppgift han avses utföra här.
Och tyvärr får man ju säga att inga av dessa orosmoln försvann efter dagens insats. Det var ingen praktusel insats som Newcastle stod för men det var en insats som luktade trist mellanmjölk som gått ut sedan några dagar tillbaka snarare än ett billigt producerat vin med väldigt fina druvor som kärnämne som gav en härlig eftersmak vilket var Newcastle under Benitez.
Newcastle är i princip enbart med i den här matchen så länge som man är på grund av Arsenals mediokra spel. Bolltempot var väldigt lågt från kanonjärernas sida. Till deras försvar så ställde de upp med en halvt som halvt b-betonad startelva där det märktes att de fortfarande är inne i lite grann av en inskolningsperiod(Emery är ju notorisk för sina långa och komplicerade taktiska utläggningar).
Första halvleken var väl okej. Många Newcastlespelare gav åtminstone ett taggat intryck. De offensiva spelarna Almirón och Joelinton försökte och fick nödvändig hjälp från det centrala mittfältet med Jonjo Shelvey i spetsen. Joelinton tog sig till två farliga målchanser med en nick och ett farlig skott där Leno stod för en bra räddning. Den sista chansen luskar han fram i princip på egen hand och han visade lite av dem förmågorna han sitter inne på med fin teknik på små ytor och en genombrottsförmåga med skön forcering. Brasilianaren är en skön blandning mellan fysik och teknik. Jonjo Shelvey tog ett offensivt ansvar och hade ett farligt skott i stolpen. Arsenal skapade inte överdrivet många farliga målchanser även om Mkhitaryan fick en möjlighet framför mål där han borde nätat men armeniern slösade bort möjligheten och hade en dålig dag på jobbet som Arsenalsupportrar har kommit att se som synonymt med honom.
Under den andra halvleken så skedde ett byte vid matchminut 54 som kom att ha stor påverkan på matchens slutresultat. Jonjo Shelvey kliver av planen och Jetro Willems kliver in vilket förflyttade Ritchie in till en mer central position på mittfältet. Den initiala tanken var att Shelvey var skadad för ingen annan anledning kändes särskilt logisk men Shelvey levererade en blick som kunde döda ut mot Newcastlebänken vilket får en att tänka att detta nog inte var fallet. Balansen på Newcastles mittfält försvann helt och hållet i och med detta bytet, faktum är att det nästan såg ut som Newcastle spelade utan mittfält under resterande delen av den andra halvleken. Almirón fick bege sig nedåt för att hämta boll istället för att få några fina bollar att jobba med vilket gjorde att alla hans fina färdigheter som hans speed och smarta offensiva löpningar helt och hållet försvann.
Sedan går det utför relativt snabbt. Hayden slår en något lös passning till inhoppande Jetro Willems vilket inte borde ha varit något problem. Willems var ensam på kanten med stor yta att exploatera men Maitland-Niles visade prov på ett rappt steg och hann emellan för att bryta bollen då Willems inte mötte bollen och var fullt omedveten kring Maitland-Niles försök att bryta bollen vilket kanske hade kunnat undvikits med bättre kommunikation mellan spelarna och en högre perception från Willems själv. Detta lämnade Newcastleförsvaret i en mycket kompromissande position då Schär befann sig högt upp i planen, helt ur position och Lascelles blev lite för mycket bolltittande när han löpte efter Niles och tycktes inte heller vara fullt medveten om att ytan bakom honom var helt oförsvarad. Maitland-Niles gör inga misstag utan lättar bollen utsökt över Lascelles fram till en helt ren Aubameyang som är alldeles för bra för att missa ett sådant uppdukat läge utan chippar bollen kallt över Dubravka som kanske i sanningen råkade lägga sig ned lite för tidigt. Hade han stått på benen längre så hade hans chanser att kunna rädda varit större.
Efter detta dör matchen rätt så ordentligt. Också någonting som får en att tänka på Benitez Newcastle där ett baklängsmål sällan kändes som hela världen. Man minns ju framförallt den fantastiska segern mot Manchester City ifjol där Newcastle släppte in ett väldigt onödigt mål precis i början utav matchen och detta påverkade knappt spelarna alls var känslan då. Atmosfären och känslan kring klubb är såpass tung att lite motgång kan ha en väldigt stor negativ påverkan på spelarna. Detta påminde som sagt mer om McClarens Newcastle än Benitez med spelare som besitter talang men som spelar utan tydlig riktning och direktiv som de verkligen tror på.
Steve Bruce slänger in nyförvärvet Allan Saint-Maximin som är den enda som gjorde det någorlunda värt att fortsätta kolla. Fransosen har som sagt Ben Arfa-ådran där man känner att någonting spännande och exalterande kan inträffa från i princip ingenting. Han visade hunger och hjärta. Men just avsaknaden av någon som helst antydan till spelmönster gjorde det omöjligt för Newcastle att bryta igenom Arsenals försvar.
Joelinton försökte på egen hand, Saint-Maximin försökte på egen hand, Almirón försökte på egen hand. Det var så det såg ut under den andra halvleken och det kommer inte hålla på den här nivån över tid eller gynna spelarna särskilt mycket. Ett bra spelsystem förgyller individen inte tvärtom.
Känns heller inte jättetryggt att så mycket stod och vägde med Jonjo Shelveys närvaro på planen. Det är inte direkt en spelare man vill att sitt lag ska vara fullständigt beroende av vilket just Benitez rådde bot på genom att introducera Sean Longstaff och även spela med Ki innan denna skadade sig i asiatiska mästerskapen.
Bäst på plan för Newcastle var de defensiva nyckelspelarna Isaac Hayden och Fabian Schär förmodligen. Deras kvalité var nog vad som gjorde att Newcastle hade chans till poäng länge i den här matchen. Schär är sådan kvalité att åker Newcastle ur i år så lirar han i en aspirerande toppklubb säsongen efter den saken känns klar.
Som notis på slutet så låg publiksiffran på runt 47 000 vilket är 5000 från fullsatt siffra. Ett antal Newcastlesupportrar höll sig motvilligt hemma med andra ord för att symbolisera sitt missnöje. Om Bruce inte lyckas få med sig några positiva resultat inom den närmsta framtiden så är sannolikheten stor att den här siffran kommer att forsätta växa allt eftersom. Var för övrigt en stor skillnad på nivån av passion och atmosfär i jämförelse med förra säsongen.
