Lugo - Las Palmas
0 - 2

Newcastle vann inte

Alan Pardew och hans påstådda fotbollslag förlorade för sjätte matchen i rad och slog därmed sitt eget rekord i förluster på raken. Newcastles målskillnad uppmäts nu till 1-17 under de sex senaste kapitulationerna och vi gick mållösa för 13:e gången på 18 matcher samtidigt som vi förlorade vår 14:e av de senaste 19.

Matchplanen bestod återigen av en idé om att rekonstruera Chelseas fotboll, men istället för en buss parkerade Newcastle återigen en punkterad barnvagn. Själva matchen är därför inte särskilt intressant, vi har alla sett det förut. Arsenal behövde inte överanstränga sig för att promenera in med en 2-0-ledning i halvtid. Vid den tidpunkten hade Tim Krul redan gjort flera avgörande räddningar. Återigen bjöds vi en förvirrad laguttagning där Dan Gosling återfanns på mittfältet och Moussa Sissoko först startade som 10:a men snabbt blev högermittfältare. Loïc Rémy var tillbaka på topp, men trots detta mäktade Newcastle med väldigt lite framåt. Hatem Ben Arfa lämnades som sagt utanför matchtruppen, enligt Pardew för att han "tagit ut ett lag som han trodde kunde få ett resultat". Det förklarar även Dan Goslings fortsatta sejour som motor, hans introduktion har givit just resultat.

I andra halvlek skaffade sig Yoan Gouffran ett hyggligt läge, innan Arsenal enkelt väggade upp Newcastle och bombade in ett inlägg som Olivier Giroud kunde styra in bakom en chanslös Krul. Alan Pardew svarade med att byta in Shola Ameobi och ändra formation för femtioelfte gången i ordningen. Adam Armstrong fick två minuter av någon anledning, och Mapou Yanga-M'Biwa byttes meningslöst nog in.

Med tre mål emot sig började den fullsatta bortasektionen ventilera sitt missnöje på allvar. Bland ramsorna hördes "Alan Pardew, it's never your fault", "Alan Pardew, it's six in a row" och "You're nothing special, Southampton got four". Fansen höll även upp banderoller med budskap om den breda repertoar av oönskade rekord som Pardew nu samlat på sig. En annan frågade vilka ursäkter vår tränare förberett till sin presskonferens.

Kvällens förlust var även den ett typ av jubileum. Det var 20:e gången under Pardews snart 3,5 säsonger i klubben som Newcastle föll med tre mål eller fler. Innan hans tillträde hade detta skett vid totalt 35 tillfällen sedan Premier League bildades.

Efter matchen förklarade Pardew att "fansen förväntar sig saker som vi inte kan ge dem". Om han menar ett mål, förmågan att inte förlora med mindre än tre strutar eller något annat verkar oklart. Ingen har bett om särskilt mycket, och fansen är verkligen inte problemet här.

Vi har nu släppt in 57 mål, lika många som Sunderland. Vår 9:e-plats, som mirakulöst nog består, förblir det som klubben lutar sig mot i sina försök att förklara varför supportrarna inte ska vara arga. Målsättningen med säsongen var övre halvan. Om det är Pardews kvitto och biljett ut ur den här säsongen med jobbet i behåll står vi inför en sommar och höst där den annalkande djupdykningen ner i tabellens träskmarker bara är en tidsfråga.

Ingen tränare ska kunna överleva den här våren. Ingen klubb ska ha överseende med den fotboll och brist på värdighet som vi serverats över de senaste 19 matcherna. Det faktum att Alan Pardew till synes får stanna på sin post och leda Newcastle in i ännu ett sommarfönster, borde om inte annat befästa alla de teorier och ge tyngd åt all bevisbörda som säger att han är medbrottsling i Mike Ashleys dekonstruktion av klubben. Jag skulle ge en fet slant för att lyssna till och läsa dokumentationen av hans anställning. Det ligger, som många av oss befarat, ett helt hunddagis begravt under St. James' Park.

Cardiffmatchen känns plötsligt monumental av flera anledningar. Det är sista chansen att rikta ett budskap mot hela rövarligan innan nästa kapitel tar vid. En del av mig befarar att vi, liksom mot Swansea, kommer tvingas se på när 51 000 personer mer eller mindre somnar i sina stolar medan samma Wonga-sponsrade charad utspelar sig nedanför. Pardew som symptom av Ashleyregimen måste bort för att inte skada Newcastle som klubb eller destination mer. En reaktion från de som bryr sig och har möjlighet att påverka är vårt enda hopp just nu.