Emmen - FC Groningen
0 - 4

Oavgjort i målrik tillställning

På förhand handlade det om huruvida laget skulle lyckas spräcka sin målnolla i offensiven. 90 minuter senare hade laget lyckats få in hela tre bollar, men det hela spolierades istället av en otillräcklig defensiv. Det fanns dock ett glädjeämne som stack ut rejält, nämligen talangen Rolando Aarons smått briljanta inhopp.

Matchen

Frågetecknen inför matchen gällande vilka som skulle få starta var ganska få. Det handlade huvudsakligen om vem av Dummet och Haidara som skulle få starta, respektive om De Jong skulle få vara med från start för första gången i en tävlingsmatch efter att ha kommit tillbaka från skada. Frågorna besvarades med Haidara och ett ja, vilket ledde till följande uppställning: Krul – Jaanmat, Coloccini, Wiliamson, Haidara – Sissoko, Colback – Gouffran, De Jong, Cabella – Riviere.
Crystal Palace å sin sida matchade följande startelva: Speroni - Mariappa, Dann, Delaney, Kelly, - Puncheon, Jedinak, Ward, Bolasie – Chamakh, Gayle. Det innebar bland annat att Puncheon återigen fick starta efter att ha dragit på sig ett rött kort i premiären.
Matchen inleds i med att Crystal Palace spräcker Newcastles nolla efter inte mer än en halvminut. Chamakh skjuter ett skott som Krul styr i stolpen och på returen dyker Gayle upp. Trots den dråpliga starten är Newcastle sedan det marginellt bättre laget, även om det dröjer till den 37:e matchminuten innan kvitteringen kommer. Bollen förs fram längs högerkanten när Janmaat får bollen, driver in mot straffområdet, väggpassar sig fram och skjuter ett skott som blockeras, men studsar tillbaka till honom själv och som avlossar ett nytt skott som styrs in i Palace mål. Med tanke på hur säsongsinledningen sett ut en värdig premiärmålskytt, även om det inte är optimalt att backar gör målen när de väl kommer.
Den andra halvleken startar nästan likadant som den första. Den här gången dröjer det lite mer än två minuter innan Crystal Palace återigen tar ledningen. Och det är ett mycket vackert mål, men som föregås av bedrövligt försvarsspel. Newcastle tappar bollen i uppspelsfasen djupt på egen planhalva, Palace går framåt fort och får in bollen i straffområdet, där den studsar upp och landar vid Puncheon som med en konstspark placerar in den i bortre hörnet.Matchen fortsätter med lite chanser åt båda håll, även om gästerna känns aningen hetare, mycket tack vare en stabbig försvarslinje i Newcastle som inte inger något förtroende. Kvitteringen kommer dock och det är inhoppande Rolando Aarons som gör den. Det i sig är en skräll, men att han dessutom gör det på en fint slagen hörna, något som inte varit något signum för Newcastle de senaste åren är en chock. Direkt efter avspark får Palace ett mål bortdömt för offside, ett klart tveksamt beslut. Det hursomhelst matchens senaste målskytt – Aarons - som senare ska se till att hemmalaget tar ledningen för första gången i matchen i den 88:e minuten. Med sin oerhörda snabbhet tar han sig förbi sin motståndare på vänsterkanten och slår en fint curlad boll in i den bortre stolpen och framme på returen hugger Wiliamson och slår in sitt första mål för klubben. Här är förhoppningarna om tre poäng stora, men i den 95:e matchminuten kvitterar Palace. En frispark slås in lite på vinst och förlust i Newcastles straffområde, där bollen nickas fram till Manchester United-lånet Wilfried Zaha, som slår in bollen i mål i sin återkomstdebut för Palace. Matchen slutar därmed 3-3.

Kommentar

Det positiva är att laget gör mål och dessutom tre stycken. De görs dock av ”fel spelare”, då en klubb inte fungerar om den interna skytteligan leds av två backar och en inhoppare efter tre omgångar. Dessutom får man aldrig tappa poäng om man gör tre mål på hemmaplan, det är helt enkelt alldeles för dåligt. Det hela leder till de två uppenbara slutsatser som nära på alla som följer klubben redan påpekat: Det måste in en riktig målskytt och minst en central försvarare imorgon (idag) under deadline day, även om förhoppningarna för att så faktiskt blir fallet är minimala.

De två ”nya” startspelarna Haidara och De Jong hade olika prestationsnivåer i matchen. Haidara såg pigg och initiativrik ut och gav Mariappa stora problem i defensiven. Hans offensiva nivå går inte att jämföra med Dummet – på ett positivt sätt. Jag skulle bli väldigt förvånad om Haidara inte får förnyat förtroende i de närmst kommande matcherna. De Jong å sin sida var väldigt osynlig och knappast den offensiva injektion supportrarna hoppats på. Det krävs att han höjer sig om vi ska få ordning på offensiven. Angående valet att låta De Jong starta bjuder Pardew på ett kryptiskt och ambivalent citat: "For Siem (De Jong) - that wasn’t a true reflection of him. He wasn’t fit in terms of match fit, we played him because he might have that one bit of quality.” Kanske borde han gjort Hatem sällskap i några reservlagsmatcher för att komma i form…

Lagets nya hackkyckling så här långt in på säsongen måste nog vara Gouffran, som mer och mer börjat inta Obertans roll. Han gör ingen speciellt glad för tillfället och när Aarons kom in var som natt och dag. Vissa tidningar utsåg honom till matchens bästa spelare, trots att han inte fick mer än en halvtimmes speltid och exempelvis skysports spekulerar i huruvida vi har att göra med en ”rising star”, en kategori spelare som känts svältfött sedan Carroll slog igenom. Jämförelser görs med Liverpools Sterling och det i viss mån med rätta. Hela hans inhopp bestod av fart, avighet och beslutsamhet och var långt mycket mer än ett mål och en assist. Oturligt nog för hans del väntar nu ett landslagsuppehåll, men vi får hoppas att han kan konservera formen och i så fall dessutom få chansen från start i nästa match. Det förtjänar man efter en sådan insats.