Ödesvecka på The Hawthorns
Ännu en krönika från forumets Söderbaggie
Blott tre inspelade poäng, efter tre oavgjorda, har skapat oro i Albionleden. Men de poängen kan nu visa sig vara oerhört värdefulla. Inte minst efter gårdagskvällens resultat som såg Norwich tappa en 2-0 ledning mot nästjumbon Sheffield Wednesday och Coventry förlora mot Southampton (1-2).
För nu ska det avgöras. Fem matcher återstår av serien och jag tror att det ”räcker” med två segrar och en oavgjord (sju poäng av 15 möjliga) för att nå 76 poäng och säkra en plats bland de sex bästa, och därmed en biljett till playoff.
Tar vi ytterligare sju poäng måste:
• Coventry (tabellsjua på 63 poäng) ta 13 av 15 möjliga poäng på sina sista fem matcher plus hämta in sex mål.
• Preston (åtta på 63 poäng) måste gå rent på sina fem sista då de har betydligt sämre målskillnad.
• Middlesbrough (nia på 61 poäng) kan då med sin sämre målskillnad inte komma i kapp.
• Och för Hull (tia på 61 poäng) skulle det krävas 16 poäng av 18 möjliga på sina sex sista matcher.
Skulle vi vinna tre av av våra fem sista matcher, ja då är det klart. Då blir det även svårt för Norwich att passera oss och vi blir femma, och får med största sannolikhet möta Southampton i en semifinal med dubbelmöte 13:e och 17:e maj.
Men låt oss inte gå handlingarna för långt i förväg.
Först måste vi helt enkelt slå Rotherham i kväll i en av de viktigaste matcherna den här klubben spelat de senaste åren. Och jag hävdar måste, för det vore i detta läge psykologiskt förödande att förlora hemma mot ett redan nedflyttat lag som endast mäktat med fyra segrar på 41 matcher och har -50 i målskillnad. Vi vet inte hur Rotherham reagerat på nedflyttningen, som blev ett faktum den gångna helgen. Kanske spelar de nu utan press och slappnar av? Men med motivation och klass på vår sida ska vi bara vinna. Annars har vi inget i ett playoff att göra.
En seger mot seriens i särklass sämsta lag skulle betyda att vi enligt mina beräkningar ”endast” behöver ta fyra poäng på de fyra sista matcherna - Sunderland (h), Leicester (b), Sheffield W (b) och Preston (h). Vilket visserligen kan vara nog så besvärligt med tanke på motstånd och vår dagsform. Vilken även, anser jag, är en följd av att tabellen är oerhört komprimerad och de flesta lag fortfarande har något att spela för. Samt att vi ställts mot lag som haft positiv effekt av tränarbyten. Det finns inga lätta matcher i Championship. Punkt.
A very poor goal to concede…
A difficult place to come…
A game of two halves…
Tre av de tröttaste och slitnaste klichéerna i engelsk fotboll som vi har fått höra upprepade under de senaste veckorna. Alla tre gick att applicera på bortamatchen mot Millwall.
Det är svårt att komma till The Den, i alla fall för West Brom. En seger på de elva senaste besöken talar sitt tydliga språk. Sedan är man ju trött på machosnacket om den fientliga atmosfären. Men det går inte att komma ifrån att Millwall är ett helt annat motstånd på sin hemmaplan, vilket serieledande Leicester fick erfara i går kväll (förlust 0-1). Och med nygamle tränaren och ikonen Neil Harris tillbaka spelar de en rak, hård och effektiv fotboll. Om än något begränsad. Sedan bjöd vi dem onödigt på 0-1 efter ett ovanligt Kiprémisstag.
Även nästa motståndare Watford hade fått effekt av sitt tränarbyte som såg gamle bekantingen Valerien Ismaël ersättas av Tom Cleverley. Hornets, med ny luft i stegen, spelade stundtals ut oss och såg vid 2-0 ut att gå mot tre poäng. Men Thomas-Asante och Furlong ville annat och återigen hade den skyhöga lagmoralen givit resultat.
Sedan väntade ett av våra gamla bogeylag Stoke. Också det en erkänt svår plats att åka till. Och även nedflyttningshotade Potters har fått en fördröjd positiv effekt av tränarbytet som såg Steven Schumacher lämna Plymouth och ta över i december. Den här gången var det vår tur att tappa en 2-0 ledning efter en ganska blek insats. Men vi lyckades hålla undan och ta en viktig poäng, och har nu bara en (1) förlust på de 14 senaste. Laget har för tillfället en osviklig förmåga att få med sig poäng även när spelet inte övertygar. Mycket tack vare att vi fått tillbaka skadade spelare, och framförallt har fått de offensiva alternativ som länge saknats. Vi har fräschare spelare att slänga in i såväl startelva som från bänken.
En av dem som kommit tillbaka efter skada är Brandon Thomas-Asante, och som jag tycker har sett bättre än ut än tidigare under säsongen, framförallt i targetspelet. Matt Phillips är ännu inte tillbaka i höstens form, efter sin operation, och är i dagsläget bakom Johnston, Wallace och Fellows i rangordning på kanterna medan Diangana tagit hand om nummer tio-rollen, med ett flertal läckra assist som följd. Men veteranen Phillips är ett nyttigt sparkapital att ha under slutspurten.
Även ”nian” Josh Maja närmar sig en comeback. Kanske sker den på lördag mot hans gamla lag Sunderland? Det var ju för övrigt deras Daniel Ballard som sparkade sönder Maja i höstas. Räkna med en het stämning på Hawthorns. Sunderland har efter en lång svacka, som såg dem falla ur playoff-racet, hittat formen i seriens elfte timme. De har hållit nollan i fyra av sina fem senaste och fått tillbaka sin bästa spelare, Jack Clarke. Ännu en besvärlig match att vänta således.
Då målvakt, backlinje samt centralt mittfält lär förbli hyfsat intakt under slutspurten, är det framåt som Corberan har så kallade angenäma problem. Det gäller att välja rätt mix utifrån motstånd och form. Även om spanjorens förmåga att förändra matchbilder i paus och med hjälp av bänken är betryggande, så måste han börja sätta samman två halvlekar av högre klass. Om vår poängskörd varit jämn och hög under en tid, brottas vi fortfarande med ojämna prestationer under 90 minuter.
Här har även den ”tolfte spelaren” en oerhört viktig roll att spela. Stämningen på The Hawthorns har de senaste åren stundtals varit märkligt avslagen. Nu måste hemmapubliken sluta upp bakom laget igen och bära fram det under klubbens viktigaste vecka på flera år.
Söderbaggie
