Orres tankar: ett vad och funderingar kring rasism
Ett landslagsuppehåll har passerat och det är på nytt dags att rikta fokus mot den underbara klubblagsfotbollen. Den senaste tiden har jag gjort ett vad och olyckligtvis har jag även konstaterat att det engelska landslaget tvingats utstå rasism i samband med matchen mot Bulgarien. I samband med det kan jag inte undgå att fortsätta fundera över var gränsen går mellan rasism och icke-rasism.
Innan landslagsuppehållet började var det en jobbig helg. Liverpool besegrade Leicester på hemmaplan efter att Sadio Mané tydligen varit taktiskt smart när han valde att lägga sig ner i matchens slutskede, istället för att stå upp efter den mjukaste av närkontakter med Marc Albrighton. Jag måste delvis ha missuppfattat syftet med införandet av VAR då jag trodde att lägga sig lätt inte längre skulle vara associerat med något positivt eller anses vara taktiskt smart. Men fallet på Anfield tyder på att det fortfarande finns stora vinster att ta genom att filma, även fast huvuddomarna numera har hjälp att identifiera dessa i efterhand. Hur som helst satte Liverpool straffen i matchens avslutning och vann med 2-1.
Som om det inte var illa nog att bevittna det, blev det inte bättre på söndagen då City tog emot Wolverhampton på hemmaplan. Som vanligt räknar jag nästan med seger på förhand då City möter motstånd likt Wolves på Etihad Stadium, men jösses vilken knäpp jag fick på näsan. Wolves omställningsspel blev avgörande och Raul Jimenez samt Adama Traoré hade ett avgörande övertag på Citys mittbackspar i Nicolas Otamendi och Fernandinho. Två gånger sprang Traoré om Citys hopklistrade mittbackspar och det var lika smärtsamt båda gångerna. Wolves stod efter matchen som segrare med 2-0.
Detta resulterar i att City inför omstarten är hela åtta poäng bakom Liverpool, som ligger i topp. Det hindrade mig dock inte från att under uppehållet ingå ett vad med en bekant. Jag satte 500 kronor på att City kommer vinna och min bekanta satsade på Liverpool. Övriga som var närvarande verkade se min bekanta som storfavorit till att ta hem vadet.
Jag tror dock på mitt vad. Jag har ingen direkt taktisk eller teknisk motivering till det, utan hänvisar snarare till min känsla för spel. Jag har tippat City som segrare de två senaste åren och fått rätt. Någon gång ska man dock ha fel, så inför det här året tippade jag på Liverpool som slutsegrare i Premier League. Kanske är det en indikation på att Liverpool inte kommer vinna och i så fall finns det ju bara ett annat realistiskt alternativ och det är ju City. Det ska tilläggas att om varken City eller Liverpool vinner ligan, så vinner ingen av mig och min bekant någonting.
Var går gränsen mellan rasism och icke-rasism?
Senaste gången jag skrev behandlade jag uppståndelsen kring att Bernardo Silva riskerar avstängning på grund av att ha uttryckt sig rasistiskt, enligt FA. Bernardo lade ut en ”look-alike”-bild på sin Twitter innehållandes Benjamin Mendy och en reklamfigur från det spanska godis-företaget Conguitas.
Det ska tilläggas att FA inte än har tillkännagivit om Bernardo straffas eller inte. Men jag vill ju mena att jag inte tycker detta är rasism i den utsträckningen att det är straffbart, då det från början var ett skämt mellan två kompisar. Mendy själv var även tydlig med att han inte tycker det är rasistiskt, utan ett kul skämt. Dock hör det till saken att Bernardo har över 600 000 följare på sin Twitter och alla tolkade inte tweeten på samma sätt som Mendy. Jag förstår att andra kan ta illa upp men vill även ifrågasätta ifall det är bra om alla som väljer att ta illa upp, konstant får rätt, då det i samhället konstant finns saker att välja att ta illa upp av.
I samband med detta tänker jag på apljuden i Bulgarien som det engelska landslaget tvingades stå ut med i tisdags. Till skillnad från Bernardos bild, tycker jag att apljuden i Bulgarien är tveklös rasism och bör försvinna från fotbollen och samhället så fort som möjligt. Men någonstans finns det ju en poäng i att kunna reflektera över sina egna tankar, har jag lärt mig. Finns det någon motsättning i att inte anse Bernardos bild vara tillräckligt rasistisk för att göra något åt, men att samtidigt tycka att apljuden i Bulgarien är avskyvärda och aktivt bör motverkas så snabbt det går?
Jag tycker inte det finns en tydlig motsättning, även om jag får medge att det till viss del finns en liten grad av inkonsekvens i resonemanget. Min brännpunkt i det hela är att Bernardos bild från början var ett skämt kompisar emellan medan de bulgariska fansens apljud är riktade mot spelare med mörk hudfärg snarare än vit. Bernardo skämtar även med lagkamrater som inte har mörk hudfärg medan de bulgariska fansen inte gjorde apljud när en vit spelare hade bollen.
