Orres tankar: mardrömsjulen
Sett ur motståndarläsarnas perspektiv är möjligen den här artikeln en av de mest efterlängtade. För första gången sedan jag började skriva Orres tankar är City i motgång efter två överraskande förluster mot på pappret klart svagare lag.
City har förlorat tre av de senaste fyra matcherna i ligan och ligger nu på tredje plats, en poäng bakom Tottenham och sju bakom serieledande Liverpool. Tack och lov har vi dock ett glapp på sex poäng ner till Arsenal på femte plats.
Den jobbiga julen startade förra lördagen hemma mot Crystal Palace. En viktig aspekt inför den matchen var att Fernandinho var helt frånvarande, liksom David Silva. Sergio Aguero och Kevin De Bruyne startade på bänken. Detta berodde på att samtliga fyra spelare har haft skadeproblem. Dock trodde man ju på seger trots dessa spelaravbräck.
City gjorde ingen katastrofal match, utan att för den sakens skull heller göra någon speciellt bra match. City var i alla fall inte sämre än Crystal Palace, dock var de sanslöst effektiva och vann till slut med 3-2. Andros Townsends drömmål kommer vi glömma sent och troligtvis kommer han inte göra ett liknande mål de kommande åren. Det är bara surt att det kom just då. Efter den överraskande förlusten var mina frågor hur stor påverkan Fernandinhos frånvaro hade på detta och varför Gabriel Jesus, trots 90 minuters speltid och massivt bollinnhav, inte kunde bidra mer till att skapa heta lägen. Dock trodde jag att detta först och främst var en oturlig engångsförteelse.
Olycksjulen fortsatte
När Bernardo Silva gjorde 1-0 i den 14:e minuten i annandagens match mot Leicester var jag säker på min engångsförteelse-teori. Nu kommer det riktigt City tillbaka, tänkte jag. Men nej, spelet ville inte upp till de nivåerna som vi vant oss vid och efter att Danilo tappade boll på mittplan och Fabian Delph hade dålig koll på Marc Albrighton, så stod det 1-1. Matchen mot Leicester var slående lik den mot Crystal Palace. City var inte speciellt bra, men inte heller slående dåliga. Dock var Leicester, liksom Palace, mördande effektiva. Någon Ricardo som jag aldrig hört talas om gjorde som Townsend, nämligen ett drömmål mot City som han inte lär göra om på flera år, och så var City i underläge.
Det är fruktansvärt surt och när det går dåligt blir fansens och supportrarnas uppgift att peka ut vad som är orsaken till motgångarna. City har nu tagit 3 av 12 möjliga poäng i Premier League de fyra senaste matcherna. En sanning är väl att när Liverpool har haft alla faktorer med sig, så har det mesta gått emot City. Det började i första halvlek borta mot Chelsea. City var det bättre laget men från ingenstans gjorde Chelsea 1-0 strax innan halvtid. Sedan dess har motståndarna, med undantaget Everton, varit mördande effektiva emot oss. Townsend och Ricardos drömträffar är bevis på det.
Samtidigt går det inte att komma ifrån Citys oturliga skadeproblem. De Bruyne har inte kommit igång än efter att han varit skadad nästan hela hösten. Förra säsongens bästa spelare är inte så dominant som vi vant oss att se honom. Det är inte heller lätt för honom att visa sitt rätta jag efter att han missat så mycket fotboll. Form är en färskvara. Samma kan man säga om Sergio Aguero och David Silva som även de har missat mycket fotboll på grund av skador den senaste tiden. Lagets troligtvis viktigaste spelare, Fernandinho, har inte kunnat delta i någon av förlusterna mot Palace och Leicester. Citys stora svaghet just nu är att vi inte har någon som kan ersätta Fernandinho rakt av. Pep Guardiola har försökt med John Stones och Ilkay Gundogan och ingen håller riktigt samma klass som Fernandinho.
Liverpool, Tottenham och United är i fin form
Jag har älskat att kommentera Citys konkurrenters form när det gått dåligt för dem. För att hålla någon form av konsekvens får jag väl kommentera dem även när det går bra för dem. United har fått luft under vingarna efter att vår favorit Jose Mourinho sparkades. Jag tror dock inte Ole Gunnar Solskjaer är svaret på deras problem. När United får lite mer press på sig, är det frågan om Solskjaer klarar av att hantera den, nu får ju Solskjaer beröm så fort Pogba slår en pass till rätt adress. Det är även ett frågetecken för Solskjaers taktiska kunskaper. Han hade lyckats bättre i Cardiff om han hade haft en stor taktisk kunskap. Det enda United behöver nu är en ledare som sprider positiv energi och det kan väl egentligen vem som helst göra. Ole Gunnars smekmånad är snart över.
Tottenham ligger för tillfället före City och det är fruktansvärt. Dock vet vi alla hur Tottenham är. När man tror stenhårt på dem, så faller dem. När man tror att de ska falla, så reser de sig. Laget har ingen vinnarkultur och även om de hänger med i guldracet ett tag till så tror jag inte de vinner ligan.
De som är Citys största konkurrenter om guldet är Liverpool. För ja, City är fortfarande med och kommer vara det till slutet. Innan julhelgen vann Liverpool borta mot Wolverhampton och hade de haft någon som kunnat skjuta hade Liverpool troligtvis legat under i paus. Nu missade tyvärr Jimenez och Traore de riktigt fina chanserna. Mot Newcastle verkade Liverpool dock vara det bättre laget men som vanligt fick de hjälp av utomstående makt när en försvarare nuddade Salah och han föll handlöst i straffområdet. Straffen förvaltade han givetvis och Liverpool fick sitt så viktiga andra mål. Sedan var motorvägen öppen för dem.
Nä, trots en mardrömsjul lever striden om ligan och nu håller jag både tår och tummar för att det blir vinst borta mot Southampton på söndag. Annars ser det mycket jobbigt ut men det gjorde det innan Steven Gerrard halkade år 2014 också.
