Orres tankar: nu kör vi igen!
En lugn, skön och fin sommar är så gott som över och den engelska ligasäsongen ska precis börja. Det är med andra ord dags att börja tycka till om allting igen och det är ju helt underbart!
De två senaste säsongerna som Citysupporter har varit smått osannolika att uppleva. Pep Guardiola har revolutionerat klubben och även fast jag tror att City hade vunnit titlar även utan Guardiola, så tror jag inte att framgångarna hade blivit så här stora med någon annan manager. Sedan Guardiola tog över för tre år sedan har City vunnit två ligatitlar, två ligacuptitlar, en FA Cup och två Community Shields. Trots att motståndarna har investerat enormt i sina trupper har Guardiola och gänget stått emot allt motstånd på de brittiska öarna. Det är en enormt stark prestation även fast många motståndarfans och ”objektiv media” vägrar ge klubben erkännandet som den förtjänar.
Vad har då hänt sedan förra säsongen tog slut? Ett litet explock är att jag störde mig rejält i slutet av maj på medias uteblivna hyllningar till ”the fourmidables”. Den som tog priset var nog Patrik Brenning på Aftonbladet, som efter FA Cup-segern skrev något om Snurre Sprätt och att ingen brydde sig om Citys framgångar. I samma artikel publicerades det å andra sidan en bild på ett jublande glatt och ljusblått Manchester under hyllningsparaden till de fyrfaldiga vinnarna. Några officiella siffror på hur många personer som följde paraden har jag inte funnit, men man kan tydligt se att det såg ut att vara många som brydde sig om laget i deras hjärtan. Så denna artikel får vi placera i den växande högen av obegripliga Brenning-artiklar som behandlar Manchester City.
Det har även varit en Champions League-final mellan Liverpool och Tottenham. Den finalen gick Liverpool segrande ur och det är bara att gratulera Jurgen Klopp och hans spelare. Dock får jag erkänna att det var en av de tråkigare matcher jag sett och jag kommer knappt ihåg en enda matchsekvens. Det jag främst kommer ihåg från 2019 års Champions League-final är när supermodellen Kinsey Wolanski sprang ut på planen. Det är nog matchens höjdpunkt för mig i alla fall.
Fler obegripliga nomineringar
För någon vecka sedan släppte FIFA sina nomineringar för de som anses vara världens bästa spelare och tränare. Pep Guardiola är nominerad till säsongens tränare och borde vara det givna valet med tanke på att hans lag vann fyra titlar under säsongen. Men då andra populärare namn finns med, som till exempel Jurgen Klopp, så blir det nog han som tar hem det.
På spelarsidan har City trots säsongens framgångar inte ett enda namn nominerat. Jag tycker det är obegripligt att inte någon av Aymeric Laporte, Raheem Sterling, Bernardo Silva eller Sergio Aguero finns med. Pep Guardiola var också konfunderad under den senaste presskonferensen och frågade sig vad en sådan som Bernardo Silva mer måste göra för att bli nominerad. Bernardo blev utnämnd till Citys bästa spelare under ”fourmidables”-säsongen. Han var även tongivande för Portugal som vann Nations League. Förstår ni varför jag tycker att sådana här listor är trams och handlar mer om popularitet och politik snarare än vilka som faktiskt är bäst?
De 10 spelare som blåste Citys alternativ på en nominering är Frenkie de Jong och Matthijs de Light från Ajax, Eden Hazard från Chelsea, Harry Kane från Tottenham, Sadio Mané, Virgil van Dijk och Mohamed Salah från Liverpool, Kylian Mbappé från Paris SG, Cristiano Ronaldo från Juventus och Lionel Messi från Barcelona. Utan minsta tvekan skulle jag flytta på de två Ajax-spelarna, Hazard, Kane och Salah till förmån för exempelvis Bernardo Silva. Som sagt, dessa nomineringar är obegripliga!
Ingen fullkomligt galen transfersommar
Det har som väntat inte blivit någon galen transfersommar för City med moderna mått mätt, men några betydande affärer har skett. Först breddades vänsterbacksuppsättningen med tillbakavändande Jose Angelino. Spanjoren kostade cirka 5 miljoner pund och det kan säkert vara en bra breddvärvning om Benjamin Mendys skadehelsike forsätter.
Sommarens stora värvning väntade därefter och det var då Rodris tur att anlända från Atletico Madrid för cirka 62 miljoner pund. Rodri är 23 år och spelar som defensiv central mittfältare. Den här värvningen känns klockren och precis vad som behövdes den här sommaren. Nu måste vi inte oroa oss lika mycket som innan för 34-åriga Fernandinhos form, samtidigt som Rodri får chansen att växa in i kostymen på den tid som han behöver.
Sommarens tredje större affär var att Danilo gick till Juventus i utbyte mot Joao Cancelo. Jag är en riktig fotbollsanglofil och får erkänna att jag aldrig lagt märke till Cancelo innan han skrev på i dagarna. Samtidigt har jag alltid varit nöjd med Danilo, som konstant varit andraval till Kyle Walker men trots det aldrig ställt till med några problem. Därför höjde jag en del på ögonbrynen när jag läste att Juventus, utöver Danilo, får 26 miljoner pund av City. Alltså kan man tolka det som att City köper Cancelo för 60 miljoner pund, då Danilos marknadsvärde enligt Daily Mail är 34 miljoner pund.
Ett andraval köper man inte för 60 miljoner pund utan Cancelo är nog tänkt att inte bara utmana Walker om förstaplatsen som högerback, utan även ta över den. Trots att jag typ aldrig hört talas om Cancelo så verkar han ha gjort det bra i Juventus förra säsongen då han gjorde 34 ligamatcher. Dessutom har han gjort 14 landskamper för Portugal, så kvalitet ska ju finnas. Det ska bli spännande att se Cancelo men när jag tolkar det som att vi köpt honom för 60 miljoner pund så har jag automatiskt höga krav på honom.
Det får räcka för denna gången. Säsongens första Orres tankar är skriven och nu ser jag fram mot säsongen extremt mycket. Låt det börja!
