Orres tankar: två tappade poäng efter VAR-beslut
Lördagens match mot Tottenham blev helt galen och från den finns många tankar att redovisa.
Innan Citys match mot Tottenham fick vi bevittna hur titelrivalen Liverpool tog tre poäng borta mot Southampton. Det var en irriterande syn eftersom jag tycker att Jurgen Klopps gäng var sämre än Southampton i första halvlek. När domaren blåste av matchen kunde de röda verkligen andas ut efter deras 2-1 vinst. Segern var inte med den allra största marginalen och känslan efteråt var att Southampton var en giftig anfallare från att ta åtminstone en poäng.
Inför matchen mot Tottenham hade City tagit 15 raka segrar i Premier League, så givetvis såg jag fram mot matchen och trodde på en sextonde seger i följd, men så blev det icke. Jag tycker å andra sidan att Pep Guardiolas gäng var betydligt mer överlägsna mot Tottenham än vad Liverpool var mot Southampton. Men så är ju den där bolljäkeln rund och att tappa två viktiga poäng på hemmaplan på det här sättet var allt annat än roligt.
En jobbig lördag
Det var som sagt inte Citys prestation som var orsaken till två tappade poäng. Laget krossade Tottenham spelmässigt och fick i väg hela 30 avslut, Tottenham i sin tur levererade 3 avslut på 90 minuter. När matchen då slutade 2-2 är det inget annat än frustrerande. Men extremt många missade chanser och ett effektivt Tottenham är inte de enda förklaringarna till det osannolika poängtappet.
Tottenhams första mål gjordes av Erik Lamela och att hans skott gick i mål från långt håll kan jag inte förklara på annat sätt än att Ederson var felpositionerad. Det kan tyckas vara små marginaler, men små marginaler är också vad målvaktsspelet handlar om. Det förvånar mig att Ederson har sluppit undan kritik både från fans och media, i så pass stor utsträckning som han har gjort, för i mina ögon var Tottenhams första mål en målvaktstavla. Å andra sidan kanske Ederson har sluppit undan att vara i fokus på grund av att VAR kom att spela så stor roll i matchen.
VAR och ödets ironi
Egentligen är en poäng mot Tottenham ingen skandal, framför allt inte när prestationen var så bra som den var. Men att dominera så pass och inte få resultatet ger i efterhand de värsta känslorna. Det hela känns ännu värre när vi Citysupportrar, liksom senast vi mötte Tottenham, firade ett segermål i typ en minut för att sedan se det dömas bort med minsta möjliga marginal.
När jag har läst och diskuterat om målet som dömdes bort känns det inte som att alla har koll på hur handsregeln fungerar när det händer i samband med att det anfallande laget gör mål. Det är ju för sig förståeligt eftersom just den regeln nyligen har ändrats. I våras såg ju Fernando Llorente ut att göra mål med armen och det målet blev avgörande när Tottenham slog ut City ur Champions Leagues kvartsfinal. Grejen med den situationen var att under tidpunkten då det målet gjordes, så bedömde domarna om handsen var avsiktlig eller inte. Domaren kunde helt enkelt inte bedöma Llorentes armrörelse som avsiktlig och godkände därför målet.
Inför den här säsongen har handsregeln ändrats just för att sådana händelser inte längre ska kunna ske. Därför får det anfallande laget inte använda armarna över huvud taget vid något tillfälle i upprinnelsen till det gjorda målet. Om handsen är avsiktlig eller inte från det anfallande laget, är inget som tas med i bedömningen. Bara bollen tar på armen på någon spelare i det anfallande laget ska målet dömas bort. Med den bakgrunden gjorde VAR-domaren rätt som dömde bort Jesus mål eftersom bollen i upprinnelsen till Jesus avslut tog på Laportes arm. Man kan tycka vad man vill om regeln, som ju är väldigt VAR-anpassad, men det går inte att beskylla någon domare för att den gjorde fel i just den situationen.
Många diskussioner har efteråt handlat om hur relevant den här regeln är. Danny Murphy, den tidigare Fulham-spelare som nu skriver för Daily Mail, menar att detta känns fel. Murphy frågar sig hur det kan vara rätt att en oavsiktlig hands på mittplan inte är ett regelbrott, medan en oavsiktlig hands i straffområdet innan en lagkamrat gör mål är ett regelbrott. Min känsla är att denna diskussion lär fortsätta och vi kommer säkert återkomma till den även i mina texter.
Borde City haft straff?
Det var dock inte bara Jesus bortdömda mål som flitigt har diskuterats i efterhand. I den 12:e minuten blev Rodri nerbrottad i straffområdet av Erik Lamela efter en hörna, men ingenting hände. Jag vill även minnas att Raheem Sterling i ett senare tillfälle brottade ner en Tottenhamspelare på ett liknande sätt mitt på planen och fick frispark emot sig samt ett gult kort. Hur är detta möjligt med VAR på plats? Detta blir krångligt, men VAR ska ju bara ska ändra uppenbara fel och ptja, ser man på det så här blir ju de två situationerna egentligen ett uppenbart fel. Men ser man å andra sidan på de enskilda situationerna isolerade från varandra blir de bedömningsfrågor och då blir det svårt för VAR att peka på ”klara och uppenbara felbedömningar”. Trots allt bedöms de olika fallen isolerade från varandra. Men oavsett vad, borde VAR ha ändrat Olivers beslut när Rodri blev nerbrottad?
Gary Neville sa i Sky Sports studio att VAR borde gått in och ändrat Olivers beslut och gett straff till City när Rodri blev nedbrottad. VAR-domarna måste bli modigare och ta fler egna beslut, enligt Neville. Citys manager, Pep Guardiola är av liknande åsikt och säger att det var straff och lite ironiskt frågar han sig om VAR-domarna var och hämtade kaffe när den situationen skedde. Mark Clattenburg, som nu skriver för Daily Mail och som tidigare har dömt i Premier League, säger att domare Oliver i ett sådant här fall måste våga gå ut och kolla på situationen på TV-skärmen. Clattenburg menar att Oliver i så fall säkerligen hade ändrat sitt beslut och dömt straff till City. Det är jobbig läsning som Citysupporter, vi verkar alltså ha blivit blåsta på en "klar och uppenbar straff" även fast VAR var på plats.
Är det så här det kommer bli?
Nu börjar jag få skrivkramp och har insett att större delen av den här texten handlar om VAR snarare än om högkvalitativa fotbollsprestationer av två fantastiska lag och flertalet fantastiska spelare. Det är lite synd men det kanske är vad vi går mot. Innan VAR var det kanske lättare att släppa konstiga domslut och gå vidare med argumentet att domaren helt enkelt inte hann se och att det därför inte finns mycket att göra. Nu går det ju att vrida och vända på situationerna och diskutera hur länge som helst.
En tråkig konsekvens blir att det inte finns utrymme att beskriva hur fantastiskt kul det var att se Kevin De Bruyne i den här matchen. Men mitt bland all VAR-hets fick jag i alla fall det sagt nu, om än på tok för kortfattat.
