Pablo Zabaleta he is the ”Freaking” Man!
Efter 9 år, 2 ligatitlar, 1 cupguld och 2 ligacuptriumfer så är det över i Manchester för stadens adopterade son Pablo Zabaleta.
Pablo började sin karriär i San Lorenzo i Argentina och var även kapten i det lag som vann U20-VM innan flytten till Espanyol i Katalonien 2005. Ett cupguld och en OS-titel senare så köpte City spelaren för ca £5m (eller som högst utköpsklausulen på £6,45m). Det var då stora pengar för ett Manchester City där ägaren Thaksin i princip redan flytt med sina surt förvärvade pengar efter att först ha sparkat Sven och installerat agent Mark Hughes (tack för den).
Dagen efter förändrades allt! Abu Dhabi United Group och Sheikh Mansour köpte klubben som genast blev en av världens rikaste klubbar men jag vill gärna tro att Zabaleta var mer eller mindre ovetande om vad som skulle komma då intrycket är att han antar utmaningen oavsett. Pablo Javier Zabaleta Girod (eller Pedro som han kallades ett kort tag) är nämligen inte personen som backar för något och som sången säger så är han hårdare än Jap Staam. Som kapten för Argentina kan du antingen vara ett geni eller så är du Zabaleta, en hårt arbetande, tuff och respekterad fotbollsspelare a la Javier Zanetti men absolut inte ful. Däremot en spelare som är stenhård när det behövs och blödig när det passar. Ingen annan spelare under det senaste decenniet kan ha offrat mer blod och stygn än vår Zabba och då är han ändå en smart spelare som inte går in vårdslöst som sin tidigare konkurrent Micah Richards. Det är en faktor som gjort argentinaren så älskad. Det finns ett gulligt klipp på nätet där ett litet barn på väg på match klätt ut sig som Zabaleta med matchtröja, shorts, strumpor och ett bandagerat huvud! En annan väldigt stor faktor är att mannen från Buenos Aires som fann kärleken i Barcelona hela tiden sett Manchester som sitt adopterade hem. Den här mannen bodde först i Chorlton och tog gärna med sin fru (journalisten och ex modellen Christel Castaño) på den lokala Fish & Chip shopen och minglade gärna med fansen. Jag har haft lyckan att träffa Zabaleta ett par gånger och han har varit hur artig och trevlig som helst även om han samtidigt har en aura av respekt över sig. Det här är en man som man vill ha i sin hörna, i sitt lag eller som någon skrev häromdagen fritt översatt från engelska: Var dig själv om du inte kan vara Pablo Zabaleta för i så fall, var Zabaleta!
Ikväll är det över eller i alla fall över på hemmaplan och stadens lag kommer att tappa en del av sin själ. Även om han inte blivit snabbare genom åren och förmodligen inte hade tagit en plats nästa år eftersom vi lär ta in Walker eller möjligtvis Bellerin så är jag förutom ledsen över att tappa en favorit även orolig för att laget kommer tappa en spelartyp som alla lag behöver. Den osjälviske stöttepelaren som tar kampen utan att klaga. Glöm inte att det här är mannen som gjorde 1-0 målet när vi vann ligan för 5 år sedan. Matchen som senare fick det mest dramatiska avslutet på en ligasäsong någonsin där 93:20 den 13 maj och Agüero för evigt sitter fastnitat på hornhinnan. Utan Zabmans 1-0 (plus Bartons utvisning, Balotellis enda assist i Citytröjan och bollpojken som la upp bollen vid hörnan till David Silva som senare blev Dzekos 2-2 eller att SWP vägrade anfalla på slutet) så hade världen varit betydligt rödare men det här är ingen som skryter om sina bedrifter utan han spelar hellre luftgitarr till Status Quo. För det men framför allt 9 år av total lojalitet så är vi evigt tacksamma. 9 år där vi gått från sleeping giant till att dansa med elefanter och där inget längre är Status Quo men vi är fortfarande samma folk som alltid uppskattat våra egna oavsett på vilken nivå. Pablo Zabaleta är en true Manc!
Oh Pablo Zabaleta, he is the ”freaking” man. He is an Argentinian and harder than Jap Stam. He plays in blue and white for Pellegrinis men. And when we win the League, we’ll sing this song again. Oh Pablo Zabaleta…
