Party's Postponed
Det var dags för stormatchen i årets gruppspel i Champions League för United. Den matchen på den här sidan av nyåret man sett fram emot när tittade igenom motståndet ordentligt någon gång där i slutet av sommaren. Benfica alltså, 1 poäng och egentligen borde man ju vara rasande.
Benfica kom till Old Trafford med en ganska självklar idé om att hänga med så länge man orkade. Stressa högt upp för att få till misstag, vinna boll och sätta fart direkt. När inlägget kom redan efter 3 minuter hade inte Jones vaknade, tänkte fortfarande på att han var tonåring och hann inte komma på att han var Englands mest lovande försvarare. Det finns jobbiga starter och så finns det jobbiga starter. Den här var riktigt vidrig. När sedan United ägnade ungefär 25 minuter åt att komma på hur man faktiskt spelade anfallsfotboll, innan bollen väl gick i mål, var det nog inte bara jag som blev stressad.
Det var som att Nani ägnade varje bollinnehav åt att visa att han minsann kunde göra både en och två gubbar innan bollen hamnade för långt ifrån honom. Det är kul att jämföra spelare som Valencia och Nani. Medan Valencias första tanke är att sätta en passning till nästa spelare i laget, har Nani fokus på den raka motsatsen. Vissa vill kalla det ett dynamiskt spel, själv kallar jag det idioti. När man ligger under i en så pass viktig match på hemmaplan är det inte riktigt läge att börja spela hjälte i 13e minuten.
Men Nani hittade mer rätt ju längre matchen led, och variationen av dribbling och passning landade i en bra mix. När sedan Carrick fortsatte att spela perfekt försvarsspel men även vågade slå en hel del crossbollar a la Scholes så var det klasskillnad. Är det någon spelare man önskat ett mål när han väl får chansen är det Berbatov, och är det någon spelare som själv önskat att få göra mål är det Berbatov. Skillnaden på hans spel efter kvitteringen var monumental och det var en fröjd att se. Det var klackpassningar, lätta vrickningar och ett spel som överlag påminde om hans storheter på fotbollsplanen.
Den största anledningen till att det såg så tafatt ut i 30 minuter stavas Ashley Young. Innan kvitteringen ägnade vi nämligen ofantligt mycket tid åt att försöka trä bollen via honom och vidare framåt. Väldigt lite spel hamnade på kanterna, och som en effekt av detta kliver även Nani inåt i planen någon gång för mycket. Young är en fantastisk ytter, med en snabbhet och ett tillslag i absolta världsklass, men någon bollfördelare är han inte. Det går lite för långsamt i dom sekvenser där han får bollen för att sedan fördela och han ser nästan stressad ut så fort den landar vid hans fötter. Det gjorde nästan lite ont att se så mycket kompetensen se så vilsen ut.
När däremot spelet och United hittade hem var det bland det bättre jag sett på flera matcher. Det var ett konstant tryck mot Benficas mål och mängder med målchanser. Carrick och Fletcher tog över mittfältet totalt och såg ut som i gamla fornstora daga. Kan den duon bibehålla det spelet till matchen mot Newcastle kommer inte det att blir några problem. Dom vann bollen högt upp, vann tillbaka det lilla dom tappade och spelade lugnt och klokt. Evra och Fabio stormade fram längs med kanterna och det såg ut som att det gamla United var på väg tillbaka.
Men det gamla United släpper inte in 2 skitmål i en match och släpper heller inte in en kvitteringen direkt efter ett ledningsmål. Jones passning hem till De Gea osar junior-nivå medan De Geas "passning/rensning" fullkomlikt stinker pojklags-fotboll. Jag bad om Jones innan matchen, och fick som jag ville. Det är väl lika bra att han lär sig att det är tufft att spela på högsta nivå. Personligen tycker jag inte Ferdinand gör några misstag alls, lugnt och stabilt precis som man vill se honom. Jones orutin lyser fortfarande igenom vid vissa tillfällen men det är någon man får räkna med.
Är glaset hälften tomt tänker man att det kan bli respass direkt i gruppen alternativt i första utslagsrundan eftersom oddsen säger att vi kommer två och får en storklubb direkt i slutspelet. Är glaset hälften fullt nöjer man sig med att se att spelet är på väg och att den 7 december bara kommer att bli ännu en demonstration i hur Manchster United gör vad vi vill.
Väl mött!
Er hängivne krönikör
/Gustaf Granqvist
