0-4 och 0-5 till 0-1
Positiva tongångar i W12. Fullsatta läktare och ett starkt lag. En bra premiärmotståndare på hemmaplan. Då vinner många lag. Inte QPR...
Den första fotbollströjan jag såg på flygplatsen var vår kommande motståndare på medlemsresan, nämligen West Ham. De hade en mer rolig, tuff, sexig, hård, svår premiär (insert önskat adjektiv) och såklart svenska Hammers vallfärdade (nåja) mot London. De vann iaf tröjstriden stort i väntan på flygmaskinerna. QPR 1 (gissa vem), Arsenal 1 och West Ham 3.
Lämnade planet efter ett par obligatoriska GT’s och hamnade bredvid Hammers-fanset jag redan hade önskat lycka till i baren på Skavsta (öl till frukost är underskattat). Jag frågade om han visste vilken unik sak West Ham och mitt lag har gemensamt. Det finns nämligen en kille som ofta (alltid?) blir uttagen i deras ALL STAR genom tiderna. Det blir han faktiskt hos oss också och nu har 99 procent av de tvärrandiga läsarna listat ut vem jag snackar om. Han ler såklart igenkännande när jag säjer Phil Parkes men frågar i vilken klubb han lirade i innan West Ham.
Köpte obligatoriska 4 för 22 (tack Chrille) hos Stavros innan jag bordade tåget mot ett annat tåg.
Mitt hotell på Shepherds Bush Road har utökat boendet. De har värvat en del av byggnaden bredvid och där fick jag ett helt nyrenoverat rum. Nice.
En liten (säkert) rom o cola och löjligt underskattade Traste Lindéns Kvintett (lyssna eller dö ovetande) på ljudanläggningen innan det bar iväg för att träffa min engelska broder C. Har inte sett honom på 3 månader så nu skulle vi festa till. Och det gjorde vi. Det finns ingen morgondag.
Började på flashiga The Union där det kryllar av vackra damer. Jag är gift så jag törs inte ens kolla men det är ett hett tips för er som är fria och obundna eller lever i ett fritt äktenskap. Typ.
Vi jobbade oss vidare till The Allsop Arms innan vi – glada i hatten, runda under fötterna – drog till Uxbridge Arms för att snacka lite svenska. Där var en ganska klen uppslutning med tanke på helgens svenskinvasion. Market, Mini, LasseN och Brottarn dök iaf upp. Sen minns jag inget mer.
Ahhhhh, vaknar med damm i käften, huvet tungt som en sån där betongsugga som man spärrar av vägar med. Men wtf idag smäller det ju. Bara att rycka upp sig. Har sällan längtat så mycket efter en QPR-premiär. Vet inte vad det beror på men it’s good to be back med de stora elefanterna och vi har något på gång i klubben. Jag brukar hylla Tony Fernandes och gör det gärna igen. Han kommer med lätthet skriva in sig i vår historia som en av de tre största – bästa – ägarna vi haft. Sanna mina ord. Ni som är väldigt otåliga och tycker laget är alldeles för svagt och att ansvariga borde värvat fler spelare ska veta att det är ett enormt knepigt arbete att locka spelare att välja QPR. Money talks, visst, men vi har inga meriter att visa upp. Vi är en liten klubb i London som under de senaste 10 åren bytt 28 managers och varit i blåsväder om allt möjligt. Vi har ett brutalt svårt utgångsläge från första sekunden jämfört med 80 procent av klubbarna i PL. Så är det bara. Vårt omklädningsrum är mindre än BK Derbys i Linköping. Men saker och ting ändras. Vi är med i matchen tack vare Tony Fernandes. Jag är glad att jag är QPR-fan. Har alltid varit det. Och nu är det spännande tider.
Ni som gillar falanger; på Crown&Sceptre var det en stor svenskfalang. Alla hejade på QPR. Föreningen hade utlovat en pint till alla medlemmar som dök upp. Nu kom jag till ett dukat bord och flera avstod t.o.m. ölen. Men nog hämtade jag åtskilliga pints och jag hoppas ingen som ville ha blev utan.
Det var hur kul som helst att snacka med D, M, B, M, F, C, B, A, M, O, L och några till. Förväntningarna var ganska höga.
Tack till Andy som hade fixat mina biljetter medan jag var i djungeln utan el och täckning. Suverän plats på S-block och nu kör vi! ”Captain Jack”, ”West London is ours” och ”Stick the blue flag up your…” (ja ni vet var) ekade mellan Ellerslie och South Africa när våra killar sprang in. Och givetvis ”OHHH BOBBY ZAMORAAAA…”. Tyvärr är ju tröjorna så fula denna säsong att blommorna i vip-loungen vissnar. Fy fan rent ut sagt. Jag är en fredlig man men skottpengar på den som är ansvarig.
Rio Ferdinand i en klart godkänd premiär. Här i Milans tröja...
Jag kan för mitt liv inte begripa hur man kan bänka en sån lirare som Onuoha. Tyckte han tillhörde våra absolut bästa (när han väl fick spela) förra säsongen. Men Richard Dunne var faktiskt inte alls så dålig som många vill påstå. Han står rätt och spelar resolut och var på inget sätt sämre än någon annan. Dock skulle jag föredra Onu som har ännu fler bättre egenskaper.
Armand Traore var riktigt bra medan en del var mer anonyma. Jordon Mutch fick en del beröm och han såg väl skaplig ut. Första halvlek är vår och emellanåt såg det hyggligt ut. Men nu är det QPR vi pratar om så det är ju lika givet som att farsan är jultomte att baklängesmålet kommer.
Uppförsbacke förstås men vi skapar en del chanser.
Jag gillade inte Joey Barton förr men det är märkligt hur lätt man kan anamma en kille när de får en tvärrandig tröja på sig. Dessutom verkar han ha mognat betydligt sedan åren i Newcastle. Joey gjorde inte sin bästa match i karriären och man kanske kan kräva att han åtminstone kan slå en vettig hörna på varje tre.
Många hyllar Loic Remy, visst han är en klass bättre än många men var är hans lojalitet? Han såg inte överlycklig ut direkt. Hallå, fotboll är ju det roligaste som finns! Han behöver nog ”komma ut” med vad han vill.
Nu behöver vi kanske inte prata så mycket om enskilda spelare, det är ju laget som ska funka tillsammans. Och här har vi ett av våra stora problem. Precis som det varit ett tag nu springer vår förstaelva ut i en premiär utan att ha lirat tillsammans EN ENDA GÅNG. Det är häpnadsväckande. Vi har bättre framförhållning i mina Pojkar 05.
Robert Green räddar oss vid något tillfälle men vi är med i matchen. Och sen kommer den. Den stora chansen. En billig straff men vem klagar när den kommer till oss. Så är det. Rättvisa ska skipas. Vi kan åtminstone sno en poäng. Vi är värda en poäng. Och vem vet, när kvitteringen sitter så kommer tvåan också. En straff ska bara sättas i en match där vi har hemmapremiär, mot Hull, i Premier League, med underläge 0-1 och fullsatta läktare.
Jag kände på mig att han skulle missa. Ja ja ja, det är lätt att säga nu tänker ni, men så var det. Tragiskt att inte Charlie kände det bara. Lätt att vara efterklok men varför slog Austin straffen öht? Han var kanske inte helt borta under 80 minuter men anonymare än vanligt.
Vi har alla våra tankar om Harry men kan vi iaf enas om att hans byten var klockrena? Riktigt offensivt. Pang pang pang. Tyvärr räckte det inte och jag måste ändå få ställa frågan; om vi inte slår eller tar poäng hemma mot Hull i en premiär (inte för att dissa Hull men de är inte Chelsea direkt)… när ska vi då ta poäng? Tottenham borta? Precis, det är QPR vi snackar om så varför inte.
Och vi har ett gäng bra spelare med ännu fler på ingång enligt TF. När grabbarna spelat ihop sig kommer poängen att komma. För vi känns betydligt mer rustade denna gång. Synd bara att vi ska behöva spela ihop ett slagkraftigt gäng under själva ligaspelet och inte under träningsläger –matcher.
Loftus Road tände till när Zamora byttes in. Tyvärr inga mål denna gång...
Tillbaka till Crown&Sceptre för att snacka lite skit med kunniga svenskar. För så är det. Full respekt till alla er jag träffade. Nivån är hög på alla plan. Också riktigt kul att snacka med de två Hull-fansen som hade hittat dit också. High five. Vi tar er nästa gång.
En pubrunda stod på tur och det var roligt som vanligt. Hittade hem gjorde jag också.
Resten är barnförbjudet. Mer "naket" kommer i nästa mailutskick till er Swe Hoops-medlemmar. Så är det. Inget är gratis i livet.
Avslutar vistelsen i London på puben Dirty Dicks (underbart namn). Har precis käkat mash and bangers och beställt en liten drink. Jag har ju semester ända tills 06.30 imorrn så varför inte (detta skrivet 17/8). Kan rekommendera ett besök här medan ni väntar på tåg eller buss från Liv. Str. St. Alltid fantastisk musik (just nu Neil Young, tidigare hördes Troggs, Van Morrison, The Animals och Johnny Kidd and the Pirates). De där underbara damerna från Sverige hördes också (First Aid Kit?). Jag brukade inte gilla när tjejer sjunger även om jag i smyg diggade Runaways lite för 100 år sen. F.A.K. är världsklass.
Är QPR det?
Inte än men det kommer...
