QPR glömde stänga säcken..
Red-Fred rapporterar direkt från 1-1 i derbyt mot Crystal Palace
En resa till QPR-land är alltid en upplevelse och så också denna, ett bortamöte med Crystal Palace stod på programmet och kanske skulle jag också hinna med att kolla in U-laget på Harlington, man vill ju inte vara bättre än skåneredaktören.... Sagt och gjort, biljetter bokades och sent på fredagskvällen satte vårt plan (var lite rädd att British Airways skulle provat med ett Dash-plan på sträckan men tack och lov så slapp vi buklandningar) på Heathrow. Resan gjordes denna gång själv, Lloydy, the Swedish ambassador kunde inte möta upp och då ingen annan ur Swedish Hoops valt denna godbit till match så fick man på egen hand ta sig ut till Selhurst Park i södra London, men mer om själva huvudmatchen senare.
Harlington, QPR-träningsanläggning ligger ganska nära just Heathrow och det kändes lite konstigt att bege sig ut till den gigantiska flygplatsen igen men nu när man var här så fick man ju inte missa chansen att se våra påläggskalvar i match. Innan dess så hade jag dock bankat på souvenirshopsdörren i arla morgonstund, stormat in och slitit åt mig alla 80-tals retroprylar som gick att få tag på. Jag måste verkligen ge en eloge till de som driver shopen, numera är det mindre bajsbruna 2-meter långa v-ringade pullovers och fler retrotröjor av bra kvalitet på hyllorna vilket ju glädjer en QPR-fans men får ens plånbok att vrida sig i plågor.. Well, med påsen full av blåvita grejor så tog jag tuben västerut för att byta till Hatton Cross och buss till Harlington. Visst är man lite knäpp som kollar på en U-lagsmatch på ett blåsigt gräsfält men det var kul att surra lite med de gamla gubbarna vid långlinjen. I pausen passade jag på att förtära en hamburgare med en skivad korv i samt en kopp kaffe som smakade som varmt vatten filtrerat genom blomjord, lyckades dessutom sitta sönder en stol i kafeterian så någon succé gjorde man väl inte direkt.
U-laget gjorde processen kort med Barnets dito, matchen slutade 7-2 och jag blev framför allt imponerad av Angelo Balanta i anfallet, en mycket teknisk spelare som låg bakom många av farligheterna, han kommer att gå långt. I sanningens namn så var Barnet för dåliga men det var ändå glädjande att vi har så många bra unga spelare på G.
Det var inte helt enkelt att trassla sig ner till Crystal Palace, arenan Selhurst Park ligger rakt söderut och det blev en och annan check på tågkartorna för att försäkra mig om att jag skulle hamna rätt. Selhurst Park ligger som de flesta engelska arenor mitt i ett bostadsområde och bortafansen är för ovanlighetens skull placerad på långsidan, på en läktare som nästan ligger under markytan och med vissa stolar som ser ut som om de härstammade från före kriget. Det märktes redan på vägen till arenan att vi skulle bli många R:s på plats och väl på plats kunde jag säkert räkna in en 2-3.000 tvärrandiga.
Matchen då..
Mikele Leigertwood kunde spela trots justerad näsa i senaste matchen medan Martin Craine ju tyvärr nu är satt ur spel på grund av en fraktur, även Marc Nygaard fick kasta in handduken på grund av de blessyrer han ådrog sig i matchen mot Coventry. Luigi De Canio tvingades nu ställa upp med Rowan Vine ensam på topp och med Buzsaky i en släpande roll på kanten just bakom, Adam Bolder fick rollen att ligga just framför den ordinarie backlinjen som bestod av Mancienne, Timoska, Stewart och Barker.
Vi började matchen bäst och fick ett bra flyt i spelet direkt, framför allt så måste jag säga att det var längesedan man såg ett QPR-lag ha ett så pass bra passningsspel. Buzsaky och Vine kombinerade fint i den 8:e minuten och ungraren sköt men Palaces keeper Speroni fick en hand på bollen och styrde undan denna. Palace spelade mycket på kraft och styrka men man hade problem med våra kontringar där Sinclair visade sig vara en riktigt snabb spelare.
Efter de inledande 20 minuterna så började hemmalaget få lite mer att säga till om, Ifill nickade över i ett bra läge och sköt sedan ett bra skott som dock gick rakt på Lee Camp. I slutet av halvleken försökte Clinton Morrison filma till sig en straff men det gick domaren Walton som tur var inte på. QPR fick dock halvlekens sista riktigt farliga chans och på denna gjorde man 1-0. Rowlands slog hörnan som gick rätt igenom straffområdet, Buzsaky hämtade bollen och skickade in bollen mot hemmamålet där Sinclair mötte perfekt med skallen, 1-0 till Rangers och Sinclairs första mål i Rangerströjan. Bortaledningen i paus var rättvis sett till spelfördelningen.
Palacetränaren Warnock satte in Ryan Hall istället för Songo’o i den andra halvleken och den första kvarten av andra halvleken tillhörde Palace som nu flyttade fram sitt spel rejält. Ett par minuter in i halvleken fick Ifill bra träff med sin volley, Camp var felplacerad men som tur var så stod Bolder kvar på mållinjen och kunde rädda. I situationen efteråt fick ”Eagles” in bollen i mål men domaren hade redan blåst för offside till lättnad för alla Rangersfans. Fansen ja, vi var verkligen magnifika denna eftermiddag, klacken höll igång under hela matchen och gav inte hemmalaget en lugn stund. En ny ramsa ”Luigi Di Can-io – Bernie and Fla-vio” ekade också över våra sektioner och fick den nya Rangerstränaren att vinka till de tvärrandiga på läktaren.
Efter de brända målchanserna så blev Palace lite demoraliserade och QPR kunde nu å sin sida skapa en hel del. Först var det Bolder som fick ett bra läge i vänsterposition men skottet blev för högt och Speroni kunde rädda. Näste man att få ett bra läge var Sinclair som även han missade men den bästa chansen hade Vine som undvek hemmalagets offsidefälla och blev sopren med Palacemålvakten. Speroni lyckades dock på något sätt rädda igen och han höll i nuläget kvar hemmalaget i matchen.
Vi började nu räkna ner minuterna men på något sätt så kändes det att Rangers skulle straffas för alla missade målchanser och känslan skulle stämma bra. I den 88:e minuten fick Palace en frispark i bra läge på högerkanten, Kennedy lyfte in bollen och här missar försvaret markeringen, Morrison får friläge och kan enkelt nicka in kvitteringen. Det kunde ha blivit ännu värre på slutet då Dougie Freedmans skott sånär gick in i mål, en Palaceseger hade varit rena rama rånet för ett Rangers som förtjänade bättre i denna match.
Buszaky imponerade mycket på mig med sitt kantspel och Rowlands är alltid nyttig med sina fasta situationer och sina framspelningar. Denna dag var det dock försvaret som funkade bäst och Mancienne, Timoska, Stewart och Barker falerade egentligen bara en enda gång men då kostade det oss ett mål. However så var det kul att se QPR spela igår, det är inte alltid det är så och kanske har den nye tränaren Luigi De Canio satt sin prägel på laget redan efter ett par matcher..
Efter matchen blev det att leta sig tillbaka till centrala London men det är en annan historia. För QPR väntar nu ett speluppehåll (EM-kvalet skall avgöras!) innan man tar emot Sheffield Wednesday om 2 veckor, låt oss hoppas att man konservera det fina spelet tills dess...
---
Så spelade lagen:
Crystal Palace
Speroni
Lawrence-Hudson-Fonte-Hill
Songo’o (Hall 46)-Watson (Bostock 64)-Soares (Freedman 71)-Kennedy
Ifill-Morrison
QPR:
Camp
Mancienne-Timoska-Stewart-Barker
Bolder (Rehman 90)
Rowlands (Ainsworth 86)-Sinclair-Leigertwood
Buzsaky
Vine (Sahar 90)
Mål:
Crystal Palace:
Morrison (88)
QPR:
Sinclair (44)
Varningar:
Inga
Domare: Walton
Publik: 17.110 (på Selhurst Park)
