Reseberättelse från W12
SweHoops forumbesökare Johan_gbg såg lördagens match mellan QPR och Sheffield United på Loftus Road och lät tankarna strömma ut.
Så var det dags då igen för ännu ett besök i W12 och det ska sägas att det var efterlängtat.
Efter flytten från Göteborg och bussen den korta biten runt kvarteret är det nu lite bökigare från Falun och besöken har blivit för få. Endast två matcher är sedda från mitt lilla rum med en liten lånad skärm.
Då förstår ni alla att mycket nytt har hänt och det skulle bli riktigt spännande att se nya ansikten live för första gången.
En härlig vårdag i London där folk springer i shorts i parkerna och clubshoppen rear ut lite saker som folk inte vill ha.
Det skall väl ändå sägas att motståndet denna lördag är i hyfsad form, så en jämn match är att vänta, men visst borde vi vara riktigt taggade till denna 6 poängs match.
Domarens vissla piper.
När man spanar ut över Loftus så är det väl ändå hyfsat med folk, runt 13 000, men då kommer rätt många från stålstaden och det märks tydligt i början av matchen att QPRs fans är besvikna över de senaste resultaten. Det är Sheffields fans som hörs mest och Chelsea ekar över arenan.
Briatore syns i brun kavaj.
Jag ska inte börja med spelarkritik men redan från början märker en spelare ut sig totalt.
Delaney! Herregud vad är det för vänsterback vi har? Första kvarten har han inte ett rätt.
Han gömmer sig, vill inte ha boll , får han bollen så är ju hans försök till effensiva räder ett skämt och så stel i sina rörelser och inte blev det bättre. Här måste det väl ändå sättas lite press? Efter ca 5 min verkar han sträcka sig och linkar ut men kommer sedan tillbaka. Kan vara lite i hans försvar att han inte kände sig okej.
Första halvleken är en besvikelse, matchen tappar rätt mycket i fart då tre längre skadeuppehåll stör. Det är dock QPR som skapar något av värde och då främst genom Dexter (grymt orädd).
Men...
Det finns dock ingen som helst stabilitet i spelet. De chanser som skapas känns väldigt slumpartade och inget som laget har skapat på egen kraft. Nästan som man själv spelar schack och helt plötsligt har man ett bra läge, men inombords skäms man lite för man vet inte vad man gjorde. Jag vet inte om laget känner press men något stöd i första halvlek fick man inte av publiken och spelarna verkade väldigt tagna och det kändes som flertalet inte ville vara där. Hårda ord jag vet, men en pappa (Rowlands) var märkbart saknad. Inget positivt snack utan många många suckar på plan och publiken skakar på sina huvud. Det ska dock sägas att Sheffield inte skapade mer än en halvchans så bakåt såg det väl ändå ok ut. Känslan var ändå tydlig, inte undra på att vi inte vunnit på 6 matcher.
Sousa står och gestikulerar, men jag vet inte. Men med den stuktur jag såg på plan så tvekar jag om denna man kan få oss på rätt köl. Han måste få in lite glädje och inte bara stå och skrika. Spelarna verkar inte stå upp för honom.
Andra halvlek spelar QPR bättre en period men den perioden varar inte mer än 10-15 minuter och det blir en helt annan atmosfär på Loftus men den dör snart ut till en typisk noll-noll match där Balanta kom in men flög som en vante mellan två resliga backar.
Nej Usch, märkligt att vi inte kan få ett fungerande spel. Men som vissa på forumet sagt måste vi få in några klasspelare som kan ta tag i det här. Lämnade grymt besviken och det är tur att jag nu skriver detta två dagar senare och lugnat ner mig lite. Vi verkade spela helt okej i början av säsongen och hade fått in lite nytt blod så jag trodde verkligen att laget var tillspetsat men icke. Spelet var så ihåligt och saknade all fantasi.
Jag måste ändå försöka se detta lite positivt, men jag hade sådana förväntningar på så många. Att vi äntligen skulle få blomma ut lite och motsvara oddssättarna som nästan hade QPR som favoriter inför säsongen.
Jag ser en positiv sak, att klubbledningen inser att detta inte håller och att förändringar krävs. Hade bara hoppats att vi hittat lite mer rätt i våra inköp så att nästa säsong kunde starta med ett rät färdigt lag. Men det ser ut som nästa säsong också får bli ett experiment med nya spelare. Och hoppas nu Sousa är rätt man för detta , men stukturen i spelet är väl ändå lite av hans uppgift, eller?
Positivt : Cerny, Connolly, Dexter.
Besvikelser: Spelet , Leigertwood och främst Delaney.
Nej , jag förstår att man som jag inte kan dra sådana här slutsatser efter att ha sett så lite matcher, men så som vi handlat och efter tron på vad vi kunnat göra i ett playoff känns allt bara tomt. Frågan är bara vem som kan få rätsida på det här.
Inte jag iallafall, hela mitt huvud bara spottar ut sig funderingar.
Undrar om Sousa kan svara?
