Tåta goes W12 -Part two
Forumbesökaren och flitige London-resenären Tåta fortsätter att berätta om sin senaste resa och behandlar denna gången dagarna fram till och med matchen mot Bristol City den 21 mars.
Ni som missat den första delen av resan kan läsa om den här!
"Ja, då vaknade man upp på onsdagsmorgonen pigg och glad. Frukosten intogs runt 10.30. Sedan ut på byn! Vi bara flöt omkring vädret var, som som jag nämnde i första delen, underbart för en frusen svensk.
Det är skönt när man har semester och inte har några tider att passa. Jag hatar att ha dagarna inrutade utan föredrar att ta dagen som den kommer.
Torsdagen gick väl ungefär i samma tecken som onsdagen men på kvällen besökte vi gamla kvarter där jag var när jag för första gången tog mig över till London för att se QPR 1976. Trevliga minnen dök upp och se på tusan! Fish and chips take-away butiken låg kvar på samma ställe som för 33 år sedan! Härligt med saker som inte förändras!
På fredagen bar det av ner till Loftus Road och ett besök på Springbok och sedan en liten tur till butiken för att kolla in lite grejor, men det var inget som föll mig i smaken. Vi träffade ett svenskt par där inne. De såg också fram emot lördagsmatchen med förhoppning om ännu en trepoängare.
Vi drog sedan vidare ner till Hammersmith och sedan vidare till Themsen. Solen gassade, pintsen smakade ännu godare än tidigare. Flera lag rodde fram och tillbaks där ute på Themsen så tog vi det med ro.
Vi drog sedemera vidare till en annan pub. Det var så mycket folk där så sittplats var nästan uteslutet, men en trevlig gentleman frågade om inte vi ville sitta vid hans bord. Sagt och gjort, så blev det. Kompisen frågade om han hade något favoritlag? Direkt svarde gentlemanen QPR. Jag visste det! Jag visste det!! Han kunde bara vara QPR!. Det blev mycket fotbollsprat och vi fick veta en hel del om klubben under 60-talet. Han hade gjort ett skolprojekt om QPR när han var liten och blev inbjuden till Loftus Road för att skaffa sig material. Hans mamma var vännina med den kvinna som då var sekreterare i QPR. På den tiden så han fick alltid "free tickets" till hemmamatcherna. Sedan berättade han att Mr. Dave Sexton, manager "in the glory days", var en vän till hans familj.
Vi började känna att hungern tog över och bestämde oss för att dra vidare upp till Churchill Arms för lite thaimat. Väl där så kom pubägaren Garry, som är en gammal bekant, fram till oss och sade:
"Den amerikanska kanalen Channel 4 (eller vad den heter) är här för att filma och interjuva mig angående att många pubar tvingas slå igen. Inte för att det kommer att drabba this pub but anyway. Jag vill att du skall vara med i reportaget"
"Näeee! Vad tusan! Jag är ju bara turist" svarade jag.
"Nä, inte här!" sade Garry
"Äääh vad tusan! Okej då!" blev mitt svar.
De filmade både utvändigt och invändigt på Churchill och Garry var inte sen att skräda orden. Munläder saknar han inte den gode irländaren.
Med på filmen kom jag, men slapp att bli utfrågad. Skönt!
Vi drog vidare till hotelet för lite vila. Senare på kvällen skulle vi träffa (forumbesökaren) The Market och en av hans kompisar på puben Uxbridge Arms uppe vid Notting Hill Market.
Vi hoppade ur en taxi vid Uxbridge och gick in på puben. In stormar sedan den gode Market, alltid lika glad och snacksalig. Hans kompis visade sig vara en norrman vid namn Håkon. Han var en trevlig prick. Men är inte norrmän lite underliga? Inte? Dom bär ju trosor! I Sverige är det ju bara tjejer som gör det. Vad säger Givens om det? Hehe! Det blev mycket snack. Fotboll, musik, mm.
Lördag! Matchdag Härligt! Vi hade bestämt med Andy från Örebro att vi skulle träffas på British Queen vid 13-tiden och så blev det. Pints utanför i solskenet och ett par minifile att tugga i sig också. Väl framme vid Loftus så mötte vännen Chas upp. Vi hade fixat biljetter till honom också.
Det märktes direkt att Bristol City är ett bättre lag än vad Svansjön var på tisdagen. Det var en trevande första halvlek. Connolly fick börja som mittback på grund av att Hall var skadad på nytt. Delaney fick spela vänsterback från start.
En bit in på andra fick "Legget" gå ner och spela mittback på grund av att Connolly blev skadad. Lopez hade ett skott tätt tätt över ribban. Vi fick en frispark som han försökte sätta i målvaktens högra hörn men han fick inte upp bollen, tyvärr. Det skulle inte dröja så länge innan han fick en ny chans från nästan samma ställe som tidigare. Och nu då satt den precis i klykan! Uj, uj, uj så gott! "Helge" hade sedan ett fint läge att göra 2-0 på halvvolley med utsidan av foten, men bollen smet över ribban.
Bristol kvitterade på ett fint anfall och deras fans sjöng "You're not singing any more", men det tog inte så lång tid innan de satte orden i halsen och vi fick ge tillbaks med samma mynt. Taarabt satte den! Oj, oj! Tåta slog nästan en frivolt på läktaren. Om T.C var skogstokig av ilska mot Derby hemma i september så var jag själv inte ett spår bättre mot Bristol, men då av glädje istället - hur det nu skulle ha gått till. Bristol-fansen fick i varje fall veta att dom levde! YOU'RE NOT SINGING ANY MORE!
Nu började man skönja en seger till! Det var bara att hoppas att vi kunde hålla ledningen tiden ut och det klarads vi, även med 5 minuters tillägg. TACK!
Jag tyckte som helhet att laget gjorde en bra match. Försvaret var okej med plus till Connolly som gjorde en riktigt stabil insats som mittback där senare också Legget skötte sig bra i andra halvlek. Lopez på mitten, jäklar vad bra han var! Jag gillar honom skarpt! Även Taarabt imponerade. Jag hoppas verkligen QPR får behålla honom. Jag hoppas att ni som åker över under våren får se honom på spelhumör, då får ni en skojig upplevelse på Loftus.
Jag är mycket glad att jag fick se ett QPR som vill spela fotboll då känner jag igen MITT QPR! Ett QPR med sparka och spring är inte MITT QPR. Låt Sousa vara kvar på sin post för bövelen!
Efter matchen drog vi oss upp till Churchill för den sedvanliga thaimåltiden. När vi kom dit frågade jag om det fanns ett bord för fyra (det brukar vara packat).Vi fick ett bord i "only one hour", som vanligt alltså.
Efter maten drog vi till Uxbridge för ett par Pints. Nu började febern och halsen göra sig påmind och det blev en tidig lördagskväll i sängen för ovanlighetens skull.
En liten rolig grej hände på Stansted när vi gick igenom säkerhetskontrollen på hemresan. En skotte med kilt skulle bli lusad. Killen som skulle lusa honom frågade först "are you a man or a woman?" med ett flin på sina läppar. Det såg roligt ut när han skulle lusa honom må jag säga!
Jag vill passa på att tacka alla jag träffade i London för en trevlig resa!"
