"Hylla de som hyllas bör"

Swedish Hoops forumbesökare "Shanksy" är som många redan vet en väldigt tvärrandigt passionerad herre som säger vad han tycker och tänker. I denna krönika delar han med sig av lite tankar om klubben och dess fans.

Med anledning av kivandet på forumet och i match-hatten känner jag mej manad att författa följande rader:

Vi är alla lika när det gäller passionen, intresset och en genuin önskan om framgång för QPR. Däremot är vi olika till hur vi tycker klubben ska skötas, hur laget ska spela, hur tröjorna ska se ut m.m. Inte ett dugg konstigt med det.
För att dra till ytterligheterna; vi tänker oss en kille som gnäller på allt. Det är fel på ledningen, fel på arenan, fel på domaren och förjävligt av 10:an att bara göra hat trick på serieledarna när han hade fyra klara chanser. Å andra sidan har vi en snubbe som hyllar allt. Styrelsen tar alltid riktiga beslut, tröjorna är alltid vackra, spelet gläder och spelarna gör allt rätt även om de just åkt ut mot Mansfields damlag i Ligacupen. Med åsikter nånstans mittemellan kan man hitta 99,99 procent av alla supportrar.

Var står då jag? Jo, ledningen gör verkligen inte alltid rätt men man försöker förstå och sätter en tilltro till att beslutet blir bra i slutändan. Våra tröjor är kanske alltid ok eftersom de är just våra, men självklart är klassikern blåvita hoops runt hela kroppen vackrast. Och vita byxor till detta är mer QPR. Loftus Road är en skön arena med ofta fin stämning men visst är det trångt och långa köer på Ellerslie. Självklart njuter jag när grabbarna bjuder sevärd fotboll och (eller) vinner medan jag klagar lite när laget underpresterar.

Det är inte sunt att hylla allt i klubben. Lika illa att klaga på allt som sker. Men man måste få uttrycka viss skepsis mot nya spelare som bara kan visa upp en marginellt bättre matchlista än undertecknad (typ 11 år i korpen). Däremot kan man givetvis inte göra ner densamma innan han sprungit ett enda steg för oss. Notera att det inte är samma sak att vara förvånad, orolig och tvivlande som att kasta yxan i sjön och såga nån längs med fotknölarna (vilket förresten är förödande för en fotbollspelare). Man måste få bli förbannad över klubbens förfärliga agerande över gamla trotjänare, genuina QPR’are och alla hysteriska managerbyten. Lika glad som man får bli när nya ägare kommer in med annat förfarande. Man är i sin fulla rätt att kritisera en diktatortyp till ägare som har noll koll och är på väg att driva föreningen till undergång. Men man kan vara glad åt att denna man ändå på nåt sätt faktiskt planterat vår fortlevnad. Man måste få bli vansinnig över en lismande mytoman som innehar rekord i usla värvningar och kontraktsskrivande. Man törs inte tänka tanken hur mycket det har kostat oss. Man är i sin fulla rätt att få uttrycka detta. Det är ju för att man bryr sej. Sedan kan man se ljust på det faktum att samme man troligtvis hade stor del i att ovan nämnde diktator gick in i klubben och drog in flera fina sponsorkontrakt.

Snälla ni, kan vi inte bara lägga ner ytterligheterna? Det blir så EXTREMT ENERVERANDE att läsa om vissa personers förträfflighet när de egentligen gör en ytterst medioker insats. Att jag själv myntade och med upprepat tjat hävdade på forumet “STATY NUUUUUUUU” var givetvis för att retas och slå tillbaka med samma mynt. Jag ville visa hur tröttsamt det blir. Ni måste erkänna att det stämmer. Dagisnivå tycker jag. -“Fröken, Sture fes!”.

Nä, hylla istället dom som hyllas bör. George Wodehouse, George Goddard, Jim Gregory, Alan McDonald, Les Ferdinand, Rodney Marsh, Paul Parker, hela laget -76, Dave Sexton, Frank Sibley, Terry Venables, David Bardsley, the Allens, Jimmy Birch, Tony Ingham, Gary Waddock, Ian Holloway, Ray Wilkins m.fl m.fl m.fl m.fl m.fl m.fl

Och lika tröttsamt är det att höra om “halvfullt” eller “halvtomt”-fans.
När jag beställer en öl innan eller (oftast och) efter match är det fyllt upp till kanten. Annars låter jag påskina detta för bartendern. När jag druckit hälften är det - voila! - lika mycket kvar. När jag druckit ur är det tomt. Men jag är samma supporter för det. Jag är positiv när det finns anledning. Negativ när det finns anledning. Det har ingenting att göra med om jag ser livet i svart eller vitt. Allt handlar om förutsättningar. Allt är relativt (vad dom än säjer i den där jävla reklamen). Vi var stolta som tuppar i en gigantisk hönsgård när vi gick upp från trean nästan bara med stort hjärta och hårt jobb. Nu har vi ofantligt mycket mer medel, styrelsen lovar ny era och en ärofylld framtid. Klart som Vodka Explorer att förväntningarna höjs.

Nu kör vi gubbs! Och när vi råkas ska jag bjuda laget runt. Glaset ska t.o.m. vara överfyllt. Vare sej ni gillar blåa byxor, att Kiwomya var bättre än Wegerle, att Kulscar ens visste var fötterna satt, att Tricky Trev var överskattad och att Paladini är det bästa som hänt QPR. Men ni får räkna med mothugg. För i mina ögon har ni fel.
UR’SSSSSSSSSSSSSSSSSSS

“Shanksy”

--

Håller du med "Shanksy" eller har du en annan åsikt? Fortsätt gärna debattera på forumet eller skriv gärna ytterligare en krönika men från din "horisont".