QPR - Wigan 0-1 (0-0)
Suveräna serieledarna blev för svåra på Loftus Road
Rangers fick under lördagen inkassera en av de tyngsta förlusterna hittils under säsongen. Torsken blev dubbelt jobbigt då i princip alla topplagen som inte mötte ett annat dito tog 3 poäng. Matchen var ett slags vägskäl, en seger hade gett oss andrum, 6 poäng ner till Tranmere och fortsatt hopp om direktuppflyttning via en andraplats. Nu kan vi definitivt glömma det sistnämnda, det kommer att bli en batalj om kvalplatserna och tyvärr så har QPR ett mycket tufft återstående spelprogram.
En förlust mot Wigan är inget att skämmas för. Sedan augusti har laget bara förlorat en ligamatch och man har ännu ingen nollpoängare mot någon av toppkollegorna. Men skall sanningen fram så borde QPR haft en poäng med sig från matchen men de suveräna serieledarna fick matchen precis dit de ville, de höll emot hemmaoffensiven under de första 45 minuterna, fick därefter ett snabbt ledningsmål och backade hem. Dessutom så var Rangersanfallen sällsynt trubbiga denna eftermiddag, Gallen och Furlong kom ingenstans.
Bortalaget inledde starkast på Loftus Road, redan i den andra minuten fick Gino Padula rensa då Neil Roberts höll på att rinna igenom. Inte förrän i den 12:e minuten skapade QPR en rejäl chans, Gallen sköt men Furlong fick inte riktigt ordning på returen. Nyförvärvet McLeod kom bra med i spelet från början och i den 25:e minuten hade även han en bra chans efter att ha löpt framgångsrikt genom Wigans mittfält, bortalagets försvar klarade även denna möjlighet. Innan dess hade dock Nathan Ellington hos de röda haft en boll i stolpen. Halvleken slutade med en knapp övervikt för Rangers rent spelmässigt men Wigan stod för de hetare chanserna.
Publiken på Loftus Road hade knappt hunnit inta sina platser förrän Wigan tog ledningen i matchen. Duktige backen de Vos prickade Roberts med en crossboll och denne nådde Ellington som inte gjorde något misstag. Målet följdes av ytterligare Wigan- chanser och Rangers verkade helt förlamade i halvleksupptakten. Så småningom arbetade man sig dock tillbaka in i matchen och såväl Langley (frispark) som McLeod hade fina kvitteringschanser. Holloway bytte in Andy Thomson men på något sätt kändes det som om Wigan kontrollerade läget bra och Rangers kom ingen vart trots ett visst spelövertag. Värt att notera var ett uselt hörnläggande, sällan har man hört laget slå så många misslyckade hörnor som under denna match.
Den glädje som man kände efter insatsen mot Cheltenham är nu borta, laget är nu tillbaka på ruta ett. Matchen var ett tydligt bevis på att man saknar avgörande kvaliteter för att åtminstone kunna ta en direktuppflyttningsplats, man blev enkelt avväpnade av Wigans försvar och oförmågan att skapa chanser mot seriens bästa lag var frapperande. Nu skall vi komma ihåg att Wigan ju leder serien överlägset och även lär vinna den i samma stil, det var ett mycket homogent lag Rangers mötte. Trots detta så trodde dock iallafall jag att de blåvita skulle spela bättre men det ville sig inte riktigt. McLeod gjorde emellertid en godkänd insats även om han ännu inte är i Cook-klass, även backlinjen får godkänt, målet var mer en frukt av vasst anfallsspel från Wigan än klantigheter från hemmalaget. Duon Gallen och Furlong skapade dock förvånadsvärt lite jämfört med tidigare matcher, bättre insatser krävs i fortsättningen om någon av dem inte skall tvingas maka på sig till förmån för Thommo eller Pacquette.
Avslutningen på serien blir infernaliskt spännande. Rangers förlorade nu kontakten med de fem översta lagen och som det ser ut nu så måste fokus ligga på att slå vakt om sjätteplatsen gentemot Tranmere och Blackpool. Närmast väntar två mycket svåra bortamatcher, Blackpool och Cardiff. Mindre än två poäng på dessa matcher och Rangers förpassas troligtvis ner under strecket. Men nej, nu ser vi och grabbarna möjligheterna i läget och vi tackar samtidigt för det faktum att påskmatcherna troligtvis kommer att bli avgörande - kval eller ej! Och blir det kval så kan allt hända!!
