Reserapport från QPR-Bristol C. - del 2
"Padulas praktträff pressade paj platt!"
Här kommer del 2 av reserapporten från helgens match..
Eftersom inför-match-maten hade glömts bort (sorry Petter!) så satsade jag mina slantar på en steak-and-kidney-pie i halvlek innan det blev ett besök på ligans finaste toaletter. Pajen var dock skållhet vilket gjorde att den fick ligga på avkylning nedanför min plats, något som skulle visa sig vara synnerligen oklokt.
Ainsworth var het i inledningen av andra och nådde sånär Kevin Gallen med sitt inlägg. Ytterligare en skada, denna gång på Kevin McLeod, banade vägen för Steve Palmer som gick in på inner mitt medan Marcus Bean flyttade ut på en kantposition. Palmer såg dock inte helt säker ut och höll ett par gånger på att ställa till det för hemmalaget. Ainsworth fortsatte att leverera från sin kant men hemmaspelarna var inte riktigt med på inläggen. Bristol flyttade även de fram positionerna och började nu se riktigt farliga ut. I den 72:a minuten fick Rangers frispark i högerläge, precis i vinkel för oss på S-sektionen. Gino Padula hade egentligen två alternativ, antingen kunde han slå ett inlägg för nick eller sikta på ett skott mot den närmsta stolpen. På något sätt lyckas Gino slå bollen förbi såväl backar som målvakt - i den bortre burgaveln! Loftus Road exploderar och Padula blir som galen, springer bort mot oss och skriker ut sin glädje. Svensksektionen hoppar upp och ner och det är då jag kommer ihåg min paj men då är det försent, den krossas effektivt under mina kängor och det blir genast mycket halt på läktarbetongen... Tyvärr så kommer bortalagets replik omedelbart. Lee Miller tar tillvara ett snabbt uppspel, lyckas ta sig förbi Gnohere innan han lägger bollen säkert bakom Day, 1-1. Nu är det Schools End som jublar samtidigt som vi inte alls fattar hur det hela gått till.
En stund senare får målskytt Miller lämna planen efter sin andra varning. Man tror nu att Rangers skall anfalla med full kraft men det är snarare "Robins" som ser mest sugna på att sno åt sig 3-poängaren. Dennis Oli kommer in men det är Paul Furlong som sumpar de största möjligheterna då han i slutet av matchen bränner en dubbelchans, den sista chansen såg ut som ett klockrent mål men Furlong nickar utanför samtidigt som jag håller på att stå på näsan i halkan från återstoden av ett styck steak and kidney-pie. Matchen slutar 1-1 och det är ett resultat som Bristol måste vara mycket nöjda med, Rangers var det bättre laget men kunde inte sätta chanserna..
Efter matchen så svallar diskussionerna kring det rättvisa i resultatet, T.C och J.D är inte helt överens och jag får nästan gå in och medla för att den goda stämningen skall bestå. En knökfull souvenirshop hindrar mig inte från att investera i en ny hemmatröja och lite småprylar, som vanligt håller man på att förköpa sig alldeles. Efteråt beger vi oss till Bushranger där vi dock tyvärr hamnar i samma hörna som ett gäng skrålande Bristolsupportrar. I väntan på ligacuplottningen drar vi till ett gammalt klassiskt Swedish Hoops-hak Goldhawk där hungern och törsten dämpas tillsammans med det sedvanliga eftersnacket. Manchester City blir en tuff hemmamatch men visst kan det gå, vi är ju mitt inne i en för QPR sällsynt cup-run.
T.C och resten av norrlandsgänget drar sig till hotellet då de hade en tidig uppstigning dagen efter, själv drar jag tillbaka till Bushranger där jag hänger en stund med Lloydy och resten av QPR-fansen. "Club and Country"-tröjan väcker stor uppmärksamhet men när Lloydy drar sig tillbaka till Aylesbury så lämnar jag också Bushranger för att möta upp med min bror inne i stan.
Som vanligt en riktig höjdardag i QPR-ismens anda, gött att få träffa Sundsvallsborna, Bill Power, Samantha och Geraldine samt som alltid - the Swedish Ambassador. Visst skulle vi ha vunnit matchen men det är bara att ta revansch mot Barnsley. Och glöm inte, köp gärna paus-paj - men se till att äta upp den direkt annars kan det gå illa!
