Petter rapporterar från torsken i Oldham...
"QP Cheese såg bra ut, men tvi vale som den smakade, jag är ärligt talat glad att jag inte blev magpumpad (galna ko-sjukan i åtanke)..."
Petter rapporterar här från Rangers tredje ligaförlust
Hade förmånen att i julstöket ha vägarna förbi Oldham där mitt QPR skulle spela borta mot Latics i div 2.
Förberedelserna handlade mest om hur jag tågvägen skulle kunna ta mig från Sheffield där jag hade mitt uppehälle denna helg och få en "redig" (småländska) engelsk fotbollslördag med allt var det innebär. Denna match var också dotterns (7 år) första QPRmatch live så det var desto viktigare att allt skulle funka. Då jag för 2 år sedan var och såg Crewe borta så hade jag en kontakt etablerad med "Sheffield Steve", ett QPR fan boendes i Stålstaden och tillika season ticket holder, är inte det fantastiskt..? Jag menar, vi Svenska QPRare åker ju på en och annan match men Steve och sin fru Brigitte missar inte många matcher på en säsong, för att citera Sheffieldbon: " - Its a way of living, a special lifestyle" ... och det är bara att hålla med.
Tåget från Sheffield Station mot Manchester gick 10.12 på lördagen, vi var i god tid, jag och dottern, mötte Steve i biljettkön och även Ian, en riktig go lirare som skrev julkorten på tåget till Oldham, vi hade även ett QPR-fan från Stockport, tyvärr glömt namnet och senare under resan mötte vi fler
Yorkshirebor, på väg till samma match i samma fina färger, tvärrandigt blått och vitt. Inplanerat till matchen var också ett stopp och vattenpaus i Manchester där min dotter för första gången fick se den engelska pubfarbröderna som visat sig se likadana ut var man i England än befinner sig, nämligen: frisyr:snedbena, skjorta, tweedkavaj, mörka byxor, guinness-skum i mustaschen osv osv
Vädret var ju typiskt engelskt så detta pub-stopp satt bara bra, slippa regnet och lite värme.
Byte i Manchester Piccadilly station - till Victoria station och ut med pendeltåget till Oldham där vi steg av ca 12.30. Där gick vi i motsatt riktning från stadion, Boundary Park, och istället till en en pub, mycket trevlig sådan där 2 damer, som ingen var yngre än vad vi i Sverige klassar som PRO-normen, dvs 65 år, båda såg ut att stortrivas med att hålla upp pints, en Carlings var 2 pund och den satt fint, de sålde inte mat på puben men lämpligt nog fanns det dörr-i-dörr en Fish & Chips shop som började fritera som aldrig förr, dock ville inte de kutryggiga damerna att Pommes skulle in på puben pga oset men fiskfilé och pie var inga som helst problem. Mums var gott det va !
14.30 och adrenalinet började rinna till ordentligt, vi hade förbeställt ett par taxibilar som vi fyllde enkelt och 14.40 var vi inne på Away-enden, flaggan lades ut och seats intogs. Då jag var lite orolig hur dottern skulle uppleva matchen så var det ju inte direkt någon nackdel då Oldham-maskoten kom över till oss och showade lite, inte lika bra som Pacquette normalt gör i sin dräkt men ändå. Självklart hade vi chips och dricka nära till hands oxå.
Nu till matchen, tydligen hade influensan slagit till på Twyford Avenue (QPRs träninganläggning) och golvat lite folk, så att se bl a Rose tillbaks på en mittback i par med store STORE Shittuu var för mig en liten överaskning, i övrigt Forbes och Gino på sin ytterback, Ainsan, Palmer, unge Bean och förvärvet från Everton Kevin McLeod, på topp Gallen och Thorpe. Hmm tänkte jag, lite besviken av att framförallt inte få se Carlisle och Rowlands live. Men nyttigt för Rose att få lite matcherfarenhet, generellt borde detta laget räckt till seger.
I inledningen så visar vi att vi är serieledare, vi för matchen och Oldham som dagen innan mist tidigare QPRspelaren, Iain Dowie, som tränare till Crystal Palace var lite i chock.
Tyvärr lyckas vi inte förvalta målchanserna speciellt bra, framförallt minns man McLeods målsumpning från fritt läge men skottet går över. Från 1a halvleken gör vår keeper en finfin rädding på en kontring som Latics har där de lätt kunde haft 1-1 i paus. I pausen gjorde sig hungern påmind och jag stegade med bestämda steg bort mot korvmojen, QP Cheese såg bra ut, men tvi vale som den smakade, jag är ärligt talat glad att jag inte blev magpumpad (Galna Ko-sjukan i åtanke) denna kväll på St Johns hospital i Manchester, då biffen var en dålig kopia av den skolpannbiff som man åt för 15 år sedan i Junedalsskolan i Jönköping.
På plan i pausen får vi oxå se Bircham, Daly and Sabin värma upp Culkin, och vi väntade oss på läktaren kanske att få se Bircham i ett tidigt byte, det kommer först i den 78e, och det är direkt Marc Bircham som druttar omkull på mittplan, tappar boll som Oldham effektivt omsätter i 2-1 målet, inte roligt !!!!! Tidigare har QPR, vårt Rangers, lämnat över taktpinnen till ett mycket hungrigare hemmalag som gjorde en väldigt bra 2:a halvlek mot för oss en MYCKET blek sådan.
Spelarkritik:
Day hade en vass räddning i 1a halvlek som vi inte ska glömma men viss borde returen på skottet som föranledde deras ledningsmål 4 minuter före slutet styrts åt annat håll !
Shittu och Rose bra.
Palmer skulle gärna fått vila benen istället för en Rowlands eller Bircham, men det håller inte, Bircham, att tappa boll så enkelt på mittplan när hela laget är på väg framåt, såg nonchalant ut.
McLeod, en besvikelse denna eftermiddag, Kevin är nog min favoritspelare i dagens Rangers, men kom inte riktigt runt sin bevakare idag och tyvärr var inte skottet inställt heller med precision och framför allt så borde den klara chansen i 1:a förvaltats betydligt bättre.
Bean höll på att i ungdomlig dumhet få sig själv utvisad, då han i en "dansk-skalle situation", sänkte en Oldhamspelare men fick vara kvar, Marcus jobbade stenhårt matchen igenom och det var kul att se ett ungt prospect i vår tröja, hoppas utvecklingen håller i sig men alla vet att han varit riktigt bra i år !
Forwards kvitterar ut godkänt, kul för Thorpe att hänga ett men vi borde gjort fler mål i 1a, bl a bränner Gallen ett bra läge.
Efter slutsignalen så var flaggan dyngsur och viktes med vördnad ihop för ny QPRresa med någon i Swedish Hoops-delegationen, ingen tår fälldes men himlen var helt öppen och det regnade fortfarande cats and dogs, så det var tunga steg till pendeltåget som skulle ta oss till Manchester och vidare till Sheffield.
Sist men inte minst vill jag passa på att önska alla nuvarande QPRare samt blivande Rangersfans ett riktigt gott nytt år !!
