Queens Park Rangers - West Ham United 1-0 (1-0)
Rese- och matchrapport från Swedish Hoops höstresa - QPR tog 7:e raka segern mot West Ham!
Eftersom matchen mellan QPR och West Ham var en del av Swedish Hoops höstresa så blir detta en kombinerad match- och reserapport, håll till godo!
QPR-resor har numera blivit en tradition i Swedish Hoops och höstresan samlade 25 deltagare vilket nästan måste betecknas som rekord. Denna gång behövde deltagarna inte ladda för en egen match mot ASB utan all fokus kunde läggas på huvudnumret, Rangers mot West Ham. Loftus Road var utsålt till sista plats, QPR hade 6 raka 3-poängare och laget var i princip skadefritt, något man inte är bortskämd med när det gäller de tvärrandiga.
Resedeltagarna droppade in till London efter hand på fredagen, allmän samling var proklamerad till trevliga men trånga puben Churchill Arms vid Notting Hill. Det blev en relativt lugn kväll för de flesta, kanske bra med tanke på vad som komma skulle, dock var det ett perfekt tillfälle att snacka loss med lite nya ansikten.
På lördagen var det samling utanför Loftus Road kl. 12 där vi mötes av QPR:s Andy Evans som skulle visa sällskapet runt på den mest klassiska av engelska fotbollsarenor. Ett besök i omklädningsrummet stod först på programmet där svenskarna provade spelarnas platser och fick höra om hur det går till när Olly med hjälp av modern teknik lägger upp taktiken under matcherna. In på planen där gruppfoto togs, därefter guidades vi runt via VIP-boxarna till Trophy Room. QPR har ju inte direkt vunnit några horder av priser men flera ur gänget poserade ändå stolt framför ligacuppokalen som ju erövrades 1967 efter en dramatisk final mot West Bromwich. Innan vi lämnade arenan så skulle vi dela ut Swedish Hoops Player of the Year Award för säsongen 2003-2004 som vunnits av Martin Rowlands. Silverbucklan är inte stor men var inte Martin heller när man träffade honom i verkligheten så det blev nog ganska bra ändå. "Rowly" såg mycket nöjd ut över sitt pris och även över den Swedish Hoops-matchtröja han förärades. Efter prisutdelningen lämnade vi Loftus Road, antagligen drog personalen på arenan en lättnads suck av att slippa den högljudda men glada skaran som ringlat sig som en orm genom lokalerna men det var ett minne för alla, garanterat. Nja, inte riktigt alla lämnade LR, "Bullens" och Micke Schelins mission var att hänga upp den 1,5 x 5 meter stora banderollen med Swedish Hoopsloggan samt texten "Furlong 4 England" på, uppdraget lyckades och den skulle prydda Ellerslie Road Stand under matchen. Några av oss försvann därefter till shopen innan återsamling skedde på "Guldhöken", som sig bör innan match.
---
Matchen:
Rangers mönstrade ett väntat lag, Ian Holloway spelade med samma elva som bortaslog Stoke med 1-0. West Ham däremot hade flera spelare borta på grund av skador, bl a saknades såväl Teddy Sheringham som Matthew Etherington och Calum Davenport. Arenan var knökfull och West Hamfansen var högljudda från start, de fyllde Schools End till sista plats och trycket på arenan var mäktigt.
Rangers inledde bäst med en halvchans av Marc Bircham men den rann tyvärr ut i sanden. Matthew Rose såg stark ut i inledningen och efter 10 minuter sprang han upp på vänsterkanten och slog ett inlägg mot West Ham-målet som dock bortaförsvararen Ferdinand kunde rensa undan. På den påföljande hörnan från Cook så fick Rowlands skottläge, bollen reflekterades dock bort av Chris Powell och hamnade slutligen hos bortakeepern Stephen Bywater. "Hammers" började jobba sig in i matchen men såväl Harewoods som Reo-Cookers avslut lämnade mycket i övrigt att önska och minuterna senare (21:a minuten) skulle hemmalaget ta ledningen. Lee Cook fick tag på bollen i vänsterposition och avancerade uppåt i banan. Han hade Matty Rose med sig och slog passningen i exakt rätt läge, Rose avslutade iskallt på "fel" sida om Bywater och Loftus Road inklusive 25 Swedish Hoopsare "exploderade" av glädje, One-nil to the Superhoops!
QPR fortsatte sitt positiva spel och West Ham kom ingenvart, delvis på grund av ett mycket inspirerat försvarsspel av Rangers backlinje, Danny Shittu och George Santos var två giganter på mitten, "Big Dan" skulle dock skada sig i slutet av halvleken, han behövde dock inte lämna planen då. QPR kunde mycket väl ha utökat ledningen innan paus genom en nick av Paul Furlong, denna gick dock över målet.
Efter att ha förgäves försökt få tag i en öl på den minimala ytan bakom Ellerslie Road så var det dax att bänka sig för halvlek två. Det var nu mer kamp än skönspel och spelet böljande fram och tillbaka. Tomas Repka passade tillbaks till Bywater men Paul Furlong hann sånär upp bollen, Powell rensade dock i sista stund. Även Santos hade en bra nick som dock gick utanför. Marc Bircham spelar hela tiden på gränsen vilket inte gillas av bortafansen, slutligen fick han en varning för obstruktion på Sergei Rebrov, detta gav samtidigt West Ham ett bra frisparksläge. Harewood sköt dock ett lamt skott som en välplacerad Day inte hade några problem med. Även Rebrov hade ett liknande frisparksläge men även denna gång plockade Day bollen enkelt. Tyvärr ådrog sig, både Cureton och Bircham skador som tvingade dem till byte, detsamma gällde Dan Shittu som ju skadat sig redan i första halvleken.
I den 77:e minuten borde Rangers ha gjort 2-0 då Jamie Cureton passade fram till Paul Furlong, "Furs" sköt mot mål i snäv vinkel men bollen gick utanför. Slutet av matchen innebar mycket nagelbitande samt konstant spanande på matchklockan, Rebrov hade ytterligare en farlig frispark men även denna gång var Chris Day med på noterna och efter 4 låååånga övertidsminuter så kunde QPR-fansen jubla, den 7:e raka segern var ett faktum!
Det var inget propagandaspel som bjöds på Loftus Road men några spelare imponerade stort på mig. Danny Shittu har förutom sin räckvidd en fantastisk timing och är hopplöst svår att överlista i luftrummet. George Santos uppträdde med grym pondus och dirigerade försvaret med järnhand. Kevin Gallen gör inte alltid spektakulära saker men är på rätt plats hela tiden och Lee Cook firade stora triumfer på vänsterkanten, speciellt i första halvlek var han livsfarlig hela tiden och låg ju också bakom målet. Skadorna gav lite smolk i glädjebägaren men det tänkte vi inte på denna eftermiddag.
---
Efter matchen begav sig hela Swedish Hoopsgänget till ett ombyggt Bushranger som dock hade invaderats av West Ham-fans. Nej, det var på Goldhawk som partajet och sångerna fortsatte under kvällen, svenskarna ockuperade en del av stället och trots att personalen vädjade om lite tystnad så kunde vi inte sluta sjunga...Söndagen var fri dag för alla, vissa valde att se Charlton-Newcastle medan andra tog en pubrunda i Hammersmith. Redan nu snackas det om en ny resa när vi möter Leeds i april och vem kan missa chansen att få sjunga "We are QPR..." med T.C, Tåta, Dogge, Johan och övriga hoopsare.. På återseende, förhoppningsvis snart!
Bilder från helgen kommer upp på siten senare under veckan!
Reserapport:
Fredrik Montgomery
Matchfakta:
