Ipswich-QPR 0-2 (0-1)
Raka spåret för QPR på Portmanvägen - blytung seger efter klar Rangersdominans!
Efter den mindre lyckade insatsen mot Wolves så befarade man det värsta när man styrde kosan mot Ipswich för ett QPR-möte med topplaget och delade serieledarna Town. Denna lördagseftermiddag i Englands östligaste delar skulle dock utveckla sig till en klang och jubelföreställning för de ca 2000 Rangersfans som intog Cobbold Stand på Portman Road, för säkerhets skull så tar vi emellertid det hela från början...
Petter, Lloydy och jag lämnade Clapham i södra London vid 10-tiden i ambassadörens bil, Patrik hade under veckan fått kasta in handduken på grund av en influensa av den värsta sorten. Vi tog oss nu via lördagstrafiken i London upp till Ipswich, resan tog ca 2,5 timme och väl i "Ipsan" så hade vi bestämt träff med Scaff plus några andra Rangersfans på puben The White Horse i stadens centrala delar. Efter ett bra pubmeal samt några öl så promenerade vi de ca 15 minuterna till arenan Portman Road vars långsideläktare är något äldre än de nybyggda kortsidedito. Ipswich är ett lag med anor, vem minns inte spelare som Paul Mariner, John Wark och Arnold Muhren, klubben vann för övrigt även UEFA-cupen i slutet av 70-talet. Arenan var nästan fullsatt och en ca 2000 stor QPR-klack bidrog till en härlig stämning från början. Vi hade superbra platser på långsidan (tack Lloydy!) och hade grym överblick över hela planen.
Ian Holloway höll fast vid samma lag som startade Wolvesmatchen och f d Ipswichspelaren George Santos fick applåder från båda lägren vid spelarpresentationerna.
Rangers fick en kanonstart, Kevin Gallen spelade fram Paul Furlong som drogs ner i straffområdet. Helt säker på att han hade fått en straff så tog han bollen med handen och domaren blåste då frispark - för Ipswich. Protester följde från bortaspelarna samtidigt som Ipswichs keeper Kelvin Davis förberedde sig för att sparka ut bollen. Utsparken blev dock usel och träffade Furlong i ryggen, "Furs" vände sig förvånad om och upptäckte att han var fri med målvakten. Iskall gjorde han inget misstag och hela Rangersklacken exploderade, vilken start för de för dagen grön-vita!
Två minuter efter målet så var Ipswich nära att kvittera, Jamie Scowcroft kom i bra läge men skottet gick utanför Royce högra stolpe. Det var dock QPR:s halvlek och framför allt så funkade samarbetet Cook-Gallen-Furlong perfekt, Cook rev upp stora hål i hemmaförsvaret och Gallen-"Furs" högg på alla inlägg från kanterna. Efter 17 minuter missade Naylor i hemmaförsvaret och Furlong nådde sånär Gallen med en cross. I mitten av halvleken så hamnade bollen i hemmamålet för andra gången men denna gång så blåstes Paul Furlong av för ruff innan Bircham förpassade den in i målet, ett tveksamt beslut! Spelet böljade nu lite fram och tillbaka men Rangers kändes täta och försvaret höll ihop spelet på ett strålande sätt. Efter 25 minuter slog Cook en ny fin cross mot Gallen vars skott dock blockerades av hemmaförsvaret. 1-0 till Rangers i halvtid och de tvärrandigas spel värmde verkligen de tillresta fansen.
Ipswich Jason de Vos hade tidigare i matchen varnats och i inledningen av andra halvleken trodde många att han skulle få syna det röda kortet efter en ful kapning av Furlong, domare D´Urso friade dock denna gång. I den 52:a minuten fick Matty Rose tyvärr lämna planen och hans plats togs nu av Adam Miller, i ögonblicket efter hade Martin Rowlands en mycket fin chans men skottet gick strax utanför. Ipswich manager Joe Royle bytte in såväl Counago, Westlake och Bowditch i ett försök att ändra matchbilden men det hjälpte föga mot ett stabilt spelande QPR och i den 75:e minuten skulle matchen avgöras! Rangers fick ett farligt frisparksläge just utanför straffområdesgränsen men istället för att skjuta så lättade Martin Rowlands in bollen och Dan Shittu skarvade perfekt in densamma med huvudet bakom Davies som ännu en gång kom fel i situationen. Ipswich var nu ett slaget lag och även om Counago försökte så funkade inget denna dag för blåtröjorna, det kunde snarare ha blivit 3-0 på slutet då QPR fick fina kontringslägen. Matchen avslutades med en tom arena undantaget 2000 QPR-fans som "stulit" Ipswichs kampsång "Singin the Blues" men som sjöng den med egen text..."I never feel more like singing the blues, when Rangers win and Chelsea lose ooo rangers you got me singing the blues!!"
Hela laget förtjänar beröm men nämnda trion Gallen-Furlong-Cook var superba och samarbetet mellan Bircham och Miller ser också spännande ut, jag vill gärna se Miller från start i nästa match. Shittu är kung i luften för att inte tala om Royce som plockade ner allt som kom i hans väg, Ipswich var egentligen inte nära att näta under 90 minuter. Nu gäller det dock att konservera det fina spelet till nästa vecka då Reading besöker Loftus Road, det är verkligen dax för en hemmaseger nu! Vinner vi så kan vi sätta nya mål än att hänga kvar, då är den magiska 50-poängsgränsen nådd och då har Ian Holloway lovat att bjuda laget på en partajkväll...de är de väl värda isåfall! Petter, Lloydy och jag lämnade iallafall Ipswich med årets bredaste leende på läpparna denna lördagseftermiddag efter att ha sett en av Rangers bästa insatser denna säsong!
RTID!
