Dokument QPR: Så blev krisklubben en vinnande maskin.
QPR leder The Championship med sex poäng när åtta omgångar har spelats. Vad är det som skiljer årets Rangers-upplaga från tidigare års tämligen misslyckade dito? Rangers-redaktionen reder ut begreppen.
Efter 8 spelade omgångar så toppar Queens Park Rangers Championship-tabellen med 7 segrar och en oavgjord, laget har vräkt in 22 mål framåt och bara släppt in 2 bollar bakåt. Man har hållit nollan i alla matcher utom den mot Derby borta (2-2) och Jamie Mackie toppar skytteligan med 8 gjorda kassar. Vad har hänt i W12, vad är det som har transformerat ett notoriskt mittenlag (eller under vissa säsonger t o m bottenlag) till en väloljad maskin som mer eller mindre kör över allt motstånd i andraligan? Är det en slump att framgångarna kommer nu och vilka är möjligheterna för ”Superhoops” att inte drabbas av den årliga säsongssvacka som normalt sett skjuter alla promotionsförhoppningar i sank?
Såväl redaktörerna som många av de trogna besökarna på Svenska Fans QPR-sida har genomlidigt några eländiga säsonger med tvärränderna. Inte nog med att laget ofta bjudit på rejäla bottennapp på planen, det som hänt vid sidan om densamma kan mest liknas vid att kissa i byxorna, först så blir det varmt och behagligt men efter ett tag ganska kyligt och otrevligt… Men låt oss ta det från början:
I början av säsongen 2007-2008 så var QPR illa ute. Bedömare menade att klubbens skulder uppgick till mellan 17 till 21 miljoner pund och var därmed i den omfattningen att de hotade klubbens existens. Det ryktades om att administration var nära och den enda rimliga lösningen men i elfte timmen så klev F1-mogulerna Bernie Ecclestone och Flavio Briatore in och räddade klubben. De löste QPR:s skulder, köpte aktierna för 1 miljon pund samt investerade ytterligare 5 miljoner pund i Rangers, nu skulle det hända grejor! Förväntningarna skruvades upp ytterligare när stålmagnaten Lakshmi Mittal några månader senare gjorde motorkungarna sällskap och köpte en 20 %-ig mängd av aktierna. Mittals var och är Englands rikaste familj med en förmögenhet mer än dubbel så stor som Chelseas Roman Abramovitjs, när Lakshmis dotter Vanisha exempelvis gifte sig med QPR:s nuvarande ordförande Amit Bhatia 2004 så lade familjen dryga 30 miljoner pund på bröllopet, investeringen i Rangers var sålunda brödsmulor i sammanhanget.
Allt frid och fröjd i Rangers alltså och klubben omskrevs som fotbollens nya stormakt med Champions League och världsherravälde i sikte. Det fanns bara ett problem, eller ett par, nämligen Ecclestone och Briatore. Herrarnas kundskap inom motorsport kunde inte ifrågasättas men däremot så var det sämre ställt med kännedomen om hur ett fotbollslag skulle styras. Snabbt kom rapporter om att tränarna inte fick vara ensamma om att ta ut laget och tränarna byttes ut på löpande band. Under perioden oktober 2007 till och med januari 2010 så avverkades 10 tränare eller caretakers (Gareth Ainsworth och Mick Harford hann med dubbla sejourer) och spelet på plan blev inte bättre.
Lustigt nog så var det ytterligare en skandal som kanske blev QPR:s räddning. Flavio Briatore, tillika teamchef i Renaults F1-team hade, under Singapores GP 2008 beordrat en av sina förare, Nelson Piquet Jr att medvetet krascha för att hjälpa sin lagkamrat Fernando Alonso till seger i loppet. Den s k ”crashgate” blev Briatores fall och han tvingades lämna sin post i Renault. Under hot från Football League om att hans inblandning i skandaler också skulle få följer för hans ordföranderoll i QPR så lämnade han även den posten självmant i januari 2010. Mittals kvarstår nu själva som de största ägarna i klubben och där ifrågarsätter ingen fotbollskunnandet.
Det är viktigt att understryka att allt som Briatore och Ecclestone inte var skit. De lyfte in ett antal penningstarka sponsorer i klubben av vilka de flesta finns kvar, de räddade ju också faktiskt klubben i ett mycket utsatt läge och Gud vet var vi hade varit om det inte hade hänt. Att en klubbledning lägger sig i laguttagningar och spelarköp är dock oförsvarligt enligt mitt sätt att se på saken och därför var det som hände nog det bästa för alla parter.
Vad är det då som har gjort att QPR av årgång 2010-2011 just nu maler ner allt motstånd i The Championship? Jag vill här peka på några viktiga faktorer:
> Klubbledningen
Bakgrunden har lämnats ovan, självklart är det mer eller mindre ett självmordsuppdrag att som tränare jobba i en klubb där du inte har ensamrätt om att ta ut laget. Resultatet blir ju i princip att du har litet inflytande över resultatet men ställs till 100% till svars för detsamma. Under Briatores styre så ville ägarna ofta tycka och tänka om såväl nyförvärv som laguttagningar, under den nya klubbledningen så är tränarens ord A och O gällande det sportsliga.
>Tränaren
Neil Warnock är inte bara en mycket skicklig tränare utan han plockades också in i precis rätt läge i klubben där han först kunde rädda kontraktet med ganska bred marginal och därefter sätta sin prägel på ”Silly Season” och börja på helt nu kula säsongen 2010-2011. Han har tagit Sheffield United till Premier League och han har också tagit flera lag upp via play-off. Han är en inte helt okontroversiell manager som ofta säger vad han tycker men med en härlig glöd för spelet
> Nyförvärven
Som Rangers-fan så är man luttrad av de många usla nyförvärv som klubben stått för under årens lopp. Jag kommer inte nämna några namn här men listan kan göras lång och det var med bävan men såg fram emot den innevarande säsongen, hur många av de nya skulle floppa? Svaret kom snabbt från Warnock som lät alla nyförvärv utom bredd-anfallaren Leon Clarke spela i premiären mot Barnsley, QPR tryckte på gasen direkt och körde över Barnsley med 4-0. En lyckträff kraxade olyckskorparna vars klagosång blev än mer ljudlig då Rangers hemmaföll mot Port Vale i ligacupen tre dagar senare, ”nu går det som det brukar med ”uppskrivna” Rangers” tänkte många. Warnock höll dock fast vid sin elva som därefter har producerat 18 kassar framåt och vunnit allt utom krysset mot Derby. Anfallaren Jamie Mackie har gått från klarhet till klarhet, målvakten Paddy Kenny har bara släppt in 2 bollar i ligaspelet, Shaun Derry, som Warnock plockade från sin förra klubb Crystal Palace är perfekt i sin defensiva mittfältsroll, Bradley Orr och Clint Hill är täta ytterbackar och Adel Taarabt, som klubben nu köpt loss från Tottenham blev månadens spelare i The Championship i augusti. För att bredda truppen så värvade Warnock även in Tommy Smith från Portsmouth och Rob Hulse från Derby, Hulse har oturligt nog varit skadad medan Smith hålls utanför startuppställning av de elva som nu konstant levererar.
> Spelidén
Tidigare QPR-upplagor har tidigare byggt på en något stabbig backlinje längst bak, ofta med några rejäla men orörliga fyrtorn till mittbackar, ett rakt fyrmanna-mittfält med ett par ”jordfräsar” a la Marc Bircham eller Gavin Mahon på innermitten och med några snabba men skadebenägna yttrar (läs Lee Cook eller Martin Rowlands) på kanterna. Längst fram har man ofta laborerat med olika anfallslösningar men ofta saknat en het striker med förmåga att peta in enkla mål. Warnock har byggt årets upplaga smart med spelskickligare backar men med Alejandro Faurlin och Shaun Derry som defensivt spelande mittfältare. Derry och Alejandro Faurlin är skickliga på att pricka de offensivare spelarna med precisa inlägg men ger också utrymme åt Mackie, Taarabt och Hogan Ephraim att spela än mer offensivt i sin mittfältsroll. Individuellt kan dessa tre såväl spela fram som avsluta själva vilket gör att den ensamma anfallaren, ofta Heidar Helguson inte blir enda alternativ då man närmar sig motståndarmålet. I Jamie Mackie har man en spelare som är het och är i den s k ”zonen” just nu men när han inte gör mål, som mot Doncaster senast så finns det andra som kan kliva fram.
> Starten
Det går inte att komma ifrån, en bra start ger ett gott självförtroende vilket gör att man vågar göra det där lilla extra som ofta leder till en målchans.
Inga träd tillåts växa upp till himmelen och jag skulle inte bli förvånad om QPR tas ner på jorden av ett troligtvis supertaggat Millwall imorgon då lagen möts i ett tisdags-derby. Rangers kommer att förlora och man kommer att hamna i svackor även under årets säsong men mycket talar för att de kommer att bli kortare än tidigare, det nya Queens Park Rangers är byggt på en klart stabilare grund än tidigare och kommer garanterat att vara med och kriga om de åtråvärda platserna till finrummet dit alla Championship-lag strävar, Premier League!
