Pubguide W12 - nr 18 och 19

Duke of Edinburgh, 1 Richmond Way

Alla hertigar av Edinburgh skäms nog för att de lånat ut namnet till detta miserabla ställe. Vilken tragisk håla. Trasigt, spartanskt, ohygieniskt och stendött.

När jag var här i november 2010 gick jag till en av de torftiga bardiskarna (det finns två) och där fick jag vackert stå. Trots att det inte fanns mer än två gäster i den rymliga lokalen. Det stod en krum gammal dam, helt still, lutad mot kassaapparaten. Precis när jag skulle slå numret till nån begravningsbyrå för att meddela att det fanns ett lik på puben, kom hon emot mej. Jag blev lite rädd och ville gå därifrån men beställde iaf en Guinness. Gamlingen muttrade något ohörbart och började plötsligt trycka i sej korv med bröd som låg upplagt på en bricka på bardisken. Hon hade snart hela käften full. Jag tror hon bjöd mej att ta men jag är inte helt säker. Jag kände ingen större önskan att tugga på torrt bröd och kall korv ändå. När damen serverat stouten och tagit betalt drog hon sej undan. Troligtvis för att göra rent löständerna eller skriva färdigt sitt testamente.

Jag slog mej ner i en gräslig soffa utmed ytterväggen. Framför soffan stod slitna bord och ett gäng fläckiga stolar på rad. Ovanför bardisken hängde en big screen. I övrigt var rummet helt tomt. Inga gardiner, ingen färg på väggarna, inga hyllor, inga saker, ingenting. Det är nog det närmaste jag varit en isoleringscell. Gäst nummer 1 sippade lite på en ale och såg lika glad ut som en marulk. Gäst nummer 2 satt och läste närsynt i en tidning i andra delen av puben (vi kan säja att jag satt i loungen, men då är jag mycket generös). Eller… sov han förresten? Matchen Arsenal - Newcastle började och marulken såg plötsligt en aning levande ut. Jag frågade om han var Arse (men jag sa inte Arse såklart, man är ju genomtrevlig och rädd om livhanken). Han var lågmäld och berättade att han var Toon. När jag gick, vilket jag gjorde ganska snabbt, upplyste jag om att jag var QPR-fan och önskade Newcastle lycka till. Jag tror mannen blev lite glad men eftersom han inte avgett ett leende sedan andra världskriget tog slut, så hade läpparna fastnat.

Vilket ställe! Verkar inte finnas nån ambition alls. Eller är ägarna verkligen nöjda med hur Hertigen av Edinburgh ser ut? Jag vet inte ens om puben fyller nån funktion. Vem dricker här egentligen? Fyllot som bor runt hörnet, inte orkar gå längre bort och ändå är portad på de andra pubarna? Skulle detta ställe legat i min hemstad (Linköping) hade jag gett dom högst två veckor innan skylten ”Stängt p.g.a. konkurs” hängde på dörren. Undvik! Hertigen är ett skämt.

Men jag kan förstås inte släppa denna pub utan nåt positivt. Den gamla damen tinade lite och bakom skråpansiktet verkade det vara en donna med humor och pondus. Och Guinnessen var onekligen hyfsad. Och det är verkligen avslappnat här. Och musiknivån är lagom strypt så man kan konversera. Visserligen skulle jag hellre strypt Phil Collins på riktigt och för att konversera krävs att det finns nån att snacka med överhuvudtaget.

Så mycket QPR är inte Richmond, men däremot sport. Flera storbildskärmar visar fotboll nästan jämnt. Däremot verkar de bara köra de ”stora” matcherna. Har aldrig sett någon under P.L.-nivå. Nöjesavdelningen är flödig. Det finns grejer även för de små kidsen medan farsan kan lira biljard på ett av de många borden. Flera ”fruktmaskiner” finns och lokalen är stor så man hittar alltid nån plats att sitta. Här verkar de vilja ha aktivitet. Märkligt då är att man inte satt upp nån darttavla. På tal om biljard, en del av er vet min klass. Eller rättare sagt avsaknad av klass. Jag njöt en Pride här senast medan jag kollade en snubbe stöta. Han skickade i alla kulor på nån minut. Det bara small. Och jag som missade hela bordet när jag spelade senast.

Det finns flera fina ölsorter och priserna är låga. Mycket trevlig personal också. På Shepherd’s Bush Road i QPR-land hittar man alltså The Richmond Arms. Läget (ligger där jag ofta bor så det blir typ min kvarterspub) och att stället är tillräckligt originellt räcker för att få ett omnämnande här.

Duke of Edinburgh:
Dryck: Om du måste
Mat: Chansa inte
Atmosfär: Nej
Nöjen: En jukebox
Toaletter: Finns
QPR-faktor: Ej synliga

The Richmond Arms:
Dryck: 8
Mat: 6
Atmosfär: 8
Nöjen: 9
Toaletter: 7
QPR-faktor: 1

Tidigare pubrecensioner:
Intro samt British Queen
Central Bar
Coningham Arms
Crown & Sceptre
O'Neills 
White Horse
Goldhawk
Springbok
Queen Adelaide
The Stinging Nettle
Princess Victoria
O'Donoghues
The Prince
Walkabout's och Belushi's
Defectors Weld
Shepherd & Flock

Nästa pub: Orchard Tavern

3 kommentarer

Matz Peterson2010-12-14 20:57:00