Pubguide W12 - nr 21
The Green, 172 Uxbridge Road
Det är nåt med Grönt som först är svårt att sätta fingret på. Det är onekligen ett ställe med sköna differerande fåtöljer och stolar. Personalen är trevlig och lokalen är pubigt inredd. Men det fattas nåt? Eller är det nåt som blir för mycket? Faktum är att det slog mej vad det är när jag började skriva denna recension. Ni vet det där ordet som bara säjs existera på svenska? Ordet LAGOM ja! Allt är lagom här. Baren är lagom stor. Dryckesutbudet är lagom bra. Utrymmet är lagom stort. Puben är lagom besökt. Stämningen är lagom hög. Maten är lagom lättvald. Toan är lagom fräsch. Det är lagom städat, lagom snyggt, lagom varmt, lagom mysigt, lagom ljust, lagom möblerat, lagom dyrt.
The Green hette förr Moon on the Green och var en Wetherspoon. Tycker det är en mer genuin pub nu även om den något “oäkta” pubkänslan hänger kvar. Green har ingen egen karaktär liksom. Det är ju så att W12 kan visa upp betydligt bättre hak. Men även sämre. Precis, detta är alltså ett lagom bra ställe som tar en lagom mittenplats. Här finns föresten två våningar som du kan snubbla emellan. Lagom originellt?
Puben har ingen speciell QPR-koppling mer än läget och att det på matchdagar är absolut fullsatt med glada och vänliga Rangers-fans. Både innan och efter. Så gillar du inte oss, kom inte hit. Förresten kommer du inte in ändå utan att kunna visa en säsongsbiljett. Eller åtminstone en matchbiljett. Jo, en koppling till finns. Nån har bränt in “QPR” i taket på muggen. Men när jag var där senast hade nån skrivit “sucks” efter. Så det lär väl inte stå kvar där länge. Passa på och skrapa bort klistermärket där det står “Blackpool” på också. Eller ska vi låta det sitta för att hedra Ian Holloway?
Jag tänker inte yxa ner The Green. Det är ett schysst ställe. Erkänner att personalen är bättre än lagom. Det är oftast en skön stämning och de har mestadels en bra känsla för hur högt (lågt) musiken ska vara på (lagom alltså!). Och när världens bästa fans firar härinne är stämningen skönare än lagom. Fosters, Kronenbourg, Carlsberg och e.c. Guinness samsas med nån ale på tapp. Väldigt bra priser på vin brukar dom också ha. Även om deras erbjudanden kan bli lite invecklade. Typ - “köp två rätter från rad 1 till 8 på menyn ojämna veckor onsdagar mellan klockan 15 - 18 på ett skottår och ni får ett glas rödvin gratis, om ni dessutom visar vår annons från Hammersmith Chronicles mittuppslag stående på ett ben sjungandes “We shall overcome” så får ni halva priset på en karaff Italiensk Merlot“.
Jag gillar the Green lagom mycket. En sak kan jag dock gnälla på. På en vanlig eftermiddag, på en blåsig kall vardag måste man kunna fixa en enkel Irish Coffee åt sina kunder. Kaffe fanns, jodå. En skvätt Jameson också. Men de hade ingen grädde. Lite pinsamt.
Undertecknad har också en personlig upplevelse att förtälja. Jag brukar ju dra nåt om dom pubar där det hänt nåt som är lite minnesvärt och värt att berätta. Det här är säkert en riktig höjdarstory. Problemet är att jag inte har en susning om hur den går. R’s hade spöat Reading och dagen hade varit osedvanligt blöt. Så jag kan inte återge annat än att jag strax efter att ha lämnat stället messat en kompis texten: “En kines försökte döda mej“. Hur och varför lär jag väl aldrig få reda på. Tyvärr. För det låter faktiskt mer än lagom intressant.
Betyg The Green (skala 1-10, 10 är högsta betyg)
Dryck: 7
Mat: 7
Atmosfär: 7
Nöjen: 7
Toaletter: 7
QPR-faktor: 7
Tidigare pubrecensioner:
Intro samt British Queen
Central Bar
Coningham Arms
Crown & Sceptre
O'Neills
White Horse
Goldhawk
Springbok
Queen Adelaide
The Stinging Nettle
Princess Victoria
O'Donoghues
The Prince
Walkabout's och Belushi's
Defectors Weld
Shepherd & Flock
Duke of Edinburgh och The Richmond Arms
Orchard Tavern
Nästa pub: Green Room och Angel & Askew
