Accrington Stanley - Portsmouth1 - 1
QPR v Swansea: 0-5. Disaster Déjà vu
Efter ännu en sommar fylld med höga förväntningar inför premiären mot en inte allt för tuff motståndare så blev det precis som förra årets Premier Leauge-premiär en riktig käftsmäll på Loftus Road och ett smärtsamt uppvaknade. Men lördagens 0-5, den största hemmaförlusten någonsin i högsta serien för QPR, svider betydligt värre än vad förra säsongens premiärförlust (0-4 mot Bolton) gjorde.
Med åtta nyförvärv i kraftigt uppgraderad trupp jämfört med för 12 månader sedan så skulle inte förra säsongens fiasko i första omgången upprepas. Att Swansea tappat både manager och givande spelare och dessutom aldrig vunnit på borta mot QPR trots 19 försök gjorde optimismen inför premiären än högre i W12.
QPR inledde bra och man hade en härlig tyngd, fart och kreativitet i anfallsspelet och satte om medelbart press mot Swansea målet, men tyvärr saknades kvaliteten i avsluten helt. Rangers nyförvärv Fabio, Hoiltett och Park bidrog direkt offensivt och den kändes inledningsvis som matchen bara kunde sluta på ett sätt.
Men trots åtta fina nyförvärv så gjordes inget åt att på allvar uppgradera den kanske svagaste lagdelen från säsongen: mittbackspositionen. QPR såg ut att ha bra koll på Swanseas anfall men plötsligt small det till i den 8:e minuten när Swanseas spanska nyförvärv Michu får ett tillsynes lamt avslut men med en ordentlig skruv mer mot nyförvärvet Robert Greens vänstra stolte. Mittbacksparet Hill och Ferdinand såg väldigt passiva ut, samtidigt som Green reagerade väldigt sent och kan bara styra skottet via stolpen och in.
Queens Park Rangers fortsatte att mala på och det kändes som alltjämt som att det inte var någon fara på taket. Mönstret stod sig dock halvlek halvleken ut: QPR hade mycket boll, kom runt fint på kanterna men hade förtvivlat svårt att på allvar testa holländaren Vrom i Swanseamålet. Swansea å andra sidan kan sällan genom QPRs försvar, men när man väl gjorde det så var det livsfarligt varje gång. Förutom målet hade man två ribbträffar i första halvlek.
Andra halvlek inleddes dessvärre exakt som den första: QPR pressar på, men efter åtta minuter gör Michu mål igen! 0-2 och luften går lite grann ur Loftus Road. Vad spelar bollinnehav och målchanser för roll när försvar och målvakt plötsligt totalt tappar fokus och ger Premier League-spelare öppna gator. Efter 0-2 rullar det på av bara farten och danske legenden Michal Laudrup (förste danske Premier League-managern) får en drömdebut när slutresultatet skrevs till hela 0-5 efter två mål av Nathan Dyer och ett av gamla QPR-lånet Scott Sinclair.
Av nyförvärven fick fyra plats från start: Green, Fabio, Hoilett och Park. Hoilett gjorde en lovande debut, Park var precis så energisk som man förväntat sig tillförde en hel del offensivt – men som innermitt bredvid Samba Diakité så kändes han lite för klen – kanske är en ytterplats att föredra? Fabio hittade efter ett tag rätt med ett par fina inlägg, men defensivt saknades det dock en del. Men svårast av alla hade Green i målet, första målet såg billigt ut och han såg rätt skakig ut mellan varje. Redan börjar det mumlas om att det kanske inte var något fel på Paddy Kenny trots allt..
Ska man se framåt mot nästa match så får QPR en klurig bortamatch mot Norwich, Norwich som faktiskt inledde säsongen precis lika illa som QPR med en 0-5 torsk borta mot Fulham. Den emotionella QPR-rollercostern har redan kört ett hårt och snabb varv med oss supportrar, men det är 37 matcher kvar, om förra säsongen lärde oss något så var det att pinsamma förluster hemma på tippade bottenlag inte är end of the world. Men ska man satsa på en mittenplacering istället för en läskig bottenstrid måste blodflödet stoppas omedelbart. Det är nog ingen vågad gissning att Mark Hughes och ägaren Tony Fernandez damsuger marknaden efter mittbackar…
