Är bitarna ens limmade?
Sedan Isaac Newtons framhävningar om en omvärld uppbyggd av materiella ting är det i sekulariserade områden på jorden vedertaget att följa den läran. I QPR verkar det däremot förekomma en grav avvikelse. Har laget i dagsläget ens en grundstruktur?
Fort gick det. Vi var många som under VM förtrollades av colombianernas teknik, chilenarnas löpvilja och costaricanernas taktiska slughet. De dansade en sommar och omvärlden följde gladeligen med i rörelserna. Och Harry Redknapp? Han antecknade som aldrig förr. Det var brittens sätt att visa att han blev förförd, nu skulle även QPR-tränaren formera sitt lag efter en 3-5-2-modell likt de tre spansktalande länderna. Kruxet var bara att formationen aldrig varit etablerad på de brittiska öarna och inte en särskilt nämnvärd andel engelsmän har haft lyckosamma resultat med den, men Redknapp var hypnotiserad av alla rörelsemönster och ville också bemästra dem. Det var som en enda stor laboration – slutprodukten kunde likväl sluta i dur som moll. Hittills råder det inga tvivel om att han inte har lärt sig dem. Tematiken har varit genomgående, ett osynkroniserat anfall som stöds av ett ännu mer osynkroniserat mittfält som i sin tur förväntas förlita sig på det som i dagsläget är Premier Leagues kanske mest osynkroniserade backlinje. I fyrbackslinjen förlovande land där ett flertal generationer brittiska spelare har omfamnats av dess värderingar ter det sig fullt logiskt att QPR i dagsläget är högst dysfunktionellt.
När dessutom inte försvararna som har Redknapps förtroende – Ferdinand, Dunne och Caulker – för första gången i sina liv delar omklädningsrum har risken för ett taktiskt haveri bara ökat. Inte förvånande att det är just vad som har hänt. Den brittiske tränaren blev nog lite väl manisk i sina idéer, någorlunda desperat att hitta den formeln som de latinska lagen redan hade svaret på och helt sonika har han därför implementerat dem lite för tidigt och lite för snabbt. En sanning är att backlinjen förstärkts under sommaren, en annan är att de individuella bristerna hos försvararna har belysts såpass uppenbart 3-5-2-formationen att det ekar över hela de brittiska öarna. Jag tänker på när Dunnes långsamhet brutalt avslöjades mot Tottenham, när Ferdinands och Caulkers samspel i samma match påminde oss om att de endast har haft ett par hundra minuters samarbete på planen, när di María och Rooney fick 90 minuters gratis inträde mellan ytterförsvararna och mittbackarna. Innovativa tankar är beundransvärda, att omsätta dem i praktiken är respektabelt men i vissa situationer bör man avstå från att göra det. Exempelvis när klubben egentligen har begränsade resurser men har en ägare som investerar flitigt i spelare och faciliteter vilket innebär att fortsatt Premier League-spel för att ta del av de stora TV-intäkterna är ett måste för den ekonomiska balansen. Typ som QPR. Vidden av Redknapps taktiska experiment kan i värsta fall bli oproportionellt stora. Läran om kaosteorin gör sig påmind. Inom den talar man ”fjärilseffekten”, att när en fjäril i Hong Kong fladdrar med sina vingar kan det leda till en orkan i mexikanska golfen.
Slutplacering? I dagsläget vore sjuttonde platsen en befrielse. Spelarkvalitén finns för att man ska högre ambitioner men Redknapp har med sin revolution raderat lagets taktiska grundtrygghet. Den cyniska tillställningen från Playoff-turneringen i våras känns som under en annan tidsepok med en annan tränare. Idag står vi där med tre förluster på de inledande fyra matcherna, och även om två av dessa kom mot Manchester United respektive Tottenham är 0-8 i målskillnad mot dem ett tydligt underbetyg till försvaret. QPR förfogar över ett starkare spelarmaterial nu än för ett år sedan men den nya formationen har inneburit att förstärkningarna snarare fyller syftet att klubben vill visa musklerna på marknaden än att de vore vettiga investeringar. Av alla försvarare i klubben har endast Caulker tidigare spelat i en trebackslinje – och då blev Cardiff nedflyttade. Från den teoretiska lära Newton lade grunden till har forskare bevisat att kol är det starkaste råmaterial. Med tanke på de svaghetstecken som QPR visar på planen misstänker jag att dagens struktuella bitar knappt är limmade.
