Gästkrönika: "Det blåser friska vindar"
Lilla Lotto har ersatts av stora Nike, kämparglöden i the Championship i all ära men att regelbundet möta världsstjärnor i Premier League slår högre. Förändringens dag är kommen för QPR och tränare Redknapp har utnyttjat den.
Varför inte bryta mot den brittiska taktiknormen genom att formera ett 3-5-2 istället för det sedvanliga 4-4-2? Varför inte trotsa den formation som han själv har använt under stora delar av sin tränarkarriär? Varför inte slå hål på myten om QPR som ett misslyckat massinvesteringsprojekt? Med sunda värvningar genom prioritering på utvecklingsbara spelare hoppas klubben kunna förändra den numera stereotypiska bilden på klubben som Mark Hughes konstruerade med sin misslyckade tränargärning. Numera är inte denna London-förening en sista anhalt för en stor lön eller ett äldreboende för föredettingar. Det är ett passerat kapitel, Redknapp har i förändringens dag vänt blad och ser ägare Fernandes rikedomar som ett sätt att locka talanger som Steven Caulker och Jordon Mutch till klubben. Hur driver man en revolution? Genom önskan till förändring. Hur driver man en revolution på snabbast möjligaste vis? Genom att snabbt konfrontera den tidigare bilden och blända folket med sin egen vision.
Önskar föreningen att ersätta bilden som ett frenetiskt spenderande skandalklubb med någonting praktfullare behöver dels denna sommars värvningsstrategi fortsätta, dels ge resultat på planen. Att i längden etablera sig i högsta divisionen kommer nämligen förändra människors syn på QPR. Då kan ingen kalla klubben för en misslyckad satsning. I värsta fall blir vi ett nytt Newcastle, en förening som aldrig når sin fulla potential men ändå respekteras bland den gemene fotbollsentusiasten. Förhoppningsvis driver Fernandes och Redknapp snabbt igenom revolutionen, konfronterar den negativa bild Hughes gav upphov till och driver igenom den nya agendan och visionen. Caulker och Mutch ska bara vara början på den nya revolutionen. Bosingwa och César ska vara historia. Den nya arenan stundar nämligen, den är helt ren från tidigare historia och bör därmed inte befläckas med negativ publicitet. Just därför är det viktigt att klubben lyckas driva igenom revolutionen snabbt. Arenan ska associeras med glädje och professionalitet och inte ett lag eller en förening i dysfunktionalitet.
Jag är stolt över QPR anno 2014. Ingen kan klandra klubben för att inte ha lärt sig sedan den senaste vändan i Premier League. Det är naturligtvis beundransvärt. Samtidigt garanterar inte den positiva förändringen förbättrade sportsliga resultat. Franz Kafka sade en gång att ”Ljuset i tunneln kan vara ett tåg som kommer.”, och precis som citatet belyser så kan man inte ta någonting för givet. Visst, det finns tre nedflyttningsplatser och det får i dagsläget fortfarande ses som huvudmålet att undvika men åker QPR ut kan ingen hävda att det berodde på att de gick i gamla hjulspår. Man har lärt sig sin läxa, försökt undvika gamla rutiner och istället genomgått en förändring. Åker klubben ut så har det troligen snarare sin förklaring i att motståndarna är för starka än att klubben skjutit sig själva i foten som fallet var år 2013. Det är ett mer hedersvärt sätt att förlora. Även i det mest negativa scenariot för förändringen med sig något positivt.
