Cardiff - QPR
Inför Cardiff v QPR
Ett pånyttfött QPR, anförda av en återvändande Charlie Austin som hittat hem efter 5 år i exil, tog sin första seger på 11 matcher när Luton besegrades för en vecka sedan. Efter en spelfri helg väntar ett formsvagt Cardiff på onsdagskvällen och känner man sitt bergochdalbane-QPR rätt så har man nu startat längre segersvit.
Tänk vad en enda spelare kan betyda för ett lag. Försvaret har sakta men säkert under säsongen blivit stabilare med Seny Dieng i mål och Yohan Barbet och Rob Dickie som spelat ihop sig i mitten. Mittfältet har återhämtat sig något sånär efter Ezes flytt till Premier League när Tom Carroll fått spela in sig. Men hela laget har hämmats av att anfallarna hållit League Two-klass och man knappt får iväg mer än ett eller två skott på mål under 90 minuter.
Men så plötsligt anslöt Charlie Austin till Queens Park Rangers och uppgivenheten i W12 byttes till en enorm hysteri. Austin spelade i QPR 2013-2016, stod för 48 mål på 87 matcher och var en starkt bidragande faktor till att QPR gick upp till Premier League 2014. Efter utflykter till Southampton och WBA så är frälsaren åter på lån säsongen ut. Klubben slog på stora trumman, varje dag kom det intervjuer, fotocollage, utlottning av Austins matchtröja, Austin-Quiz med mera.
Hypen höll i alla fall i Austins debut borta mot Luton. Efter ett par farliga nickar hade Charlie efter 39 minuter siktat in sig och knoppade in 0-1. Det var otroligt befriande att se en anfallare få i väg sina avslut på mål istället för 5 meter utanför. Men det var inte bara Austin som lyste, hela laget hade fått ny energi och bespottade anfallaren Lyndon Dykes gjorde förmodligen säsongens bästa match.
Queens Park Rangers är känt för att vara mycket upp och ner, en segersvit på 5 matcher kan följas upp med 7 raka förluster. Förhoppningsvis var matchen i Luton ett trendbrott där en svit på 10 matcher utan vinst bröts. Sedan att Wycombe tvingades ställa in helgens match efter positiva Covid-test i truppen har QPR fått vila upp sig i 8 dar efter den intensiva jul- och nyårsperioden. Dessutom möter man ett Cardiff med 5 raka förluster och ligans sämsta form.
Större delen av QPRs förändringar under januarifönstret har bestått i att rotera bänkspelare in och ut på lån. Framför allt på målvaktssidan har man varit aktiva där Dillion Barnes plockats hem från Hibs för att lånas ut till Burton Albion, andre målvakten Liam Kelly lånades ut till Motherwell och Joe Lumley kom tillbaka efter lån Gillingham för att återigen sparra den ohotade ettan Seny Dieng.
Framför Dieng har som sagt mittförsvaret med Rob Dickie och Yohan Barbet börjat hitta rätt. Trots den bleka poängskörden så har laget bara släppt i mer än ett mål på senaste sju ligamatcherna. På kanterna är de är det lite darrigare där Todd Kane och Niko Hämäläinen ersatt skadade Lee Wallace och Osman Kakay med varierad framgång. Wallace är nu tillbaka i träning och Kakay är inte långt efter.
Manager Warburtons tålamod tog tillslut nog med Hämäläinen och Bright Osayi-Samuel drogs ned en aning i banan i vad som närmast blev en 5-3-2 uppställning med en defensiv innermitt Geoff Cameron. I fredags skrev dock Bright Osayi-Samuel på för turkiska Fenerbahce med kontraktsstart i sommar. QPR försöker nu få till en tidigare skilsmässa med Osayi-Samuel och risken att han spelar mot Cardiff är minimal. Om den nu vakanta plats på vänster mittfält/wingback slåss nu Albert Adomah och Chris Willock. Även om Willock nog sett betydligt bättre ut så verkar Adomah för dagen vara Warburtons val och lär få starta mot Cardiff. På bänken har man precis som på målvaktsidan roterat lite senaste veckan. Conor Masterson, som bara fått fyra ligamatcher 2020/21, har lånats ut till Colchester i League One, och holländaren Jordy de Wijs från Hull i samma liga.
Mittfältet med Dominic Ball, Illias Chair och Tom Carroll såg stabilt ut mot Luton. Tom Carroll, som precis som Charlie Austin var med och spelade upp QPR till Premier League 2013/14 och kommit tillbaka till den här säsongen, ser allt bättre och bättre ut.
Lyndon Dykes har haft det motigt under sin första tid i QPR. På sina 20 ligastarter har det bara blivit ett enda spelmål. Man kan se att han har högre kapacitet, i skotska landslaget har han ett helt annat flyt, men i QPR har han inte fått rätt bollar och när de väl kommit har hans avslut sällan varit på mål. Men, men Charlie Austin bredvid sig så blixtrade han till och känslan är att nästa mål är runt hörnet. Efter en tung säsong som QPR-supporter som har man precis som truppen fått nytt liv med Austin tillbaka på topp. Att se den klassiska centertankern på topp igen i tvärrandig ger tillbaka härliga minnesbilder från den härliga 2013/14-säsongen som avslutades med 38.000 segerrusiga Ranger Boys på Wembley.
Come on you Rs!
