Norwich - QPR
Inför Norwich v QPR
Queens Park Rangers fortsätter att trampa vatten i the Championship och nedflyttningsspöket börjar visa sig allt oftare för spelarna och Eject-spaken syns allt tydligare under Mark Warburton som nu satt sig till rätta i QPRs manager-katapultstol. Den segerfria sviten är nu uppe i åtta matcher och förutsättningar kunde vara bättre inför årets sista match: motståndet är serieledande Norwich borta på Carrow Road.
Frustrationen växer i W12 och inte helt oväntat är det manager Warburton som får det mesta av sleven. Det finns visserligen förståelse för att klubben brottats med ekonomiska problem efter sina två Premier League-sejourer och att truppen försvagats jämfört med 2019/20, att spelarna som lämnat truppen inte ersatts med likvärdiga spelare. Men, ursäkterna efter de eviga förlustmatcherna biter inte på supportrarna, de fatala defensiva misstagen som upprepas gång på gång, oförmågan att korrigera mellan matcherna och byta till en plan B under matcherna gör att nog Warburton lever på lånad tid.
Sedan Ian Holloway fick sparken (första gången) 2006 har QPR på fjorton år avverkat i snitt en manager på år. Mark Warburton har klarat sig längre än de flesta med sina 72 matcher, bara Harry Redknapp (104), Neil Warnock (84) och Ian Holloways andra vända med 80 matcher har överlevt längre. Under 2019/20 lyckades han mellan varven få till ett härligt spelande lag, som om man hade vaknat upp efter Coronavilan på rätt sätt mycket väl kunnat utmana om en playoffplats. Trots raset i slutet av säsongen så innebar 13:e placeringen klubbens bästa på 4 år.
Men, efter säsongen försvann de 3 bästa målgörarna och i deras frånvaro blev det uppenbart att de under fjolårssäsongen såg med sina mål till att måla över det faktum att QPRs försvar läcker, och fortfarande läcker som ett såll. Under 2019/20 skapade man massa målchanser och gjorde mängder av mål, under 2020/21 får man knappt iväg ett skott mot mål. Utan skott på mål och med ett försvar som gör om samma misstag om och om igen blir det naturligtvis inga segrar.
Skulle en ny manager över tid göra någon skillnad med en tunn trupp och inga pengar att förstärka med? Nej, så klart inte. Förr eller senare kommer vi i QPR alltid tillbaka hit. Warnock, Holloway och Warburton har gjort det otroligt bra ut efter de förutsättningar de fick, vem vet vad som hade hänt om de fått samma pengar som Harry Redknapp och Mark Hughes fick. Men, någonstans måste en styrelse agera innan det är för sent, ta in ännu en ny röst som får spelarna att vakna till igen och förstå att League One inte är ett alternativ. Fråga bara Sunderland och Charlton hur lätt det är att komma tillbaka. Arbetslöse Nigel Pearson, som mirakulöst räddade Leicester kvar i Premier League 2015 och sedan dess haft vändor i Derby och Watford är den mest trolige kandidaten att ta över efter Warburton. Och vi vet alla att det bara är en tidsfråga innan yxan faller. För det gör den alltid i W12.
Mark Warburton har varit nästa tjurigt konservativ i sin taktik och laguttagningar under säsongen, lite möjligen för att truppen är tunn. Men till senaste förlustmatchen mot Swansea hemma (0-2) så tog han modet till sig att starta med två anfallare på topp. Kanske för att han kände hur det hetta till i den där katapultstolen. Mot Norwich borta vore det ett logiskt beslut att fega med en man på topp, men jag tror att Warburton gör att statement med köra på med två anfallare för att visa att han testat allt. Matchen borta mot serieledande Norwich är ändå ingen som en förväntar sig en poäng, Norwich är även the Championships formstarkaste lag medan QPR är näst svagast med sina 3 poäng på 6 senaste matcher.
En oförändrad startelva skulle innebära Dieng i mål med Todd Kane, Rob Dickie, Yohann Barbet och Niko Hämäläinen framför sig. Ytterförsvaret är den svagaste punkten just nu och där brottas man med skador på Osman Kakay och Lee Wallace.
Defensiva mittfältarna Dom Ball och Geoff Cameron kommer hjälpa till ordentligt på Carrow Road, i ett fyrmanna mittfält droppar Cameron ner lite extra, samtidigt som Ball blir betydligt mer offensiv än vanligt. Bright Osayi-Samuel fick för ovanlighets skulle start på bänken mot Swansea, möjligen för att han är störd av transferryktena till Celtic och Glasgow Rangers. Hans inhopp stärkte inte aktierna och det blir nog en ny bänkplats för honom. Illias Chair och Tom Carroll spelar en fin fotboll på mitten och det är inte där QPRs brister ligger just nu…
… utan det är som sagt längst fram. Att med 65% bollinnehav mot Swansea bara få till ett skott på mål på hemmaplan säger allt. Lyndon Dykes visar kämpaglöd, men kommer sällan till några konkreta målchanser. Macauley Bonne får möjligen chansen igen, men känns inte alls som en anfallare för the Championship och det är ingen vågad gissning att QPR försöker låna in minst en anfallare i januari.
COME ON YOUR Rs, chocka oss med en seger!
