QPR - Brentford
Inför QPR v Brentford
Inställda matcher börjar bli en vana för QPR, i helgen blev man dock nästan lite nostalgisk när Rotherham kastade in handduken pga en frusen plan. På onsdagen möter man sin i särklass värsta rival i årets Championship när Brentford tar bussen till Loftus Road. Kan Rangers fortsätta sitt fantastiska spel efter Charlie Austins återkomst som gett 4 segrar på 5 matcher?
Brentford har gått som tåget den här säsongen och Premier League-drömmen som försvann på Wembley förra säsongen kan mycket väl bli sann 2020/21. Bees har under många år jobbat långsiktigt och metodiskt med smarta spelarköp som man förädlat och sålt dyrt, och därtill byggt en ny arena – ja det är inte utan att det kastas längtande och avundsjuka blickar från London W12. Förhoppningsvis har Queens Park Rangers börjat en likande resa med förre Brentford-managern Mark Warburton vid rodret.
Under början av 2000-talet hade QPR väldigt lätt för sin West London-rival och förlorade aldrig. Men senaste fem åren har pendeln svängt ordentligt, Brentford har vunnit 8 av de 10 senaste mötena lagen emellan.
Men, när QPR nu plötsligt fått extra lång vila så kommer Brentford från en tung förlust och extra kort vila efter att i söndags oväntat fått stryk av Barnsley hemma. Förlusten satte stopp för en helt otrolig svit på 21 ligamatcher utan förlust.
Queens Park Rangers har kanske inte 21 raka ligamatcher utan förlust, men de 12 av 15 poängen man skrapat ihop under den månad klubblegenden Charlie Austin spenderat i tvärrandigt har förflyttat klubben från en plats farligt nedflyttningsstrecket till en något trevlig betydligt högre upp på den otroligt jämna nedre halvan i the Championship.
Austin har kommit in som en sann ledare och visat vägen, satt de målchanser som tidigare sumpats men förförallt spridit livsviktigt självförtroende i en trupp som innan hans ankomst spelat 10 raka matcher utan att vinna.
Men Austin är inte enda svaret, det tidigare så darrigare försvaret har stabiliserats enormt tack vare nykomlingen Rob Dickie i mittförsvaret – men kanske än mer för att Mark Warburton, olikt 4 tidigare QPR-managers nu gav målvakten Seny Dieng chansen. Pondusen, tryggheten, tydligheten och de matchvinnande räddningarna har tillsammans Dickies no nonsens-spel skapat en stabil försvarsenhet. Man har under de senaste 11 ligamatcherna bara släppt in mer än ett mål i en enda match.
Under lagets tunga period hängde nog Mark Warburton rätt löst. Han höll sig envist kvar vid uttagningar, formationer, taktiker och byten som aldrig fungerade. Han hade till synes kört fast, men i samband med att han fick en avlastande striker på topp i Austen så satte sig plötsligt hans 3-5-2/5-3-2 formation. Dickies och Dieng har lyft den ifrågasatte mittbacken Yohan Barbet, som dock alltid haft Warburtons förtorende. Ett halvsteg framför dem har Geoff Cameron samlat upp det som blir över, när han inte försökt ta ett rött kort. Till vänster har Lee Wallace äntligen kommit tillbaka efter 2 månaders skadefrånvaro, vilket varit en stor uppgradering mot den lite valpige finländaren Niko Hämäläinen. På högerkanten har Todd Kane äntligen lyft sig ett snäpp och får mellan varven ibland in ett par inlägg i boxen.
På mitten har Dominic Ball och Illias Chair bytt ut en stundtals omotiverad Bright Osaiy-Samuel som flytt till Turkiet mot inlånade norrmannen Stefan Johansen, som med mängder av rutin från Fulham och Celtic lyft mittfältet ett snäpp med omedelbar verkan.
Och precis som Dieng och Dickie gjort medspelarna i försvaret bättre så ser anfallarna, framför allt Lyndon Dykes ut som de faktiskt hör hemma i Championship när de fått Charlie Austin med sig på träningar och matcher. Det blåser positiva vindar i West London, även runt Loftus Road!
Come On You Rs! Its West London Derby Day!
