Lagbanner
New York Stadium, 2021-04-13 20:00

Rotherham - QPR

Inför Rotherham v QPR
Lyndon Dykes har efter lång måltorka börjat hitta nätet under våren. 2 härliga nickmål mot Wednesday, blir det fler mot Rotherham?

Inför Rotherham v QPR

Under påskhelgen försvann mycket av spänningen i QPRs 2020/21 efter en blytung förlust mot Nottigham Forest. Det hindra dock inte ett av the Championships starkaste lag 2021 från att på halvfart slå i ett par spikar i Sheffield Wednesdays kista i lördags (4-1), under tisdagen packar man åter igen ned hammare och spik för ett resa upp till Rotherham.

Sällan har QPR haft ett så lyckat transferfönster som januarifönstret 2021. Vid årsskiftet parkerade QPR precis ovanför nedflyttningsstrecket med en urusel formkurva och bara 4 vinster på de inledande 22 matcherna. Men in kom Charlie Austin och strax efter honom norrmannen Stefan Johansen och holländska backmonstret Jordy de Wijs – alla tre på lån. 

Scenförändringen blev total, samtidigt som manger Warburton hittade rätt med sin spelidé. Under de 18 matcherna efter januarifönstrets öppnande har QPR vunnit 11 och skuggar suveräna serieledarna Norwich och Watford under kalenderåret 2021. Framförallt Austins ankomst smittade av sig på lagkamraterna som hade börjat tappa gnistan när de aldrig vann några matcher. Tydligast gick det att se anfallskollegan Lyndon Dykes som slet som ett djur, men aldrig hittade rätt på planen och gjorde inga mål om inte bollen låg stilla på straffpunkten. 

Även om målen uteblev för Dykes under början av 2021 så fick Rangersfansen äntligen se den spelaren som under hösten avgjort matcher för skotska landslaget, när han med Austin på plan plötsligt kom till sin fulla rätt. Mark Warburton fortsatte att visa förtroende och under våren lossnade tillslut även målskyttet. På de fyra senaste matcherna har det blivit fyra mål och i helgen mot två klassmål med skallen. 

Annandagpåsk åkte QPR på en ordentlig förnedring av Nottingham Forest, en käftsmäll som innebar att säsongen i praktiken var över. Kontraktet var redan säkrat och avstånden till playofflagen blev plötsligt alldeles för stort, lägg därtill att klubbikonen Charlie Austin i efterhand blev avstängd i 3 matcher av FA efter att (medvetet eller omedvetet) trampat en Forestspelare i magen.  

Matchinledningen mot nedflyttningshotade Sheffield Wednesday blev lam, men över 90 minuter så såg man klara likheter mellan Ugglorna och QPR pre-januarifönstret – när det går emot så funkar ingenting, det enda som är säkert är att man förlorar. Dykes klev som sagt fram ordentligt i Austins frånvaro med sina två mål. 

Många QPR-supportrar, och förmodligen klubbledningen också, är nog rätt tillfreds med att klubben inte går upp i år. Målet för många har varit att förbättra fjolårs placeringen (13:e plats) och landa på övre halvan samt att långsamt förbättra laget på ett ekonomiskt sunt sätt, för att på sikt nå Premier League. Att nå en plats på övre halvan är en stark bedrift av tidvis bespottade Mark Warburton, som blev av med många av de bästa spelarna från fjolårssäsongen och inte direkt slösat pengar på transfermarkanden. Med tanke på hur det såg ut i december är vi många som är glada över att vi inte delar Wednesdays, eller tisdagens motståndare Rotherhams öde.   

Rotherham har under början av året brottats ordentligt med Corona-viruset. I två omgångar har man drabbats av utbrott i klubben, under mars månad testade som mest 25 spelare och ledare positivt. Inte optimala förutsättningar när man slåss för sin överlevnad i stenhårda Championship, att dels halka efter rent fysiskt och sedan dessutom måste ta igen mängder av matcher. Lagen runt nedflyttningsstrecket har 5-6 matcher kvar att spela, the Millers har 9 kvar att spela med 26 dagar kvar på säsongen! Närmaste åtta dagarna har man sinnessjuka fyra (4) hemmamatcher! Åker man ur the Championship så blir det tredje gången på fem säsonger… 

Frågan är vilken inställning QPR har till matchen. Hur taggade är man i ingenmansland? Brinner man för en plats på övre halvan eller lever drömmen om playoff tills den är matematiskt borta? Än så länge med sex matcher kvar att spela så har inte Warburton börjat lufta runt i startelvan och laget borde i stora delar vara det samma i 4-1-segern mot Wednesday.  

Seny Dieng har gjort en fantastisk säsong i QPR, många har hyllat Warburtons känsla när han oväntat valde att satsa på senegalesen i början av säsongen, där fyra QPR-managers före honom ratat Dieng. Joe Lumley fick hoppa in nyligen när Dieng varit borta med Senigals landslag och han höll nollan – men sen var det inget snack och Dieng var åter nästa match. Trebackslinjen med Rob Dickie, Jordy de Wijs och Yohan Barbet är oftast stabil, men när Wednesday fick in sitt 1-1 i lördags så det riktigt illa ut när Barbet låg 10 meter fel om sin gubbe.  

QPRs wingbacks känns just nu som lagets svagaste punkt. Osman Kakay och Lee Wallace tog var sin kant i lördags och stod nog för de blekaste insatserna,  men eftersom Todd Kane verkat straffat ut sig efter att i en intervju sagt sig vara klart bättre än Kakay och Niko Hämalainen varit allt för ojämn så får de nog förnyat förtroende. 

Mittfältet ser riktigt bra ut med Stefan Johansen och Sam Fields som lite mera defensiva och Illias Chair och Chris Willock offensiva och kreativa. Chris Willock var stundtals lysande mot Wednesday och dödade matchen med ett härligt mål, hans andra på tre matcher. Den förre Arsenal-junioren som plockades in från Benfica i oktober har växt in på ett fantastiskt sätt och har redan fått 32 matcher ganska jämtfördelat mellan starter och inhopp. 

På topp axlade som sagt Lyndon Dykes manteln som Charlie Austin lagt ner, blir det nya mål mot nästa nedflyttningskandidat? 

Come on you Rs! 

Henrik Swende2021-04-13 09:32:44
Author

Fler artiklar om QPR