SWEDISH HOOPS - Vol 9 Utg 8 - Även en blind höna...?

Då vi haft lite tekniska problem och är osäkra på om senaste utskicket nådde alla medlemmar lägger vi ut texten även här...

”As easy as pie”

INNEHÅLL:
1. Sopan levererar
2. Swe Hoops för människor samman
3. Äkta legender
4. Tävling 6
5. Stryktipset
6. Intervju med nummer 160

1. Den bespottade hittar nät
Efter att ha gjort bara ett spelmål och fyra straffmål på över 30 matcher för QPR så har Skottlands landslagsforward Lyndon Dykes varit hårt ifrågasatt. Till att ha visat kvaliteter initialt med mål direkt i ligadebuten för Rangers (vilken rökare till straff!) gick spelet sedan i stå. Fram till gåshudsmatchen mot Millwall 17/3 då Dykes var värd sitt betyg 8 av 10.

Dock inga mål där men redan i matchen efter mot det där (härmape)laget från Berkshire – False Hoops FC – tryckte han in 1-0. Passning från en annan pånyttfödd spelare, nämligen Lee Wallace.

Den senare var också hårt ifrågasatt under långa perioder förra året. Många tyckte det var en gåta att han ens var professionell. Den som sett de senaste 7-8 matcherna måste ändå omvärderat Wallace och hans kvaliteter.

Så man får återigen kanske bara inse att en rutinerad och kunnig gaffer som ser varenda träning förmodligen tar ut rätt lag 99 gånger av 100. Sitta bakom en skärm på exempelvis andra sidan Nordsjön och tycka är inget svårt… men förbannat vanskligt.

Det finns kapacitet här… lossnar det nu Lyndon?

Todd Kane då? Jo, samma där. Kane var ju petad till matchen mot Reading så full tillit till Mark Warburton från undertecknad.
Please Mark, fortsätt så. Varenda gubbe på bänken måste vara bättre att ha på plan istället för Kane?

Jag vill inte vara för negativ mot Todd men han är utan betänketid den svagaste jag sett på länge när det gäller att crossa bollen eller slå inlägg. Han är faktiskt sämre än några av killarna i mitt P16-lag på att skicka in bolljäveln i boxen.

När han öppnar sitt hjärta i media och framhäver sig själv och sänker Osman Kakay stiger inte populariteten direkt.
För er som missat det kan jag berätta att Todd Kane anser sig vara klasser bättre än Kakay. Det har han de facto uttryckt i en offentlig intervju.

Fine enough om Todd vill gå runt hemma och skryta för kärringen eller ta det med någon förvånad lagkompis i omklädningsrummet, men offentligt borde han nog hålla käft. Det blir skrattretande när Kane drar på så skjortan fladdrar. Kakay är en nobody medan han själv minsann blivit värderad till hela £13 000 000.

Jag gillar inte att slakta spelare och har aldrig förstått den skaran som under matcher buar ut egna spelare (om de inte heter José Bosingwa men det är ju en helt annan historia) men här sjönk Kane med råge i mina ögon.

Sheffield United var beredda att betala 13 mille för Todd Kane enligt vad jag förstått, men innan ni alla sätter söndagskaffet i vrångstrupen så kom alltså det budet när Kane spelade i Chelsea. Hade det budet kommit till QPR FC och vi tackat nej hade jag bokstavligen gått i taket.

Jag satte 100 spänn på att Lyndon Dykes skulle göra första målet mot Reading 20/3. Det var inte första gången, jag började redan några matcher innan med samma vad. Så inga större pengar vunna men jag visste att det snart skulle betala sig. Så tack för ett gäng 100-lappar Lyndon.

Dags att signa upp Mark Warburton på ett gäng år till. Med den budgeten (jämför gärna med andra lag) så har han lyckats med beröm godkänt.
Här kan vi också sticka in att Lyndon Dykes inte ens kostade £2M. Så att vissa förväntar sig omedelbara stordåd från en spelare som spelat i mighty Livingstone FC hemmahörande i Skotska Ligan är lite av en gåta för mig.

Har sagt det tidigare, tror inte vi hittar någon bättre än Mr Warburton att sätta på denna position just nu. Så kanske vi ÄNTLIGEN kan få lite kontinuitet och långsiktig satsning.

Och så för tusan QPR, nu gäller det förresten att signa upp hela laget till nästa säsong. Tänk att få starta 21-22 med Austin, Johansen och De Wijs.

GO RANGERS GO!

2. Ecke och Skrubbe

Skrubbe och Ecke med ligacuppokalen från 1967 under Loftus Road Grand Tour 2013…

Jodå, vi har flera sköna storys/konstiga sammanträffanden på lut i föreningen. Följande har vi kortfattat berättat om för åratal sedan i en artikel på hemsidan, dags att damma av denna favorit och berätta mer gediget:
Att vi drog igång Swedish Hoops – QPR Sweden omkring 2011 är ingen hemlighet. Två personer som var väldigt snabba att hoppa på tåget var Peter ”Ecke” Ericsson och Kent Skrubbe. Den förstnämnda boende i Halmstad och den senare i Tranås. Men dessa två visade sig ha en historia ihop.

Ecke kan berätta själv:
”Vi gick i samma klass i högstadiet i Tranås. I årskurs 9 åkte vi på klassresa till London och Skrubbe och jag delade rum. Väl där så råkade det bli QPR-match. Jag tror vi mötte Arsenal och jag tror det blev oavgjort. Mycket tack vare de breda ränderna och färgerna så var man fast.”

När Swe Hoops började planera medlemsresan 2013 så såg Ecke namnet ”Kent Skrubbe” på deltagarlistan. Han insåg att det måste vara klasskompisen som 36 år tidigare gjort gemensam sak och fallit för Londons finest. Med räven bakom örat bad Ecke oss att hålla tyst om hans medverkan på resan då han insåg att han kunde hitta på något kul för Kent som han då inte hade träffat på över 20 år.

Det är klart att det ändå är ett lite märkligt sammanträffande. Vi var omkring 150 medlemmar på den tiden (av en potentiell skara av 8000 Svenska R´s, se tidigare uträkning). Båda dessa herrar oberoende av varandra hade alltså snappat upp vår existens.

Första ”officiella” samlingen för hela gänget på ovan nämnda medlemsresa var på South Africa Road där vi skulle göra gemensam rundvandring på arenan. Anmälda var cirka 25 pers från olika delar av Sverige och alla var samlade när det plötsligt dök upp en konstig figur iklädd QPR’s matchtröja maskerad med lösnäsa, mustasch och buskiga ögonbryn. Han gick direkt fram till Kent Skrubbe och började prata engelska. Alla glodde nyfiket och det blev en pinsam stund för Skrubbe som inte visste var han skulle ta vägen. Vem i helvete är det här liksom?

Jag var en av de få som visste vad det handlade om så jag kunde skratta inombords men det var svårt att inte lida lite med Skrubbe. För han pinades en aning och började fundera: ”va fan träffade jag någon idiot igår på puben?”.
Efter ett par skruvade minuter så vände Peter ryggen mot Skrubbe och visade baksidan på tröjan. Där stod ”10 Ecke”. Det tog några långa sekunder men till slut föll polletten ner för en något omskakad Skrubbe…

Ett härligt återseende och kul att som förening kunna bidra med att föra samman gamla klasspolare.

Ecke senare på kvällen iförd munderingen som bidrog till att knäcka Skrubbe…

3. The Man, plain Bright och Le God
Vissa beskrivande ord blir ofta utarmade och förlorar sin mening en aning. Och det är massmedias fel. Jag tror ni förstår vad jag menar.
Det är ”SKANDAL” när Mikael Persbrandt parkerar på en handikappruta.
Ett ”VANSINNESUTBROTT” när Leif GW Persson fnyser åt dåligt polisarbete.
”KRAVALLER” när fyra okända personer är oense i systembolagskön och ”TRAFIKKAOS” när Felix Herngren cyklar omkull utanför Ica Östermalm.

Ordet ”LEGEND” är inget undantag. När man hör en kommentator beskriva Junior Hoilett eller Shaun Wright-Phillips som ”true QPR legends” så förstår man att ordet är dött i modern tid.

Resten av denna spalt ska vi återta vikten av ordet och placera det på sin rättmätiga plats.
Här följer tre personer med anknytning till engelsk fotboll. Två av dessa är äkta legender och en är inte i närheten av det epitetet.

Stanley Bowles behöver ingen presentation. Han har genom hela livet pratat väl om QPR FC. I själva verket har Stan i efterhand sagt att ”I should never have left”.
Stan The Man har alla egenskaper som behövs för att tveklöst kunna beskrivas som en legend. Han spenderade 7-8 år av sitt aktiva fotbollsliv i QPR, lirade över 300 matcher och var en publikunderhållare utan dess like. En riktig spjuver som egentligen inte hade mycket till övers för flera egna managers samt massor med medspelare. För att inte tala om hur lite han tyckte om motståndarmanagers och motståndarspelare.
Stan älskade att spela på hästar och hundar, att dricka starkt och stöta på snygga tjejer. Sämre intressen kan man ha.

Tur att han var exceptionellt duktig på att lira boll. Teknisk med lädret som få. Redan som liten pöjk blev han avstängd från ”bollprickskytte” på det återkommande tivolit då han vann varenda gång han ställde upp.
Stan har haft ett enda jobb förutom fotbollen och det var på det familjeägda window cleaner-firman. Hans morfar sparkade honom efter en halv arbetsdag.
Stan The Man har vid något tillfälle sagt att om han inte haft bolltalangen ”på köpet” så skulle han aldrig blivit fotbollsspelare. För det var alldeles för jobbigt och tråkigt att träna.

Vi har haft Stan i legendspalten tidigare så jag ska inte tjata mer om honom.
Bara avsluta med klassikern (om stålarna han tjänade):
“I blew the lot on vodka and tonic, gambling and fags. Looking back, I think I overdid it on the tonic.”

Legend? Japp. Uppfyller alla kriterier.

Stan The (Only) Man

Bright Osayi-Samuel blir aldrig en QPR-legend trots att han hade kvaliteter och chans till att kanske bli det.

Fotbollsvärlden är inte som förr, den saken är säker. Spelare som BOS längtar bort till större pengar, någon annan orsak till flytt finns inte alls.
Inte en tanke på att ge tillbaka något till klubben som fostrat dig och hjälpt dig att bli en duglig och lyckad spelare. Klubben som tog in dig i värmen och gemenskapen när ingen annan var intresserad.

Medlem Lasse Pihl skickade en länk till ett radioprogram som han misstänkte jag kunde vara intresserad av. Det stämde bra. Det handlar om Vänersborgs IF´s tränare, smått legendariske Andy Kilner (om ni behöver veta mer om Andy så kör en snabb googling).

Varför detta non QPR då? Jo, Mr Kilners inställning till att skriva på nytt kontrakt är väldigt sunt och intressant. Andy hävdar att det ALDRIG finns en anledning till att INTE skriva på nytt kontrakt för din nuvarande klubb.
”För att skapa ett slagkraftigt lag måste klubben såklart alltid försöka behålla sina bästa spelare. Enda sättet att behålla sina bästa spelare är att ge dom bättre och längre kontrakt. Spelare av idag vill helst inte skriva på långa kontrakt då man alltid tror att gräset är grönare någon annanstans. Man vill alltid iväg till mer pengar men förstår inte att din klubb alltid släpper dig ändå om du inte vill stanna”.

Andy (ordagrant):
”If your club offers you a new contract… SIGN IT… if it´s more money. Why wouldn´t you accept more money? Because if another club wants to buy you, they´re going to sell you anyway. If the right number is hit they´re going to sell you, so why wouldn´t you have the additional money and security in your pocket every week? Rather than put yourself in a position by running your contract down where… god forbid… you rip your korsband with two games of the season left. Your club has been offering you a new contract for the previous six months which you didn´t sign… and with two games of the season left… your contract runs out in three weeks… where’s the club who wants to buy you now?”

Ovanstående borde gått på repeat i Brights hörlurar dagligen i ett halvår.
Och så hade han haft möjligheten och anständigheten att låta hans klubb och hem under dryga 4 år få en slant. Men icke.
Önskar jag kunde önska dig lycka till Osayi-Samuel, men det tar så pass mycket emot att jag släpper det…

Andy Kilner kan verkligen snacka så om ni klickar på länken får ni offra ett par timmar. Det finns en QPR-koppling också. Andy berättar nämligen om en av hans utvisningar…
https://open.spotify.com/episode/72yO2hrtHu8YhjV0QU7DxO?si=a2FldyfBQcunNniwp1hrmg

Vilken ”Le God” åsyftas i rubriken då?
Faktiskt Matthew Le Tissier. Nej, jag har inte blivit tokig, jag vet att han aldrig spelat med oss (snarare sänkt oss åtskilliga gånger) men man måste känna igen en äkta legend när man stöter på en.

Mr Le Tissier är mannen som blev Saints trogen hela sin karriär trots flera väldigt generösa erbjudanden från andra klubbar. Han uppskattade andra saker än att ha ännu mer pengar på banken. Att kunna hänga med polarna efter matchen och dra en hamburgare och en bira någonstans i Southampton vägde tyngre än att vinna titlar med en klubb han inte kände något för. Att spela i ett lag där han fått betydligt tuffare konkurrens om startplatsen eller välja att fortsätta vara ”kung” i en klubb han älskar?
Över 440 matcher och dryga 160 mål i Southampton talar sitt tydliga språk. Fantastiska siffror.

På länken finns en färsk intervju. Bara att lyssna och njuta trots att han inte är QPR.
En äkta legend är han däremot.
Japp. Check.
https://www.facebook.com/TubesAngeGolfLife/posts/3632584933499269

4. Tävling 6
Efter Tävling 4 kommer Tävling 6.
Jodå, jag tänkte numera räkna in även vårt ”stryktips” bland tävlingarna så här kommer sjätte medlemstävlingen för säsongen.

Läckra är dom…

Jag beställde några grejer under rean i shopen häromveckan och två matchtröjor, ett par bortashorts, en mugg och en tisha landade snyggt på uthämtningsstället efter att man tvingats betala tullavgift.
Jag har sällan upplevt några problem med beställda varor från clubshopen. De brukar ha ordning och huvudena på skaft. T.ex. när vi köpte grejer till Swe Hoops förra året. Dryga 40 olika artiklar för ca 25 000 spänn och inte en enda sak fattades eller var felplockad.

Denna gång hade någon dock fått ett mindre hjärnsläpp. Matchshortsen var beställda i storlek Medium, på packsedeln hade någon printat dit Large och i paketet låg X-Large. Inte många rätt där.

Jag är inte så jätteliten men XL anno 2021 är inte som matchbrallorna var på 80-talet.
Dessa XL skulle jag kunna tälta i eller använda som överrock.

Så självklart lottar vi ut dom i en tävling.
Eller lottar och lottar förresten… nja… lite får ni allt lägga manken till om ni vill ha brallorna.

Vi drar en vinnare från de som svarar rätt på dessa tre frågor:
1. Hur många medlemmar har Swedish Hoops denna säsong?
2. Vem sa följande: “If Stan Bowles could pass a betting shop like he can pass a football he’d be a rich man”.
3. Vilken placering tog QPR i tabellen den allra första Premier League-säsongen?

Ni som är ointresserade av shortsen men vill vara med och tävla? Bara att nämna det så skickar vi ett annat pris.

Svar senast midnatt lördagen 10/4.
”Tävling 6” som ämne tack.

5. Tipset
Nu finns alla raderna även på hemsidan. Vi uppdaterar efterhand.
Efter 4 omgångar är det såklart omöjligt att sia om något, tävlingen är vidöppen.
Ingen deltagare har full pott men hela 14 pers har 3 rätt.
https://www.svenskafans.com/england/qpr/swe-hoops-stryktipset-2021-alla-rader-627779

6. Johnny är nästa att grillas

Han har varit med oss ända från start och är en flitig besökare på alla våra tillställningar. På årsmöten, sommarfester tillika medlemsresor.
Swedish Hoops är glada över att kunna presentera Johnny Claesson:

Fullständigt namn:
Rolf Johnny Claesson

Född när och var:
1963 i Katrineholm

Bor:
Sedan 2018 tillbaka i Katrineholm efter cirka 50 år i Skellefteå

Jobbar:
Silver & Stål i Vingåker

Familj:
Sambo med Susanne, dottern är kvar i Skellefte…

Medlemsnummer och forumnick:
160, ”johnny”

Varför QPR:
När man som 9-åring följde med mor och far en lördagsförmiddag för veckohandling på Domus i Skellefteå så fanns leksaksavdelningen på bottenvåningen. Som liten så var det ju den man ville till så jag och brodern tog rulltrappan ner. Mellan rulltrapporna var en låda med vimplar från olika engelska lag, jag stannade och började plocka bland dom och fann en vimpel från vårt kära lag. Så från den dagen var man QPR supporter.

Första matchen:
Det var på tv under Tipsextra-tiden. Första matchen på plats var medlemsresan 2003; Notts County hemma.

Bästa matchen:
Måste vara QPR - Liverpool 2012!
https://www.youtube.com/watch?v=Qnodmry8FeE

Värsta matchen:
Har jag glömt… alltid när vi förlorar?

Favoritspelare:
Svårt, det har varit några genom tiderna, men måste jag välja så blir det nog Sir Les…

Favoritmanager:
Lika svårt men jag väljer Gerry Francis

Egen fotbollskarriär:
Inget att orda om

Andra intressen:
Gillar skogen, resor och en god ale bland annat

Andra sporter:
Har fullt upp med att följa fotbollen, men kan snegla på lite skidor på längden, trav och ishockey

Andra favoritlag:
Nej!

Vi tackar för detta och jag ser fram emot att träffa Johnny och alla er andra när vi kan göra det under säkra former igen.

Återigen måste jag bara få konstatera att dessa ögonblick när man blir fan/supporter till ett lag är underbara; ”bläddra bland vimplar”!

Ta till exempel undertecknads gamla kompis Leif aka ”Grodan”.
Han fick som 9-åring en nallebjörn iförd Fulhams tröja och halsduk av sin storebror Rolf när den senare hade besökt London för första gången. Det var inget genomtänkt köp alls. Nu råkade nallhelvetet bara stå där i en av de där mobila gatusouvenirvagnarna när Roffan var på väg till tåget mot flygplatsen. Han ryckte med nallen som stod närmast och det kunde alltså blivit vilket lag som helst.
Att det skulle leda till ett lifelong supportande för Fulham FC för hans lillebror är kittlande. Och en story lite symptomatiskt för många av oss overseas fans.

Vi skulle tycka det var jävligt kul om DU ville berätta hur just DU föll för Queens Park Rangers.
Ingen historia är för ointressant. Klassresa, vimpelbläddring eller nallebjörn.
Vilken är din story?

Skicka några rader till oss. Tre av er som bidrar kommer att få en SH/QPR-souvenir som tack (lottas).
swehoopsqprssc@gmail.com

WE R QPR WE R FAMILY WE R 2GETHER

Matz
/ Ordförande