Que sera, sera, whatever will be, will be, we're going to Wembley!
Nja, inte alla har möjlighet att vara på plats. Och en ganska bra beskrivning över hur vi känner oss är Edvard Munchs ”Skriet”. Så för att förhindra att vi som blir kvar i Sverige tar livet av oss, bjuder även Stockholm in till en supporterträff den 19 maj!
Men först lite uppsnack inför vad som komma skall…
Den viktigaste matchen har West Ham spelat ett antal gånger den här säsongen, sett till ett direktavancemang vill säga. Därefter blev det semifinaler och vinna eller försvinna. Nu står vi återigen och balanserar hårfint mellan himmel och helvete. Det är npower Championship Play-Off Final och kvalfenomenet Blackpool väntar på Wembley den 19 maj.
Det är inte bara säsongens absolut viktigaste match som står på tur, det är den största West Ham-matchen sedan en lång tid tillbaka. Det handlar om klubbens framtid och en uppskattad inkomst av 90 miljoner pund, det är dags för The richest game in club football.
West Ham misslyckades med att knipa en direktkvalificering till Premier League. Reading och Southampton ville annorlunda och slutade etta respektive tvåa, samtidigt som vi spelade alldeles för många oavgjorda resultat. Tredjeplatsen skickade in oss i getingboet med lagen i position 4-6 och det dramatiska kvalspelet var ett faktum. I semifinalerna ställs trean mot sexan och fyran möter femman, i två omgångar utan bortamålsregeln.
1 Reading 89
2 Southampton 88
3 West Ham 86
4 Birmingham 76
5 Blackpool 75
6 Cardiff 75
Men det visade sig bli en förlösande uppvisning av Hammers i de två semifinalerna, 0-2 borta på Cardiff City Stadium följt av 3-0 hemma på Upton Park (Boleyn Ground), till skillnad från många matcher tidigare under säsongen. West Ham tog sig vidare till finalen på Wembley efter en riktigt övertygande prestation mot sjätteplacerade Cardiff.
The Hammers beger sig alltså efter närmare 31 års frånvaro återigen in på klassisk mark, den här gången för att spela oss dit vi hör hemma – Barclays Premier League. Då var det 1981 och League Cup Final mot Liverpool. Mötet på Wembley slutade oavgjort och omspelet på Villa Park vann Liverpool. West Ham spelade faktiskt på Wembley året innan i 1980 års FA-cupfinal då vi sensationellt besegrade Arsenal med 1-0. Men det är en annan historia.
Blackpool slutade på en femteplats efter en kanonavslutning på seriespelet och fick Birmingham i sin semifinal. De gick segrande ur matcherna (agg 3-2) och nu står en framtida final på spel som betyder allt. För både West Ham och Blackpool. The Seasiders åkte som bekant ur Premier League tillsammans med West Ham förra säsongen. De slutade näst sist och sex poäng före oss. Det är med andra ord två riktigt hungriga lag som ställs mot varandra med en blytung medvetenhet att de måste studsa tillbaka direkt.
Vad har vi då att oroa oss för? Bara att skriva om det ger mig rysningar. Jag är riktigt nervös inför finalen och vet inte hur jag ska hantera mina känslor, än värre blir det på själva matchdagen. Jag tror ni är många därute som känner likadant.
Personligen hade jag valt Birmingham på Wembley eftersom Blackpool i mina ögon är oförutsägbara. Men så gott som alla West Ham-supportrar ville ha just Blackpool som finalmotståndare. Och tittar vi på våra tidigare möten under säsongen så säger ju logiken och statistiken inget annat än Blackpool eftersom vi har smått anmärkningsvärda 8-1 mot dem. Att jämföra med våra möten mot Birmingham, 1-1 och 3-3 plus att de senare har börjat visa antydan till att bli ett bogey team för oss.
Men Blackpools nuvarande form är en indikation för en varningsflagg och det visade sig inte minst i deras semifinaler där Blues inte har haft något att säga till om. Blackpool slog relativt enkelt ut en motståndare som så många fruktat i en final. En motståndare som Tangerines spelade oavgjort 2-2 och förlorade mot med 3-0 tidigare under säsongen.
Första semifinalmötet på Bloomfield Road hade kunnat sluta 4-0 och det är svårt att tro att det var ett snöpligt självmål som ledde till 1-0. Det i sin tur säger en del då Birmingham inte på något sätt är ett dåligt lag. Det var först i andra halvlek, en riktigt underhållande sådan, i returmötet som Chris Hughtons mannar visade varför det blev en fjärdeplacering i år. Tyvärr var det lite för sent för deras del. Jag antar att en kombination av Blues avtagande form, skador och att de spelade sin 62:a match för säsongen blev för mycket. Det mentala spelade säkert också in där konsekvenserna av ett eventuellt misslyckande blev till hjärnspöken. Men den omständigheten går även att applicera på Blackpool som stod pall.
The Seasiders har en historia av framgång genom just kvalspel och Play-Off avancemang genom olika divisioner. Även om det kanske inte har en avgörande betydelse, eftersom det är utspritt genom åren, så finns statistiken ändå där. 2-2 matchen mot Birmingham avslutade en tio matcher lång segersvit i just Play-Off. Den har närmare bestämt pågått sedan 13 maj 2001 och de är fortfarande obesegrade alltså. Blackpool tycks onekligen förstå innebörden av play the game, not the occasion.
Championship Play-Off Final: 2011-12
Championship Play-Off Vinnare: 2009-10
League One Play-Off Vinnare: 2006-07
Third Division Play-Off Vinnare: 2000-01
Fourth Division Play-Off Vinnare: 1991-92
Om vi tar en snabb titt på den näst senaste framgången i Play-Off, så är det sjätteplatsen 09/10 med kvalspel och sedermera ändhållplats på Wembley. Där vann Blackpool promotion till Premier League efter en 3-2 vinst över våra nyligen kapitulerande semifinalmotståndare Cardiff.
Men även West Ham har ju spelat Play-Off tidigare så Blackpool är inte ensamma med den erfarenheten. Både säsongen 03/04 och 04/05 nådde vi finalerna som spelades i Cardiff på Millennium Stadium. 2004 förlorade vi vår första semifinal mot Ipswich Town med 1-0 för att sedan slå ut dem i returmötet med 2-0. Crystal Palace gav oss dessvärre respass i finalen med 1-0.
Året därpå gjorde vi ett nytt försök och fick ännu en gång spela mot Ipswich Town i semifinalerna. Första mötet slutade 2-2 och i returen vann West Ham med 2-0. I finalen väntade sedan Preston North End. På ett inlägg i den 57:e minuten, slaget av Matthew Etherington, höll sig Bobby Zamora framme mitt i straffområdet och satte bollen bakom Carlo Nash. 1-0. Oh happy day!
Våra tio senaste möten ser ut enligt följande.
2011/2012
Blackpool 1 - 4 West Ham Championship
West Ham 4 - 0 Blackpool Championship
2010/2011
Blackpool 1 - 3 West Ham Premier League
West Ham 0 - 0 Blackpool Premier League
1970/1971
Blackpool 1 - 1 West Ham First Division
Blackpool 4 - 0 West Ham F.A. Cup
West Ham 2 - 1 Blackpool First Division
1966/1967
West Ham 4 - 0 Blackpool First Division
Blackpool 1 - 4 West Ham First Division
Blackpool 1 - 3 West Ham League Cup
Inte så mycket att gå på faktiskt, om man gillar statistik.
Färgstarka Holloway är en gambler med ett par äss i ärmarna och har spelare som kan ändra en matchbild genom att göra det där lilla extra. Även fast jag inte sett Blackpool många gånger i år tänker jag spontant på Ince, Phillips x 2, Taylor-Fletcher och Dobbie. Det ska tilläggas att backen Crainey är lika effektiv på att skicka iväg assist som anfallaren Taylor-Fletcher. Vid fasta situationer får Hammers begåvning på huvudet, Tomkins, hålla ett extra öga på Ian Evatt. Evatt vann för övrigt John Schofield Memorial Trophy (Fans Player of the Year) förra säsongen framför spelare som David Vaughan, DJ Campbell och Charlie Adam.
Holloway står alltjämt fast vid att anfall är bästa försvar, något som bekymrar mig en aning och förklarar lite av det ”oförutsägbara Blackpool” jag nämnde tidigare.
När jag ändå är inne på det så tycker jag det är värt att nämna ett par ord om varför vi hamnade i den här situationen från början. Jag vill inte låta negativ, men jag kan inte låta bli att önska att Big Sam skulle ha tänkt som Holloway vid något ytterligare tillfälle under seriespelet. Att gå för vinst istället för att backa hem. Det var inte bara en gång vi fick höra uttrycket respect the point i bästa ”konstitutionens femte tillägg” manér. Inte alltid helt fel taktik förstås, men det var inte alltid helt rätt att backa hem - med facit i hand.
Jag har stått bakom Allardyce hela säsongen men har inte alltid gillat hans beslut. Som om det är något ovanligt, tänker ni. Men jag menar tillfällen som att spela Tomkins på mittfältet med klart bättre alternativ att tillgå, utom den gången vi hade fem anfallare på avbytarbänken förstås… men det var ändå bättre alternativ. Eller som att under flera matcher inte ha någon målvakt på bänken bara för att Lansbury, när han väl fått spela, har stått i mål tidigare i sin karriär. Och att sluta anfalla då vi leder, när allt talar för att vi hade kunnat knyta igen säcken.
Det senare kan jag bara spekulera i förstås och Big Sam hade garanterat kallat mig deluded om han läst det här.
Om vi ser på motståndarlaget kommer det förmodligen att vara en oförändrad uppställning och inställning stöpt i samma form som i semifinalerna. 4-3-3 och attack. Jag gissar att ett inhopp av K Phillips är att vänta. Kanske även Dicko och/eller Southern.
01 Gilks
03 Crainey
05 Eardley
06 Evatt
15 Baptiste
16 Ferguson
23 M Phillips
31 Angel
07 Dobbie
12 Taylor-Fletcher
36 Ince
Avbytare
21 Halstead
20 Cathcart
04 Southern
09 K Phillips
32 Dicko
Topp-tre mål (totalt)
Kevin Phillips 17
Matt Phillips 12
Gary Taylor-Fletcher 8
West Ham är det bättre laget. Och det här ska vi klara av. Men jag tar absolut inget för givet. Frågan är om vi kan kliva ut med samma spelstil och taktik som i våra två tidigare möten där vi har 8-1 i målskillnad. Man kan ju i alla fall önska att det kommer att se ut som i seriespelet där vi styrde matchen lite som vi ville. Och rent psykologiskt kan man ju hoppas att de siffrorna ligger och spökar undermedvetet hos Blackpool-spelarna.
Sen har vi medvinden från semifinalerna där alla lagdelar helt plötsligt fungerade, och vi kämpade stenhårt för varandra. Utan att släppa in något mål. Just det är väl också lite typiskt West Ham, att få kniven mot strupen innan vi vaknar till och gasar på. Men det kanske är just det som kommer att rädda oss även den här gången.
Tittar vi på statistik 20 år bakåt i tiden så har just det tredjeplacerade laget vunnit promotion flest gånger (7).
Något annat som talar för West Ham är att vi satte nytt klubbrekord i antal bortavinster på en säsong. Det tidigare låg på elva och var från 1957/58. Det har ju varit lite av den stora snackisen i år, frustration på hemmaplan och ett öppet spel på bortaplan. Wembley må ligga i London, men det är inte Boleyn Ground så vi spelar ju borta. Det gillar vi.
Blackpool fungerar däremot allra bäst på Bloomfield Road. De släpper faktiskt in nästan dubbelt så många mål på resande fot. Det gillar vi också.
Bortaresultat från seriespelet.
West Ham (40 GM - 22 IM)
13 vinster
6 oavgjorda
4 förluster
Blackpool (37 GM - 38 IM)
7 vinster
8 oavgjorda
8 förluster
Statistik i all ära. Men jag törs ändå inte föreställa mig att den här matchen blir a walk in the park. Play-Off finalen är något väldigt speciellt och något väldigt stort. Wembley är fullsatt och precis allt står på spel.
Ni är många därute som har stenkoll på våra spelare och deras framträdanden så jag ska varken rannsaka truppen i detalj eller skriva så värst mycket om vårt lag. Men jag kan konstatera att om våra hjältar ännu en gång visar sig från sin bästa sida med samma inställning och kvalitet vi såg i semifinalerna så är hälften vunnet.
Jag tror därför att Big Sam ställer upp med senaste startelvan, men låter bli att sätta siffror på formationen som mycket väl kan komma att ändras. Här gissar jag att någon/några av McCartney, Faubert och Maynard får viss speltid.
01 Green
20 Demel
02 Reid
05 Tomkins
14 Taylor
32 O'Neil
04 Nolan
16 Noble
10 Collison
12 Vaz Te
09 Cole
Avbytare
13 Henderson
03 McCartney
15 Faye
18 Faubert
08 Maynard
Topp-tre mål (totalt)
Cole 14
Nolan 13
Vaz Te 11
Förresten, visste ni att det på dagen blir 47 år sedan West Ham vann Cupvinnarcupen på Wembley mot TSV 1860 München? Det vill säga 19/5 1965…
Jag önskar alla med en koppling till West Ham United och alla Hammers-supportrar en fantastisk dag, oavsett om ni är på plats eller inte. På lördag den 19/5 kl. 16:00 (svensk tid) blåser Howard Webb igång npower Championship Play-Off Final anno 2012. Make us proud West Ham!
Källor: BBC Football, Blackpool FC, West Ham United FC, Birmingham FC, FootyMad, ESPN Soccernet, Soccerbase, The Football League.
FÖLJ PLAY-OFF FINALEN I GAMLA STAN
Göteborg har redan kallat till storsamling och Stockholm vill inte vara sämre!
Lördagen den 19 maj hoppas jag att du är med och förvandlar The Liffey i Gamla stan till Claret & Blue. Vi West Ham-supportrar har nedervåningen till vårt förfogande och vår gode vän Gary Thornton har efter förfrågan från undertecknad förhandlat fram ett attraktivt erbjudande som i vanliga fall endast går under Monday After Work.
39 kr för en Norrlands Guld eller Briska Cider för oss Hammers!
När: Från 15:30 (men det går givetvis bra att komma innan)
Var: The Liffey Irish Pub, Stora Nygatan 40 Gamla stan (nedervåningen)
Anmälan: westhamunited@spray.se Skicka ett mail att du kommer så snart som möjligt så att vi kan meddela The Liffey hur många vi blir.
På med finaste matchtröja och humör. Låt oss skapa en härlig atmosfär i jakten mot Premier League!
