Reseberättelse: Burnley, Liverpool och Nyårsafton
I fyra olika skepnader har Västervik Ultras åkt över till dom brittiska öarna på fotbollsresa. Den här gången bestod besättningen av Mellberg, Gabbe, artikelförfattare Hansson och nyförvärvet Linus. Tre fotbollsarenor skulle besökas och en nyårsnatt skulle festas igenom.
Resan till första anhalten, nämligen världens bästa Manchester, gick helt okej. SJ:s snabba direkttåg bokades från Nässjö till Kastrup, fast i Malmö tvingades vi oplanerat byta tåg på grund av att tåget gick sönder. Vi blev försenade med en knapp timme men då vi bokade så att vi hade en rejäl tidsmarginal mellan tågets ankomst och flygets avgång så blev det betydelselöst. Efter någon öl på flygplatsen bar det av till Manchester och hotellet Jurys Inn på Bridgewater Street, som vi aldrig tidigare bott på. Hotellet är mycket fräscht och ligger två eller tre stenkast från Portland Street där vårat "gamla" hotell Ibis är beläget.
På kvällen tänkte vi att vi skulle ut och "ta nån öl". Men det blev fler än så. Vi började på Old Monkey och drog sedan vidare mot en pub som jag inte kommer ihåg namnet på, men som ligger i riktningen mot Piccadillys tågstation. Där blev det djupare samtal och mer öl. Sedan kom vi på att "äh vad fasen, man lever bara en gång" och drog mot Yates där det var håll i gång eftersom det trots allt var lördag. Mer öl beställdes och nu började det bli lite snurrigt. En stulen plånbok och mobil senare, samt mer påfyllning med öl, så snubblade vi tillbaka mot hotellet på nattens sena timme.
Dagen efter var söndag och där med matchdag. Manchester City skulle möta Burnley och naturligtvis väntade vi oss alla en bekväm City-seger. Omkring klockan halv tolv tog vi taxin ner mot Eastlands och direkt tog vi en snabb titt på nya City Football Academy som såg precis så fräsch ut som man väntade sig och på andra sidan campuset växer Etihad Stadium så att det knakar.
Sedan blev det Mary D's och precis som i senaste resan blev man lite besviken. För mig, som är enda Citysupporten i sällskapet, så kommer det ju dock alltid vara en upplevelse att vara på en sådan fint inredd pub, men sällskapet klagade på utebliven atmosfär och stämning och även fast det tar mig emot så får jag väl ge dom rätt. Någon "Blue Moon"-sång kom aldrig i gång och i stora rummet var det inte City-sånger, utan disco-låtar på hög volym. Att det är så kanske har sin anledning? Vad vet vi. Men från fyra 21 åringars synvinkel så var det lite väl tyst i puben och fel sorts atmosfär i stora rummet.
Matchen var precis så bra som jag väntade mig. I 45 minuter. Sedan kom raset till 2-2 och naturligtvis var det väldigt surt att det blev en sådan sällsynt missräkning när man väl var på plats. Men även missräkningar är erfarenheter, så det är bara att acceptera. Även på arenan var det tyst, faktum är att utan Burnley-fansen hade det varit väldigt tyst. Mitt sällskap var väldigt kritiska till stämningen och lite får jag hålla med dom. Men för mig som Citysupporter är det alltid stort att vara på plats på Etihad Stadium, även fast ljudnivån inte är den högsta.
Burnley-fansen var gladast efter matchen
Dagen efter var det måndag och förflyttningsdag till Liverpool där vi skulle bevittna Liverpool-Swansea på kvällen. Innan dess skulle vi även hinna med en stadium tour på Old Trafford, till min stora förtret. Tack och lov överlevde vi och kunde lämna lokalen helskinnade och utan traumatiska åkommor. Dock hann undertecknad med en stor tabbe. Tydligen påstod jag att mitt stora favoritlag är FC Honest... Men den historian väljer vi att inte fylla ut här.
Sedan fortsatte resan i Liverpool. Efter rejält med dricks till taxichauffören och en stunds letande efter hotellet kom vi fram till Adagio Apart Hotel, som var fräscht det också. (Dock ingick inte städningen, så om vi ska gå händelserna i förväg så var rummet inte fräscht när vi lämnade det fem dagar senare...) Senare på kvällen drog vi ner mot Anfield-området och på första puben huserade tydligen Swansea-supportrarna, men det gick bra det också. Vi stötte på en man och en kvinna som kanske var i 45 års åldern, båda menade att dom reser mycket med Swansea, både i England och i Europa när tillfällen ges (dom tycker att ölen i Malmö är för dyr). Naturligtvis var dom säsongskortsinnehavare på Liberty Stadium och dom var trevligt folk. Dom tycker att stämningen på matcherna i England blir sämre och sämre medan dom har upplevt stämningen på matcher i Italien och Spanien som bättre.
Nåja, vi drog sedan vidare mot en ny pub närmare Anfield och tyvärr får man säga att stämningen där slår Mary D's om vi snackar volym. Tråkigt men sant. Matchen gick Liverpools väg all the way och dom vann komfortabelt med 4-1. Efter matchen var mitt sällskap rörande överens om att Anfield var bättre på alla punkter jämfört med Etihad Stadium. F*ck*ng B*st*rds sa jag. Efter matchen försökte vi hitta tillbaka till hotellet. Vi körde på Mellbergs gamla taktik som innebär att om man följer strömmen så kommer man till centrum. Vi följde strömmen och när den mattades ut helt och hållet efter någon kvart kom vi till ett slitet bostadsområde och inte en enda taxi verkade finnas i närheten, dock stötte vi på två (misstänkt påtända) småtjejer som ville ha eld till cigaretterna(?)... Nåja efter en stund kom vi ifrån dom och lite senare än väntat hittade vi tillslut en taxi och kom hem.
Sedan följde två shoppingdagar då vi äntligen fick känna lite lugn. Sedan kom nyårskvällen och vi var tokladdade. Vi började med någon öl var på hotellrummet och gick sedan mot middag på vårat favorithak Yates. Efter god hamburgare var det dags för krök och i England kan man tack vare billigt öl-pris förfesta på krogen. Vi spelade fylle-lekar och som vanligt förlorade jag. Jag har alltid otur när vi håller på med sånt där! Första "straffet" var en god shot och andra straffet var en vedervärdig shot. Mitt tredje nederlag kom till efter en kluns med Linus. Tack vare det spektaklet fick jag ha en vedervärdig snus i läppen i 20 minuter... Usch, fy och blä!
Sedan vinglande vi vidare ut i natten och det blev sammanfattningsvis en vild och rolig nyårsnatt. Champagne beställdes in strax innan tolvslaget och vid tolvslaget fick Gabbe "Happy New Year"-sjukan som innebär att han gick runt och sa Happy New Year till allt och alla. Efter att alla kommit hem avslutades natten med att det blev stopp i handfatet av okänd anledning, skyldig är enligt rykten und*rteckn*d...
Nyårsdagen var resans sista hela dag och den skulle avslutas med Liverpool-Leicester. Jag brukar ha lätt för att dricka öl, men där och då, mellan klockan tolv och halv tre fick jag verkligen pressa i varje droppe...
Trots förmodad bakfylla hos fler än oss så var stämningen god på Anfield och det är väl något som symboliserar det jäkla Liverpool... Dock gick matchen inget vidare för dom då dom tappade 2-0 till 2-2 vilket får ses som en stor missräkning. Min stora glädje den dagen var det här toapappret som jag hittade för fyndpriset två pund:
Det är inte bara Rooney som finns med, utan även Ferguson, Cantona, Gary Neville och van Gaal.
Sedan följde en dags hemresa. Även den här gången var tåg och flyg färdsättet och trots att det blåste på gränsen till obehagligt mycket när vi landade i Köpenhamn, så kom vi hem utan större problem.
Och jag har svårt och tro annat än att samtliga var nöjda med en intensiv, rolig och upplevelserik Englandsresa!
