Reserapport ligacupfinalen 2014/BEYONCÉ
En stark redaktionsresa med krinko m.fl.
Vissa resor behöver ett nästan ett år för att sjunka in. För er som aldrig fått uppleva en ligacupfinal eller bara trollar på UR/skriver för arsenal så bjuder vi därför på denna rapport. Efter West Ham-slakt i första semin började resorna bokas in oberoende av varandra. Alla ville till Wembley efter den riggade förlusten mot Wigan. Rykten dök upp om att Beyoncé körde fyra raka kvällar i Greenwich och forumkrinko och undertecknad enades om ett BA-plan som landade på lördagen före finalen runt 16-17. Redaktions-EC, aka guv, hade åtaganden på hemmafronten och bokade ett senare BA-flyg som landade 2-3 timmar senare. Folk utan musiksmak, d.v.s. Patrik och Talbot kände däremot att det räckte med finalen och bokade tidiga plan på söndagen.
Efter lite väntan och väntat avancemang mot WHAM stod det klart att resan skulle bli av, däremot föll nästan storfavoriten mot United och finalmotståndaren var klar. Ångesten mot ett nytt Wigan började växa och guv kollade upp möjligheterna att få biljettpriset tillbaka. När det inte gick bokade han in ett femstjärnigt londonhotell (motsvarande ett tvåstjärnigt i Italien med separat dusch) någonstans vid en järnvägsknutpunkt.
Därefter följde den riktiga ångesten. Kunde man få en biljett till Queen B? Det visade sig tack och lov vara enklare än att boka en biljett till Guldfågeln och en ordinarie utsåld £100-biljett inhandlades på nätet för c:a £115 även om krinko avvaktade och guv skulle landa för sent p.g.a. sopig bokning även om han egentligen ville dit. Biljett till finalen var delvis annorlunda. Undertecknad, Patrik och Talbot köade hos citizensof.se och fick också kunglig biljett på kortsidan då vi är bättre än er andra. Krinko köade inte och fick ingen. Guv fick högst upp på kortsidan då han inte hade kontakter utan bara en enkel gloryhunterbiljett på kortsidan av Eastlands.
Resan kom, jag fyllde år (14), och tog tunnelbanan till T-centralen där en bakfull krinko väntade. Arlanda express och några dyra öl senare var vi på väg. Gratis bar på flyget,men en alldeles för kort resa var vi framme efter att ha blivit tystade av en medresenär. Stötte på några andra svenskar med andra sympatier på flysplatsen, men några timmar senare var vi på ett vandrarhemsaktigt rum (London är skräp) efter att ha förbetalt allt. En snabb burgare på ett hak som ville leva kvar på femtiotalet senare och en upptäckt om att tiden för BEYONCÉ började rinna ut var det dags att åka ut mot arsenalland.
Tyvärr hoppade någon ner på tunnelbanespåret och blockerade kärleksmötet. En taxiresa till Greenwich för runt £50 löste problemet och vi (jag) fick uppleva det vi alla åkt dit för. Tyvärr klev sopan Jay-Z upp på scenen under konserten och vi fick uppleva det UR-fansen fick känna under de 5 år Scholes borde avslutat sin karriär, d.v.s. en seg gubbe som levde på gamla meriteter och förstörde för alla. Gubben har ju för fan inte släppt varken en bra skiva på 15 år eller en bra låt på 10 år! Stackars jävlar kände vi (jag).
Efter konserten hade guv landat och var på väg ut med krinko i natten. Själv duschade jag av mig och somnade och väl på väg ut visade det sig att guv hamnat i vad han trodde var en VIP-kö (som dock ledde till utkastet) och var på väg hem. En delad vinflaska senare somnade vi för att sedan direkt väckas av Talbot och Patrik som landat och ville på den ointressanta cupfinalen. Stället vi bokat in hade dock stängt och vi fick leta ersättare. På stället bredvid fanns Peter Blå med resesällskap och där kunde vi också ragga upp en biljett till krinko (2 punds rabatt) och resan var fulländad. Några poliser stannade guv på väg ut mot Wembley men efter lite övertalning fick alla åka med tåget. Väl på plats var det språngmarsch mot arenan och våra platser som var på tredje raden i höjd mot straffområdet. Sverige levererade igen (fuck Jimmie) och det syntes till och med en svensk flagga på Sunderlandsektionen, som dock åkte ner snabbt igen efter slutsignalen.
Matchen är inte mycket att säga om. Garcia dominerade och jag missade både 1-1 och 2-1 p.g.a. öl i innandömet. Efter 1-1 rusade jag ut och firade och sprang tillbaka till min öl, efter 2-1 sprang jag ut och snubblade ner 4 stolsrader bara för att bli omkramad av en 120-kg lycklig hardcore. Innan dess hann vi håna sop-Sebastian på svenska vilket tydligt sänkte honom och räddade guldet. Finalens höjdpunkt var annars 40+-mannen som vrålade könsglosor till linjemannen efter en solklar missad offside. Efter tillsägelse av publikvärdarna ändrade han dock språkbruk och levererade språkligt acceptabla sågningar istället. Kung! I andra halvlek fick vi till och med stå upp utan tillsägelse.
Efter matchen fick vi tips om bra ställe, men de inkallade poliserna visste inte vad vi frågade efter. Efter språkförbistring (Licquor station och inte Lucky station) kom vi fram och kunde fira med WiFi. Tyvärr hade jobb tvingat mig att köpa ny biljett hem (3000 istället för 500 icke ombokningsbar), så efter kreditköp kom jag hem strax efter Talbot. Firandet fortsatte dock på uselt ställe där guvenören misstogs för Nasri (snyggare men med mindre klass).
Resebetyg: 8 forumtroll av 10
