Sällsynt kryss på Anfield trots utvisning

 

Ett gäng förändringar i startelvan sedan segern mot West Bromwich. Steven Taylor tog åter plats i mittlåset med kapten Coloccini, medan Vurnon Anita tog Simpsons plats som högerback och Papiss Cissé började som vänsterforward i vad som såg ut som det 4-3-3 många av oss efterfrågat under en längre tid. Shola Ameobi och Mike Williamson bänkade således. En sen skada på Gael Bigirimana gjorde att Simpson fick plats på bänken efter en förvirrande och konstig upprinnelse till avspark. James Perch syntes signalera för byte i spelargången innan matchen kickade igång.

 

Tim Krul - Davide Santon, Fabricio Coloccini, Steven Taylor, Vurnon Anita - James Perch (Simpson 25), Jonas Gutierrez - Yohan Cabaye (Ferguson 67) - Papiss Cissé, Demba Ba (Sam Ameobi 48), Hatem Ben Arfa

 

Avbytare, ej använda: Steve Harper, Mike Williamson, Shola Ameobi, Gabriel Obertan.

 

Liverpool

 

Brendan Rodgers lät José Enrique starta som vänsterback. Den förre Newcastlespelaren hade dock satt på sig sitt ansikte upp och ned, men slapp i alla fall stå i mål den här gången.

 

Jones - Enrique, Agger, Skrtel, Wisdom - Allen, Gerrard, Sahin - Suso, Suarez, Sterling

 

Första halvlek

 

Vurnon Anita såg omedelbart ut att vara en svag länk och hade stora svårigheter att hålla rent på sin kant där Sterling inledde lovande. Den inledande kvarten blev också ett jobbigt exempel på hur mycket energi Hatem Ben Arfa ombeds lägga på försvarsspel, samt vilket otroligt djup utgångsposition fransmannen tvingas ned i. Majoriteten av dribblingsräderna sker långt ned på egen planhalva, där gör dem ingen skada.

 

Newcastle stod ändå emot en inledande storm i vilken impotensen i Liverpools anfallsspel var påtaglig. Suarez var den enda spelaren som sökte avslut med jämna mellanrum och såg omedelbart ut som ett hot. 

 

Efter 25 minuter får en redan varnad James Perch ont och tvingas byta. In kom Danny Simpson, vilket skickade upp Vurnon Anita som innermittfältare tillsammans med Jonas och Cabaye. Simpson stängde till mot Sterling på ett bättre sätt och Anita erbjöd ett mer bollvänligt alternativ bredvid en för dagen väldigt rostig Gutierrez.

 

Newcastle tog sig långsamt in i matchen och började nästan ta över mot halvlekens slut. Man trädde ihop ett mer tålmodigt och metodiskt passningsspel än vi är vana att se, främst anförda av Yohan Cabayes lugna influens. Papiss Cissé var under halvleken den enda Newcastlespelare som såg ut att inte komma in i matchen, föga överraskande med tanke på hans position som ytter.

Efter ett gäng halvchanser kom till slut ett öppningsmål, och gästerna slog till först. Ett fint anfall såg bollen hamna ute hos Hatem Ben Arfa. Denne satte av i en typiskt lurig löpning mot Enrique och ytterligare en Liverpoolspelare. Med Enrique helt bortkollrad fick Ben Arfa utrymme att slå inlägget mot den bortre stolpen där Cabaye väntade obevakad. En touch inåt i planen och ett halvvolleyavslut som osade klass följde. Newcastle i ledning 1-0 efter 43 minuter.

 

Direkt efter avspark bröt Cabaye bollen ganska högt upp i planen, men i brist på spelalternativ valde den franske landslagsmannen att skjuta en bra bit utanför trots Demba Ba framstormande till höger om sig.

 

Andra halvlek

 

Efter bara två minuters spel tvingades Demba Ba tacka för sig. Senegalesen verkade ha problem med sin vad och utgick till många svartvitas förtret. Demba twittrade dock under söndagkvällen att skadan inte är allvarlig.

 

In kom Sammy Ameobi för att hjälpa Newcastle att kontra mer effektivt och snabbt mot ett Liverpool som började koppla ett nytt grepp om matchen. Dock uteblev de riktigt farliga chanserna även denna gång.

 

Newcastle frustrerade Liverpool på ett lyckosamt sätt. Men även Yohan Cabaye tvingades utgå med skada (Shane Ferguson), och Newcastles formation och organisation - som hittils sett väldigt kompakt ut - började luckras upp. I samma veva hittade en långboll från José Enrique till Luis Suarez. Efter att Jonas Gutierrez slarvigt och okoncentrerat slagit bort bollen på mittplan fick Enrique utrymme att måtta med sin vänsterfot. Suarez stal någon meter på Coloccini, axlade med sig bollen, rundade Krul och rullade 1-1 efter 67 minuter. Iskallt och återigen ett klassmål av en spelare som orsakade oss mer problem än vad någon annan gjort denna säsong.

 

Med tre byten forcerade och ett mindre organiserat Newcastle utan en ledning att försvara började nerver krypa sig på. Suarez serverade Shelvey som inte träffade bollen ordentligt och Shelvey fick även chansen att skjuta ur snäv vinkel.

Som att förlusterna av Cabaye, Ba och Perch inte räckte. Fabricio Coloccini har inte svårt med många. Faktum är att jag inte sett honom ha så stora problem med en anfallare sedan han tappade Johan Elmander på Reebok Stadium 2011 (1-5). Den gången reagerade han med en armbåge. Igår gjorde han det med en sula. Aggression är en viktig del av Coloccinis försvarsspel, men frustration i kombination med det gör en farlig cocktail. Suarez träffades förvisso inte av Coloccinis spark på något nämnvärt sätt, men intentionen och den sena rörelsen var nog för att visa ut vår kapten. På reprisbilderna tycks Coloccini faktiskt försöka avbryta sin spark, men Pardew och många fans var eniga i att det är ett rött kort som inte är värt att debattera. Man vill ju inte hamna i det dravel om domarmissar hit och dit som i synnerhet Brendan Rodgers, hans företrädare och många andra tjatat oss trötta med under det senaste året. Det är också av den anledningen som jag inte finner någon poäng i att gråta floder över det uteblivna röda kort som Raheem Sterling kunde fått för sitt överfall på Papiss Cissé tidigare under halvleken. Eller för sin spark på Danny Simpson.

 

Newcastle stod dock upp även under matchens avslutande tio minuter, speciellt tack vare en för dagen gigantisk Steven Taylor som nickade, blockerade och tacklade bort allt som närmade sig Tim Kruls mål. Enda gången som saker och ting såg riktigt farliga ut var när Taylor blockade ett skott från en fri Sterling och när en lurig frispark från Gerrard landade ovanpå Tim Kruls ribba. Men matchen tog slut utan fler kontroverser eller mål, 1-1 på Anfield.

 

Kommentar

 

En poäng på Anfield är bättre än vad det brukar vara, men vad den poängen är värd i det långa loppet återstår att se. Skadorna på Perch och Cabaye är ovissa, Perch är borta minst en månad. Samtidigt har Demba Ba återigen problem. Vi förlorar dessutom Fabricio Coloccini i tre matcher. Det kan kosta mer än det smakade igår.

Spelmässigt var det i mitt tycke en matchplan som inte går att klandra en annars välklandrad Alan Pardew för. Newcastle red ut stormen, stod emot den entusiastiska press som hemmalaget inledde med och åt sig in i matchen. Målet var frukten av ett sånt anfall man önskar att vi trädde ihop oftare med de spelarna som finns till förfogande. Förhoppningsvis var det ett tecken på vad som komma skall. Det enda minus jag vill lyfta från Pardews insats är att han inte vågade satsa fullt ut på 433 utan klämde in Papiss Cissé som vänsterytter, en position som inte passar honom alls.

Stora plus utgår till Steven Taylor (bäst i NUFC), Cabaye (strålande första halvlek) och Davide Santon som fortsätter att ta kliv i rätt riktning. Danny Simpson gjorde som vanligt en bra match i och med att vi som lag försvarade oss mycket.

Vi står inför en period på sex matcher som kommer definiera var det här projektet är på väg. Endast förluster mot Chelsea och Manchester United. Seger mot Tottenham och välarbetade kryss på både Goodison Park och Anfield. Dessutom oavgjort trots 10 man i 75 minuter på Stadium of Shite. Det har inte varit kattpiss resultatmässigt. Om den spelmässiga förbättringen infinner sig och vi lyckas etablera mer kontroll på matcherna mot de "sämre" lag som nu kommer att stå för motståndet ser det plötsligt riktigt bra ut. Tre poäng från fjärdeplatsen är inte fy skam det heller. Shane Ferguson och Sammy Ameobi framstår allt mer som fullt dugliga truppspelare vilket är skönt när Perch och Ryan Taylor nu båda saknas. Dessutom gjorde Vurnon Anita en fullt godkänd insats igår, även det förhoppningsvis ett tecken på att saker och ting är på väg att ställas till rätta.

On to Brügge.