Säsongsanalys: Mittfältare
Analysen av Uniteds lagdelar fortsätter, idag har turen kommit till mittfältet. Först görs en kort generell analys av lagdelens insats, sedan sätts varje enskild spelare under lupp.
Innan vi tar fart och går igenom spelarna, var och en för sig, lämpar det sig väl att göra en kort generell analys över hur mästarlagets mittfält har fungerat under säsongen 2012/2013. Det ”lustiga” är att det till stor del inte har fungerat särskilt bra. Mittfältet i allmänhet och yttermittfältarna i synnerhet har varit ovanligt bleka. Samtliga spelare i denna lagdel har visserligen inte underpresterat, en spelare i synnerhet har långt ifrån underpresterat. Vem denna spelare är kan ni säkerligen gissa er till, om inte annat märks det eftersom.
Hur som haver: att mittfältet under stora delar av säsongen har lånat in spelare från andra lagdelar (Welbeck, Rooney, Jones) kan inte annat än tyda på en svaghet av stor magnitud. Därtill har Sir Alex experimenterat mer än vanligt med formationerna. Under hösten var diamanten på modet, sedermera har 4-2-3-1-varianten varvats med den traditionsenliga 4-4-2:an. Visst, formationen har anpassats efter motstånd och Sir Alex har även försökt anpassa uppställningen för att få in Kagawa, Rooney och van Persie på planen samtidigt. Den största enskilda anledningen till detta experimenterade är dock att yttermittfältarna har varit allt för bleka. Det, av United, patenterade kantspelet har inte alls varit sig likt – vad som händer till nästa säsong blir därför spännande att se. Klart är att Zaha kommer in. Utöver detta har diverse löst folk under en lång tid ropat sig hesa över att en ny central mittfältare behöver hämtas in – med facit i hand är det inte omöjligt att Moyes första prioritet är att plocka in just en sådan.
Efter denna korta kollektiva genomgång övergår vi till spelarnas individuella prestationer. Här följer därför en liten analys av mittfältarnas insatser den här säsongen. Betygsindelningen ligger mellan 0-10, där 0 står för en totalt misslyckad säsong och där 10 står för absolut världsklass.
Centrala mittfältare (DM och AM):
Michael Carrick, 31 år – Det är en skam att en sådan begåvad, hårt slitande och lojal fotbollsspelare kan prestera år ut och år in utan att få något riktigt erkännande. Säsongen 2012/2013 har om något gett Michael Carrick den upprättelse han har förtjänat. Vi som sympatiserar med Manchester United har aldrig tvivlat på engelsmannens kvalitéer, Carrick har varit en kugge under flera år och han har inte sällan varit skillnaden mellan vinst och förlust. I år har detta måhända blivit än tydligare, Carrick har på mittfältet utgjort en urstark eker i ett annars svagt hjul och hans kontinuitet har varit direkt avgörande för lagets framgångar. Att han blev utnämnd till årets spelare av sina medspelare späder på intrycket av att Carrick har stått för en alldeles enastående säsong. Michael, du är årets röda djävul!
Michael Carrick har tagit plats på mittfältet i närmelsevis alla avgörande matcher. I Premier League har han deltagit i alla utom två matcher, i CL startade han uteslutande bortsett från då det ”inte var nödvändigt”. Han är inte världens mest spektakulära spelare, det är bara att erkänna. Samtidigt kan ingen ta ifrån Carrick att han sitter inne på en högkvalitativ högerdosa; kortpassningsspelet är felfritt, att han även behärskar crosspassens ädla konst bevisar han med jämna mellanrum. Hans förmåga att lugna ned, ordna upp och diktera matcher är i det närmsta unik. Han syns inte alltid, men han finns alltid. Carrick är den perfekta sittande mittfältaren; han går sällan utanför ramen för sina arbetsuppgifter, han gör sällan några misstag, han skapar struktur, han presterar kontinuerligt. I koncentrationen återfinns mästaren är ett talesätt, det överensstämmer mer än väl med allas vår Michael Carrick.
Statistik från Carricks säsong:
Antal matcher i Premier League : 36 matcher (34/2)
Antal matcher i CL: 5 matcher (5/0)
Antal matcher i FA-Cupen: 5 matcher (3/2)
Antal matcher i Capital One Cup: 0 matcher
Antal mål under hela säsongen: 2 mål
Antal assist under hela säsongen: 5 assist
Betyg: 10/10
Paul Scholes, 38 år – I januari föregående säsong dök Ginger Prince upp som en räddande ängel och styrde upp ett valpigt mittfält. Scholes styrde och ställde efter sin comeback och dikterade mitten likt under fornstora där. Troligtvis kände Scholes där och då, efter att ha varit från fotbollen under ett halvårs tid, att han hade mer att ge. Helt sonika bestämde sig åldermannen för att köra på ytterligare en säsong. Om det var rätt beslut? Det beror på hur man ser det. Spelmässigt må säsongen inte ha varit någon rungande hit, samtidigt kan vi inte bortse från vilken betydelse Scholes har haft för laget. Framförallt är det inte mer än rätt att en av världens genom tidernas bästa mittfältare avslutar sin karriär som mästare.
Scholes inledde säsongen övertygande. Mot Southampton och Liverpool stod han för betydande inhopp, mot Wigan präglade han sin ”måltavla” med ännu en fullträff. Engelsmannen gjorde det han kunde bäst; att fördela svepande och öppnande crossbollar, samtidigt som han dikterade tempot efter tidtabell. Desto längre säsongen gick, desto mer påtagligt blev det att ovanstående kvalitéer inte alltid räckte till. Åldern hade tagit ut sin rätt på den gode Scholes. Defensivt hängde han allt för ofta inte med i svängarna, när han blev utsatt för press blev det inte sällan uppenbart att det gick för långsamt. Som en effekt fick Scholes allt mindre speltid ju längre hösten led, under november och december månad fick han nöja sig med ett par matcher från start och en handfull ”cameo-inhopp”. Efter nyår hölls sedan den forna generalen borta från spel på grund av en knäskada, skadeperioden utökades för var vecka som gick och slutligen i början av maj gjorde Scholes comeback. Titeln var redan säkrad, Sir Alex hade gett sitt chockbeslut och Scholes hade sedermera följt efter. De två sista matcherna mot Swansea och WBA var en enda lång hyllning.
Scholes sista säsong blev måhända ingen solskenshistoria. Likväl, han fick avsluta sin karriär med en titel. Säsongsbetyget kan, dessvärre, inte bli högt men vi kommer för evigt vara tacksamma för vad Paul Scholes har gjort för denna klubb. Förhoppningsvis återvänder the Ginger Prince snart, en rå-begåvning likt Scholes måste inkorporeras i verksamheten.
Statistik från Scholes säsong:
Antal matcher i Premier League: 16 matcher (8/8)
Antal matcher i CL: 2 matcher (1/1)
Antal matcher i FA-Cupen: 3 matcher (1/2)
Antal matcher i Capital One Cup: 0 matcher
Antal mål under hela säsongen: 1 mål
Antal assist under hela säsongen: 1 assist
Betyg: 3/10
Anderson, 25 år – Anderson är på många sätt och vis ett mysterium. Vi vet alla vad han är kapabel till, han vet det själv lika väl. Brassen har så många kvalitéer som fotbollsspelare att det nästan är löjligt. Ett problem är att hans sämre kvalitéer allt för ofta överskuggar de många goda, det största problemet är att han aldrig lyckas prestera under någon längre tidsperiod. Förra säsongen blev Anderson spel hämmat av ett skadehelvete, under året har han varit relativt skonad från skador (en månads frånvaro över jul, hamstring). Trots det har Anderson inte fått något större förtroende, under hösten blev det främst ströinhopp och det var först under våren som Anderson fått starta på en någorlunda kontinuerlig basis. Sedan mars har brassen fått göra sex starter i ligan.
I vanlig ordning har fysiken utgjort ett frågetecken. När Anderson väl får fart under dobbarna, då är det svårt att hänga med i hans driv. Fram till dess går det dock något för långsamt, själva uppstartsfasen av hans spel är helt enkelt för segt. Likaså lämnar hans passningsspel ibland mer att önska, Anderson slår inte sällan bort enkla kortpass och alltför ofta söker han direkt avgörande pass vilka misslyckas. När han har en bra dag är allt ovanstående som bortblåst, då har brassen förmågan att äga vilket mittfält som helst. Många minns vi ligacupmatchen mot Newcastle där Anderson och Cleverley stod för en genomgrym insats, när de två får chansen tillsammans och dessutom tar den är Uniteds mittfält som mest dynamiskt och explosivt. Dessvärre är det en alltför ovanlig syn, och det har varit såhär under många år nu. Anderson står och stampar. Att han får vara kvar är långt ifrån säkert, skulle han komma att lämna lär han bli kraftigt saknad. Få fotbollsspelare har en sådan glädjespridande aura som Anderson.
Statistik från Andersons säsong:
Antal matcher i Premier League: 17 matcher (9/8)
Antal matcher i CL: 4 matcher (3/1)
Antal matcher i FA-Cupen: 3 matcher (3/0)
Antal matcher i Capital One Cup: 2 matcher (2/0)
Antal mål under hela säsongen: 2 mål
Antal assist under hela säsongen: 1 assist
Betyg: 3/10
Tom Cleverley, 23 år – Mycket av det som går att säga om Anderson går att applicera även på Cleverley. Cleverley är förvisso ett par år yngre och han har inte ingått i A-lagstruppen under lika lång tid, samtidigt är den överhängande känslan att Cleverley har så mycket mer att ge. Tom är den spelaren som genomgående har fått flest chanser vid sidan om givne Carrick på innermittfältet, alltför ofta har känslan efter match varit att han presterat långt under de på förhand ställda förväntningarna. De offensiva kvalitéerna är hans främsta och det är dem som han ger mest uttryck för på planen. 4 mål och 3 assist är inte illa pinkat under en säsong där han främst utgått från det defensiva mittfältet. Det som väcker oro är att han inte alls övertygat bakåt. Som defensiv mittfältare i det system United använder sig av finns ett antal uppgifter du alltid måste fullfölja. Att ta hemåtjobbet, att hjälpa mittbackarna, att lugnt spela sig ur pressade situationer och att kunna agera katalysator i uppspelsfasen. Cleverley har problem att uppfylla dessa kriterier, han gör inte grovjobbet i defensiven i samma utsträckning som Carrick och han behåller inte alltid lugnet och som ett resultat slarvar han allt för mycket på egen planhalva.
Cleverley har ställts över i flertalet viktiga matcher under säsongen (Real Madrid borta, City hemma, Liverpool borta) och under stora delar av våren, då ligan avgjorts, har han förpassats till bänken. Defensivt skicklige Jones har vid flera tillfällen tagit hans plats, därav är det enkelt att anta att Cleverley helt enkelt inte lever upp till de defensiva kraven. Samtidigt har han i landslaget fått stort förtroende av Hodgson, engelsmannen har spelat samtliga sex matcher från start i VM-kvalet på det centrala mittfältet. Det finns stor talang i grabben, inget snack om den saken. Han är bara 23 år fyllda och det vore dumdristigt att ge upp hoppet redan nu. Likväl är det ett faktum att Cleverley måste höja sig ett par-tre snäpp, hans plats på planen är centralt och om han ska kunna axla Carricks mantel den dagen denne kastar in handduken måste en markant förbättring ha skett. Framåt är han, som sagt, kapabel men det är inte i det offensiva spelet United behöver bli bättre.
Statistik från Cleverleys säsong:
Antal matcher i Premier League: 22 matcher (18/4)
Antal matcher i CL: 5 matcher (5/0)
Antal matcher i FA-Cupen: 4 matcher (4/0)
Antal matcher i Capital One Cup: 1 matcher (1/0)
Antal mål under hela säsongen: 4 mål
Antal assist under hela säsongen: 3 assist
Betyg: 4/10
Shinji Kagawa, 23 år – Kagawas debutsäsong blev kanske inte direkt vad varken han själv eller vad vi andra hade förväntat sig. Hans förre detta coach Klopp gick ut här i dagarna och sade att han var bedrövad över att japanen utnyttjas på fel sätt i sin nya klubb. Det kan jag tycka är att dra det hela till sin spets. Det råder visserligen inget tvivel om att Kagawa är som bäst i en offensiv mittfältsposition, det har märkts med all önskvärd tydlighet, men att Sir Alex har valt att matcha Kagawa sparsamt och på ”fel” positioner har säkerligen sin förklaring. Först och främst får vi inte glömma att SAF har haft ett helvete hela säsongen; hans offensiv är gudabenådad och på något sätt måste han försöka få alla involverade. För det andra gör Kagawa sin blott första säsong i Premier League, med tanke på att japanen av naturen inte är någon fysisk best vore det rent av idiotiskt att spela honom allt för mycket. Den engelska fotbollen är annorlunda än den tyska, såväl fysiskt som spelmässigt, och det tar helt enkelt någon säsong att anpassa sig.
Allt som allt har Kagawa ändå gjort 20 framträdanden i ligan under säsongen, då får man dessutom ha i åtanke att han gick skadad under dryga två månader i höstas. I majoriteten av dessa matcher har han fått spela på favoritpositionen, det är nästintill en garanti att han kommer få betydligt mer speltid överlag och betydligt mer speltid som AM nästkommande säsong. Kagawa har alla förutsättningar för att bli en viktig kugge i Manchester United – hans speluppfattning är inte av denna värld och hans kvickhet i kombination med fin bollkänsla borgar för att han kan utföra under mot långsamma engelska försvar. Därtill är japanen begåvad med ett fint målsinne – minns väl hattricket mot Norwich, målen andades klass rätt igenom. Det enda orosmomentet utgörs av att Kagawa har en tendens att försvinna ur matcherna ibland, ofta beror detta på att United spelar på ett vis som inte lämpar sig för honom. Det här lär rådas bot på. SAF insåg vilken guldklimp han satt inne på och jag är övertygad om att Moyes inser detsamma. Rimligtvis kommer spelet att anpassas efter Kagawa i en allt större utsträckning i framtiden. Jag är inget större fan av att sätta ekonomiska etiketter på levande varelser, likväl kan jag inte dra mig för att påstå att United i Kagawa sitter inne på ett enormt sparkapital.
Statistik från Kagawas säsong:
Antal matcher i Premier League: 20 matcher (17/3)
Antal matcher i CL: 3 matcher (3/0)
Antal matcher i FA-Cupen: 3 matcher (2/1)
Antal matcher i Capital One Cup: 0 matcher
Antal mål under hela säsongen: 6 mål
Antal assist under hela säsongen: 5 assist
Betyg: 7/10
Darren Fletcher, 29 år – Darren Fletcher kom tillbaka till fotbollsplanen i slutet av augusti efter att ha tvingats till ett tio månader långt uppehåll, Fletcher dras som bekant med en kronisk tarmsjukdom och rekommenderades i slutet av 2011 att vila från fotbollen. Det dröjde ett tag innan skotten var i matchform, först i slutet av september gjorde Fletcher ett bejublat inhopp i hemmamatchen mot Galatasaray. Det blev ett par matcher i CL för Fletch, likaså gjorde han två matcher från start i ligan under senhösten. Fletcher gjorde ett blixtinhopp mot Newcastle i mellandagarna, det skulle visa sig att det blev hans sista för säsongen. I januari damp beskedet ned som en bomb; Fletcher var tvungen att genomgå en operation. Knappt hade nyheten kommit ut innan det började spekuleras om Fletchers framtid, skulle han någonsin kunna återvända? Rätt snart meddelade dock klubben att ingreppet var planerat sedan länge, för att ingreppet skulle kunna genomföras var Fletch tvungen att vara vid god fysisk hälsa.
När Sir Alex höll sitt avskedstal talade han specifikt om Fletcher, att han hoppades att hans landsman snart skulle återvända till fotbollen. Hur ser då framtiden ut? Många har dömt ut Fletcher utsikter att komma tillbaka till toppnivån, sjukdomen hämmar honom allt för mycket sägs det. Samtidigt har rapporter på senare tid gjort gällande att operationen var framgångsrik och att skotten snart ska kunna återvända till fotbollen. Tills vidare besked kommer kan vi bara hoppas på det bästa, Darren Fletcher behövs i United. Han imponerade visserligen inte i matcherna han hann spela, fysiskt såg det rätt trögt ut och bolltouchen var inte den bästa. Samtidigt, vad kan man förvänta sig? Skulle det visa sig att Fletcher rent fysiskt klarar av att spela fotboll på högsta nivå, då råder det inga tvivel om att han kommer komma tillbaka i gammal god form. Fletch är en kämpe, får han chansen tar han den. Vi kan bara hoppas att han får chansen att bevisa det. Betyget nedan ska inte tolkas som något annat än att vi saknar Fletch monumentalt mycket.
Statistik från Fletchers säsong:
Antal matcher i Premier League: 3 matcher (2/1)
Antal matcher i CL: 5 matcher (3/2)
Antal matcher i FA-Cupen: 0 matcher
Antal matcher i Capital One Cup: 2 matcher (2/0)
Antal mål under hela säsongen: 1 mål
Antal assist under hela säsongen: 0 assist
Betyg: 1/10
Nick Powell, 19 år – Powell anlände till United under sommaren för 6 miljoner pund, i samma stund som affären blev kvar förstod vi alla att Ferguson hade lokaliserat ännu en naturbegåvning. Engelsmannen hade huserat i U-landslaget på alla nivåer och A-lagssäsongerna i Crewe beskrevs som en framgångssaga. När han väl anslöt till klubben var den stora frågan huruvida han skulle bli involverad i A-laget redan under sitt första år. Redan i den tredje omgången fick vi svaret då han placerades på bänken, i den fjärde fick han göra debut med ett inhopp hemma mot Wigan. Powell förvaltade chansen på helt rätt sätt, efter 10 minuter hade han borrat upp lädret i nätmaskorna. Där och då trodde många att ynglingen skulle få många fler chanser. Hösten förflöt, Powell gjorde Champions Leage-debut och spelade från start mot såväl Cluj som mot Galatasaray. I ligan gjorde han ytterligare ett inhopp mot QPR, i ligacupen blev det inhopp mot Newcastle och Chelsea. Allt såg ut att gå Powells väg – men mötet med Cluj i början av december kom att bli hans sista framträdande i A-laget. Under våren satt han på bänken vid tre tillfällen, matchade gjorde han ”bara” med U21-laget där han spelade sju matcher och noterades för tre strutar.
Så, vad beror det på? Varför försvann Powell ut i periferin? De gånger han fick chansen tog han den – framförallt under framträdandena i Champions League visade Powell att han är ”the real deal”. Att han inte fått någon speltid under våren beror sannolikt på att han är ung och oprövad – under titeljakten finns det inte utrymme för att ge ungtuppar chansen. Nästkommande säsong lär den unge Powell bli utlånad, åtminstone under ett par månader. Han skulle må bra av kontinuerligt seniorspel – det är tveksamt att han erbjuds det under Moyes debutsäsong i klubben. 19 år är ingen ålder för en fotbollsspelare, tiden är på Powells sida.
Statistik från Powells säsong:
Antal matcher i Premier League: 2 matcher (0/2)
Antal matcher i CL: 2 matcher (2/0)
Antal matcher i FA-Cupen: 0 matcher
Antal matcher i Capital One Cup: 2 matcher (0/2)
Antal mål under hela säsongen: 1 mål
Antal assist under hela säsongen: 0 assist
Betyg: 5/10
Yttermittfältare:
Ryan Giggs, 39 år – Ryan Giggs. Mannen, myten, legenden. Människan som trotsar naturens lagar och vägrar åldras. Det finns knappt ord längre. Kommer Ryan Giggs någonsin bli för gammal för att spela fotboll? I början av säsongen såg det i och för sig ut som att tiden hade hunnit komma ikapp den gamle Giggsy. Ingenting stämde för walesaren. Det gick långsamt bakåt som framåt, bollar tappades till höger och vänster och inte ens på den sista tredjedelen kom han till sin rätt. Lågvattenmärket kom i förlustmatchen mot Tottenham i slutet av september – Giggs blev utbytt i halvtid efter att ha stått för en helt bedrövlig insats. Under stora delar av höstsäsongen stod han utanför startelvan, den enda matchen han fick chansen från start efter Spurs var mot Norwich borta. United förlorade som bekant, och Giggs var återigen under isen. Var det här slutet för Giggs, var hans dagar räknade?
Nej, dagarna var inte räknade. Jag vill hävda att vändningen kom runt jul. Giggs gjorde ett piggt inhopp mot Swansea, sedan följde han upp detta med 90 minuter gånger två mot Newcastle och Wigan då han återigen visade prov på gamla goda dagars form. Under våren kom Giggs att bli ett vanligt förekommande inslag i SAF:s startelvor, såväl centralt som ute på sin hemmakant. Det ultimata kvittot på att Giggsy, 39 år gammal, fortfarande håller kom dock i CL mot Real Madrid. Old Trafford kokade, likaså gjorde Giggs. Jag har aldrig, och kommer aldrig, se en 39 år gammal man visa en sådan frenesi igen. Framförallt kommer jag aldrig igen se en 39 år gammal man göra en sådan insats på en fotbollsplan. Han har bibehållit en portion av sin snabbhet, han har en fantastisk vänsterfot och han lever för klubben vi älskar. Jag ser gärna att Giggs fortsätter till den dagen läkarna säger ”Nej Ryan, nu får det vara nog.”.
Statistik från Giggs säsong:
Antal matcher i Premier League: 22 matcher (12/10)
Antal matcher i CL: 5 matcher (3/2)
Antal matcher i FA-Cupen: 4 matcher (2/2)
Antal matcher i Capital One Cup: 1 match (1/0)
Antal mål under hela säsongen: 5 mål
Antal assist under hela säsongen: 4 assist
Betyg: 6/10
Ashley Young, 27 år – Youngs debutsäsong blev en framgångssaga. Yttern gjorde 6 mål och 11 assist i ligan och det såg äntligen ut som att engelsmannen hade hittat en miljö värd hans kvalitéer. Förväntningarna var därför högt ställda på Young inför årets säsong – dessvärre fick han aldrig chansen att infria dem. Hans säsong har mer eller mindre ryckts sönder av skador, han har blivit tvingad till tre längre skadeuppehåll och det var egentligen bara under en tvåmånadersperiod under senhösten som han gick helt skadefri. Det var, utan att dra några stora växlar, under den perioden som United gick som bäst. Mellan slutet av oktober och början av januari var Young involverad i tretton ligamatcher, United tappade då endast 4 poäng. Våren blev sedan helt sönderryckt, först drabbades kantspringaren av en knäskada och sedermera av en fotskada. Allt som allt blev det bara sex matcher i ligan efter nyår.
0 mål och 3 assist på sammanlagt 23 matcher (alla turneringar) är givetvis inte bra, särskilt inte då vi jämför med föregående säsongs facit. Samtidigt ska det sägas, och det här är min högst subjektiva åsikt, att Young är den ytter som har presterat bäst. Under de perioder Ashley fått gå skadefri har han i min mening presterat på en bra nivå. Poängen må ha uteblivit men när Young har varit på planen har det hänt saker. Det går undan, det är genomtänkt, det blir inte för mycket. Om Young lyckas hålla sig skadefri under nästkommande säsong är jag övertygad om att han kommer hitta tillbaka till fjolårets form.
Statistik från Youngs säsong:
Antal matcher i Premier League: 19 matcher (17/2)
Antal matcher i CL: 2 matcher (0/2)
Antal matcher i FA-Cupen: 2 matcher (1/1)
Antal matcher i Capital One Cup: 0 matcher
Antal mål under hela säsongen: 0 mål
Antal assist under hela säsongen: 3 assist
Betyg: 4/10
Antonio Valencia, 27 år – Ecuadorianens fjolårssäsong var i det närmaste perfekt. Valencia noterades för fyra mål, fjorton assist och han ställde till med stora problem varthän han kom. Likt Young lyckades Valencia inte följa upp succén, till skillnad från Young kan Valencia inte skylla på skador. Yttern är en av de spelare i årets Manchester United som har fått mest speltid, i ligan har han noterats för 24 matcher från start och sex inhopp. Dessvärre har säsongen i stort varit en enda lång pina för ecuadorianens del – han har fått chans på chans, han har försökt och han har slitit sitt hår men det har likförbannat inte fungerat. Stundtals har det varit smärtsamt att se Valencia ränna längs kanten, inte för att han har gjort bort sig utan snarare för att han inte har vågat göra bort sig. Någonstans i början av säsongen tog självförtroendet farväl för att sedan inte komma tillbaka.
Att Valencia ändå har fått så pass mycket speltid som han har fått måste ändå tyda på att han har gjort något rätt. Han är väldigt defensiv skicklig, det vet vi. Detta i samband med att hans högerkantskompanjon, Rafael, är offensivt skicklig har inte sällan gottgjort för Valencias oförmåga att utmana. Samtidigt går det inte att bortse från det faktum att en annan anledning till att Valencia fått mycket speltid är att det helt enkelt inte har funnits något annat alternativ. Nani och Young har gått skadade under stora perioder, vilket har lämnat Valencia kvar som den enda renodlade yttern. Samtidigt har vi nog alla trott att spärrarna skulle släppa för Valencia tids nog. Vår högerytter må vara en hyfsat simpel spelare – han petar, han springer, han slår inlägg – men även simpla spelare når framgångar så länge de är tillräckligt bra på det de gör. Att Valencia skulle vara sönderläst av alla motståndarförsvar tror jag inte på, snabbhet kan en försvarare sällan besegra i längden. För ecuadorianens del gäller det att få tillbaka gnistan; eller ”shining” som Hamren tjötar om. En Valencia i form kan prestera på yttersta världsklassnivå, inget snack om den saken. Förhoppningsvis får vi se honom utföra ett par högklassiga peta-stick-finter lagom till sensommaren.
Statistik från Valencias säsong:
Antal matcher i Premier League: 30 matcher (24/6)
Antal matcher i CL: 4 matcher (2/2)
Antal matcher i FA-Cupen: 6 matcher (3/3)
Antal matcher i Capital One Cup: 0 matcher
Antal mål under hela säsongen: 1 mål
Antal assist under hela säsongen: 5 assist
Betyg: 2/10
Nani, 26 år – Den gode Nani är måhända den spelare som är allra mest omstridd bland Unitedsupportrarna. Portugisen ryktades vara på väg bort från klubben redan förra sommaren, ryktena har levt kvar säsongen igenom. Efter ännu en säsong där han presterat karaktäristiskt ojämnt lär inte heller denna sommar bli fri från diverse transfersagor. Hur har portugisens säsong sett ut? Tja, han inledde precis som förväntat och blandade högt och lågt. Mot Everton och Southampton i de första omgångarna såg det ut som att han inte lämnat sommarens rykteskarusell bakom sig, sedan ryckte han upp sig och stod för ett par fina insatser mot Wigan och Spurs (målskytt). Dryga två månader in i säsongen meddelades att Nani drogs med en hamstring-skada, en skada som skulle hålla honom borta under dryga två månader. När han väl kom tillbaka såg det ut som att det skulle släppa, Nani gjorde ett par matcher i ligan och fick mycket speltid i FA-cupen. Kvittot på att Nani var på uppåtgång var startplatsen i returen hemma mot Real Madrid – portugisen tog chansen och presterade sin, för säsongen, bästa fotboll. Nani fick vara på planen i 55 minuter – sedan vet ni vad som hände. När Cakir drog upp det röda dog Nanis säsong.
Efter det tunga uttåget mot Real Madrid gjorde Nani bara tre framträdanden i den röda tröjan – det sista kom för dryga månaden sedan i det ”oviktiga” mötet med Arsenal. Vad som händer med Nani framöver vet vi inte, men visst tusan känns det som att han är en av de som är närmast en flytt. Sju matcher från start i ligan duger inte för en spelare som har varit i klubben sedan 2007, särskilt inte då han på sin bästa dag kan vara helt outstanding. Det eviga problemet med Nani är att hans bästa dagar kommer allt för sällan och att det inte finns något riktigt mellanting. Huruvida portugisen stannar i klubben eller ej är upp till Moyes, får han ännu en chans kan vi nästan slå fast att det blir hans sista.
Statistik från Nanis säsong:
Antal matcher i Premier League: 11 matcher (7/4)
Antal matcher i CL: 4 matcher (3/1)
Antal matcher i FA-Cupen: 5 matcher (4/1)
Antal matcher i Capital One Cup: 1 match (1/0)
Antal mål under hela säsongen: 3 mål
Antal assist under hela säsongen: 2 assist
Betyg: 2/10
Källor: Goal.com, WhoScored.com, TransferMarkt.co.uk
