Scholes-scenariot på väg att upprepas
Ingenting varar för evigt, allt måste någon gång få sitt slut. I sommar fyller Michael Carrick 36 år och hans kontrakt löper ut. Nu måste en ersättare hittas, en tronarvinge spelas in. Lät det inte så även för bara några år sedan?
Ständigt underskattad. Ända sedan Michael Carrick anlände från Tottenham 2006 har han fått stå i skuggan av de offensiva pjäserna, låtit Wayne Rooney, Cristiano Ronaldo och Robin Van Persie ta emot applåderna. När medierna hyllat laget har det varit de som fått beröm för sina fantastiska prestationer. Men under senare år har Carrick äntligen börjat få det erkännande han så länge har förtjänat.
Carrick är den enskilt viktigaste spelaren för att Manchester Uniteds spel ska klaffa, att lagdelarna ska sitta ihop och spelet flyta. Den uppmärksammade statistiken som säger att Manchester United inte har förlorat en enda match denna säsong med engelsmannen från Wallsend på planen ljuger inte, utan Carrick är Manchester United i regel minst en nivå sämre. Men det är också därför som oron för vad som kommer att hända när Carrick lämnar klubben växer på Old Trafford.
Rollen som Carrick besitter - rollen som regista, den defensivt placerade mittfältsdirigenten som styr hela spelet - är ofta en position svår att ersätta. Den kräver grundläggande förmågor som spelförståelse och teknik, men även erfarenhet och en x-faktor svår för pengar att införskaffa.
Det har inte minst Manchester United tidigare fått uppleva.
Det senaste och tydligaste exemplet kommer så sent som för bara några år sedan. Då var klubbikonen Paul Scholes till åren kommen och skulle ersättas. Inga problem - vi har ju både Anderson och Tom Cleverley, alternativt unge Nick Powell, redo att ta över fanan hette det då. Men riktigt så enkelt blev det inte. Varken Anderson eller Cleverley lyckades förfylla sin potential, den förste skickades via Fiorentina tillbaka till Brasilien och den andre via Everton numera vidarebefordrad till Watford. Nick Powell försvann i sin tur mer eller mindre helt och hållet och återfinns nuförtiden i Wigan.
Det andra sättet att lösa problemet var att köpa in en ersättare. Det talades om Cesc Fàbregas och Thiago Alcântara, skreks om Toni Kroos och Wesley Sneijder. Men ingen av de tilltänkta storsatsningarna löstes heller. År efter år gick därför utan att Scholes ersattes och visst kan man argumentera för att han fortfarande inte har ersatts, även om Carrick själv med åren mer eller mindre har löst uppgiften på egen hand. Men det betyder bara att vi när även han lämnar klubben får ett ännu större hål att fylla.
Under denna säsong har diskussionen om Carricks ersättare tilltagit i fart, inte minst då hans kontrakt löper ut i sommar och José Mourinho därtill nyligen indikerade att Carricks tid i klubben går mot sitt slut. Men likt scenariot som uppstod vid Scholes karriärsslut har de flesta svårt att se den självklara ersättaren. Vissa menar att Mourinho måste ge sig ut på marknaden, satsa stort och värva ett etablerat namn. Vissa menar att vi redan har naturliga efterträdare i Daley Blind eller Timothy Fosu-Mensah. Själv vet jag inte ens om Carrick överhuvudtaget går att ersätta.
Men oavsett om han måste inhandlas eller redan finns i klubben - Detta problem blir en av Mourinhos viktigaste frågetecken att räta ut. När Scholes tillslut la sina välmeriterade skor på hyllan tog det alltför länge att lösa hans efterträdare och det märktes såväl i spelet som i framgångarna. Så länge får det inte ta denna gång, en ersättare måste hittas snarast möjligt. Men precis som med Scholes blir det ingen lätt uppgift att lösa.