Singing the Blues
Oh Manchester, is wonderfull

Singing the Blues

23 oktober 2011 kommer för all framtid vara dagen då Manchester City visade Manchester, England och Världen att nu är tronskiftet här.

Den 1 september 2008 togs klubben över av Abu Dhabi Group och det här har alltid varit målet med satsningen. Att åka till Old Trafford som serieledare och att göra det med stil före, under och efter matchen för att sen åka därifrån med huvudet högt. We told you so har jag sagt länge men de våra var mer ödmjuka.

Förmodligen dog fotbollen för några stycken igår då ett oljedopat arabiskt City krossade det genomkapitalistiska judisktägda United. Skillnaden mellan de två ägarna kunde inte vara större för samtidigt som våra ägare stöttar samhället på gräsrotsnivå så suger Glazers (som inte verkade bry sig http://www.thesun.co.uk/sol/homepage/sport/3889076/Glazer-family-suffer-Sunday-from-hell.html ) ut så mycket kapital det går genom kontroversiella beslut som rör upp invånarna/supportrarna. En mer vänstervriden skribent än jag hade genast refererat till Palestina.

Det är naturligtvis ingen tillfällighet att våra ägare valde City. Myten säger att de hittade en klubb på ruinens brant (det sista är iofs sant) som de förbarmade sig med och sen utan att tänka kastade pengar över. Det här är något som de som inte gillar oss tror på och det får de väl fortsätta att göra för vi behöver inte bry oss men sanningen är att Manchester City, klubben och dess supportrar, Manchester Stad och dess invånare (mer eller mindre samma sak som Citysupportrar) genom årtionden visat att vi finns här och vi bryr oss och vi har oavsett hållt huvudet högt.

Staden Manchester som var den Industriella revolutionens vagga och som varit en smältdegel av kapitalism, liberalism och socialism sen flera århundraden har något speciellt att erbjuda. Här har invandrare från hela världen samlats inklusive protestanter, katoliker, judar, väst indier, indier och araber. Det har inte varit perfekt, kanske inte heller idealiskt men förmodligen attraherade det Abu Dhabi Group och Sheik Mansour (we thank you).

I Manchester City fann de en sleeping giant och med Gary Cooks framtidsvisioner på print så insåg de att här fanns något speciellt som de kan utveckla till något stort. Ända sen dag ett, eller ok dag två om vi räknar bort Robinho värvningen, så har de gjort det med stil och klass. I går visade laget att de för stunden har mer klass, Mancini har visat länge att han har klass, supportrarna har alltid haft klass och våra ägare, de har klass.

Huruvida armchair Unitedsupportern du har på jobbet har någon klass är ganska osäkert. Dagens kommentar på min arbetsplats var, You're still Shitty!
Vem är det som har stil och klass? Kanske inte jag men City, Mancini och våra supportrar på plats hade det igår.

Klart det inte är lätt för en Unitedsupporter att hantera en sådan förlust på samma sätt som vi fått hantera otaliga genom åren. Det kan säkert i slutändan vara nyttigt för de ofta stöddiga supportrarna som bara haft framgång i 20 års tid. Välkommen till Manchester och hur vi har haft det. Det finns otaliga Unitedsupportrar därute som aldrig fått känna på ordentlig motgång och normala människor inser att det finns dåliga stunder såväl som bra tider.

Jag har fått otaliga frågor från neutrala åskådare (som alla varit glada över att United åkt på torsk) om det här är ett av mitt livs lyckligaste tillfällen men det kan jag direkt avfärda. Kanske om jag varit på plats men jag har svårt att se hur det kan slå Gillingham eller för den delen FA-cupsemifinalen men vem vet?  Å andra sidan är 1-6 för Mighty United på Theatre of Dreams ingen liten förlust för våra grannar utan en som de kommer kommer att minnas för all framtid.
Det var alltså, även om jag har svårt att fatta det, en mycket speciell dag som kanske hade varit med uppe på listan efter mina barns födelse. När de växer upp skall jag i alla fall berätta för dem om de svåra tiderna som var och om vändningen/maktskiftet som först skedde på Wembley med stil och sen på Old Trafford med klass.

Hade jag varit på plats så är chansen stor att jag i alla fall efter några timmars firande inte haft så mycket klass kvar men jag tycker ändå att vi Citysupportrar skall fortsätta att vara stolta och småkaxiga men göra det med stil. Fånga dagen men glöm inte hur det har varit och för den delen inte att det är långt kvar innan det är över. Försvara vårt lag, Mancini och våra ägare men tänk efter innan för vi vill aldrig bli förknippade med United som citat "They play good football but they are evil" (Noel Gallagher).


I never felt more like singing the Blues,
City win, United loose, ohhh City,
You got me singing the Blues.

Richard2011-10-25 00:30:00
Author

Fler artiklar om Manchester C