Derbyveckan: Sista chansen för Pellegrini
Snart kan den oorganiserade Harakiri fotbollen vara över
För nästan exakt 1 år sedan hade jag nöjet att vara i Salford på Old Toilet när City mötte United i säsongens andra derby. Efter att ha bevittnat krossen på Eastlands med 4-1 så var även denna match något som man
som city suppoter aldrig kommer att glömma. Efter 40 sekunders spel hade De Gea stått för en jätteräddning, City skjutit ett stolpskott och sedan Dzeko gjort 1-0 till bortalaget. Matchen slutade på allra bästa sätt
när de röda med tunga steg gick ut från arenan medan vi 5000 City fans skanderade "five more years".
En månad senare fick David Moyes sparken och nu riskerar Manuel Pellegrini att gå samma öde till mötes efter en lång serie av urusla matcher.
Det stora problemet med dagens Manchester City är det försvarsspel som Pellegrini introducerade under fjolåret. När han kom till klubben talade han om att City skulle ta mer risk i försvarsspelet.
En sak är att ta risker men agera osmart och ostrukterat är inget som leder till några långvariga uppdrag.
Det Pellegrini vill är att backlinjen ALDRIG skall falla in i straffområdet och backlinjen måste ALLTID stanna på straffområdeslinjen. Detta har gett upphov massvis med insläppta mål senast igår när Crystal Palace gör 1-0 i en situation som kanske borde vara offside. Forwards vill komma rättvända mot boll bakom backlinjen. De älskar när motståndarnas backar får 180 graders vändningar och löpdueller i djupled. Många gånger krävs bara en fot på bollen så går den i mål på tidiga inlägg bakom backlinjen. Genom att bjuda på denna yta gör vi motståndarna bättre!
Det är inte bara de "sämre lagen" som lyckas med detta konststycke utan Barcelonas alla målchanser och mål är frukten av inlägg mot bortre ytan bakom ytterback (0-1 borta Barca, 0-1 borta Bayern, 1-2 mot Arsenal borta osv). Nu kan säkert vän av ordning säga att stopp där, Bayern Munchen, Dortmund och Barca håller ofta upp backlinjen. Helt riktigt, men de jobbar som ett lag med en systematisk press på bollhållaren för att kunna justera "backlinjen" genom att trycka upp den vid bra press och falla ned när pressen är sämre.
I Pellegrinis fotbollsvärld finns igen organiserad press på bollhållaren med ett välstrukturerat pressspel utan motståndarna tillåts "mata tidiga inlägg" bakom backlinjen, spela vägg eller oftast på tredje spelare i fart som tillåts komma in bakom backlinjen.
Kombinationen obefintlig press på bollhållaren och "stå på linje" har bidragit till otroligt många enkla insläppta mål under säsongen och motståndarna skapar ofta målchanser av inget på grund av Pellegrinis riskmaximering .Intrycket som jag får när jag ser City spela är att försvarsspel är till för den defensiva mittfältaren och backlinjen medan övriga väntar på bollen.
Men varför skall det vara så viktigt att ha ett välorganiserat försvarsspel?
Först och främst så kommer det matcher där motståndarna är bättre eller likvärdiga i styrka. Under dessa matcher måste laget kunna vinna tillbaka bollen så att de konstruktiva spelarna i City på nytt kan erhålla bollen.
Det kommer även dagar då bollen går i stolpen, den vill inte gå i mål eller man har en dålig dag. När dessa dagar kommer så duger det inte att släppa in 2 mål mot, Burnley, QPR, Crystal Palace, West Ham, Sunderland.
Lägstanivån avseende försvarsspelet är helt enkelt avgrundslåg vilket medfört att City alltid måste göra två mål framåt för att få poäng och helst 3 mål för att vinna matchen. Något som knappast genererar en plats bland de bästa lagen.
Även förra säsongen var problemet det samma med det grumlades av en makalös målfabrikation men sanningen är den att de 10 matcherna mot topp 3 i PL samt Bayern och Barca i Champions Leauge gav upphov till 19 insläppta mål och endast 3 segrar.
Innevarande säsong så haltar även anfallsspelet rejält. Motståndarna ger inte City några ytor att snabbt ställla om till anfall i och de ligger betydligt lägre med sina lag jämfört med under fjolåret. Det snabba raka spelet med tidiga inlägg är som bortblåst och nu är det ofta krampaktigt och långsamt passningsspel som slutar med att bollen vänds ut till höger där motståndarna pressar vår yttermittfältare med en ytterback, jobbar hem med sin yttermitt mot Zabaleta/Sagna och täcker ytan mellan ytterback med hjälp av en central mittfältare. Oftast slutar det hel med ett meningslöst inlägg till stillastående cityspelare i straffområdet eller ett tillbakaspel.
Pellegrini har inte lyckats utveckla anfallspelet under året med tidigare inlägg, spelare som löper på ytor vid inlägg, organiserade hörnor, spel på tredje spelare, distansskott med forwards som löper i så kallad pomo-line* på skotten. Han verkar vara en fotbollsromatiker som tror att bollinnehavet räknas som ett slutresultat.
Matchen på söndag avgör troligen Pellegrinis öde i City vid förlust så riskerar även den Spanska ledningen komma under beskjutning och det är något som jag tror att de vill undvika.
* Position of maximun opportunity= när skott tas mot mål löper forwards mot de ytor där målvakten förväntas rädda bollen
