"Small club with a small mentality"
Lillebror har fått luft i lungorna. Efter att nu tagit två titlar totalt de senaste säsongerna, fått känna hur det är att åka ur Champions League och ha Carlos Tevez i laget har man tillräckligt med längd för att börja se ner på Englands mest framgångsrika klubb.
Supportrar till Manchester City är av en speciell art. I Sverige har jag aldrig träffat någon, antar att de sitter inne på Tudor i Stockholm och dunkar varandra i ryggen för att minsann varit supporter "långt" innan Thaksin kom till stan. Man pratar om hur man suttit där år ut och år in och bara sett på när laget som ju inte alls har några fans i Manchester vunnit titel efter titel. Hyllningskören i ens egen ära går vidare till att prata om sin egen förträfflighet gällande hjärta, passion och en mentalitet som säger "vi ger aldrig upp". Men framför allt så pratar man om Manchester United. Ni vet, laget helt utan riktiga supportrar.
Skribenten Thomas på City-redaktionen har skrivit en krönika om varför han hatar Manchester United. Det här med att Hat är ett starkt ord berör inte Thomas, han tvekar inte ens när han beskriver känslan om lokalkonkurrenten från Manchester. Och allt detta hat har tydligen byggts upp ända sedan 80-talet minst, att han inte spruckit än är helt otroligt. Jag menar för sedan Thomas började bygga sitt hat mot Manchester United har det röda laget fyllt på prisskåpet med 41 titlar, Charity Shield inkluderat. För att dämpa Thomas ohyggliga hat har City, som bekant, vunnit tre. Det är fantastiskt att läsa hur människor väljer att fördela sina känslor, det är fantastiskt att se hur fullständigt olycklig en människa som precis sett sin klubb vinna ligan för första gången sedan muren föll. Det finns klubbar som vinner betydligt mindre än City, klubbar som inte ens kan tänka tanken på att nå Europa-spel. Jag har svårt och se att det enda dessa sitter och pratar om är Manchester United.
Till saken och Thomas text hör ju dock att händelseutvecklingen han beskriver är sann. Visst gick de största klubbarna ihop för att ro åt sig så mycket TV-pengar som möjligt, visst skapades Premier League p g a att mer eller mindre samma klubbar ville det. Och absolut, de största klubbarna var även inblandade i skapandet av Champions League på så sätt att man ville få ut mer av det i form av pengar. England och Premier League är garanterat det landet och den ligan som stått för den största delen av fotbollens utveckling och globalisering den senaste tiden. Samtidigt går det inte att säga att det bara är storleken som är avgörande, utan att vara bäst blir du aldrig störst. Manchester United är en klubb som varit en av Englands största makfaktorer inom fotbollen p g a man varit en framgångsrik klubb sett över en 70-årig period. Självklart har man haft längre frånvaro från den absoluta toppen, en tid då Liverpool dominerade fullständigt. Storleken generar en viss mängd av intäkter, Liverpool är en stor klubb. På senare tid är man inte i närheten av så framgångsrik som man en gång varit, således tappar man en hel del intäkter. Återigen, för att bli störst måste du även vara bäst.
Det är fint och beundrandsvärt av Thomas att gå ut och dra lans för alla dessa klubbar som aldrig når hela vägen upp till toppen. Hur han pratar om klubbar som tydligen lever i fullständig misär och bara kan se på när klyftorna växer. Han skriver om lagen som haft storhetstider men som nu aldrig kommer att kunna komma tillbaka. United var nere i dagens Championship så sent som 1975, uppenbarligen går det att ta sig tillbaka. Den utvecklingen vi sett senaste åren med att klubbar från Wales slår sig in i ligan är för mig helt fantastisk, att kaxiga nykomlingar som Blackpool glider upp och slåss länge i topp 10, att Fulham plötsligt står i en Europa League-final. Fine, fotbollen i England handlar i mångt och mycket om business, så är det och så kommer det att förbli. Men väljer man att se glaset som hälften tomt, ja då kommer det fortsätta vara precis lika halvtomt ävne 25 år senare.
Sedan fortsätter Thomas berättelsen om sitt hat genom att mer eller mindre försvara det faktum att man själva ligger i täten i det som alla gamla fotbollsideologer avskyr. Manchester CIty är den klubb som idag, tätt följt av Chelsea men de hycklar i alla fall inte om det, som leder den nya fotbollens utveckling genom oligarker som använder klubbar i andra länder för att kunna spendera alla sina pengar. Jag har slutat att ens irritera mig nämnvärt på det här fenomenet, det har helt enkelt bara blivit en del av fotbollen idag och även om man kan diskutera renheten i sporten kontra 30 år sedan, så är det fortfarande fotboll. Och är det någon kärlek som ingen kan ta ifrån mig så är det just kärleken till den sporten.
Att sedan nu Manchester United stödjer det regelverk som Uefa ämnar att implementera för alla europeiska cuper med start nästa säsong är inte bara rimligt. Det handlar inte, som Thomas menar, om att man är på väg att bli ifrånsprungna. Det är faktiskt pinsamt av Thomas att ens hävda en sådan sak med tanke på att hans fantastiska stadslag lyckades vinna ligan så fruktansvärt mariginellt. Men som sagt, en man som har luft i lungorna och känner vinden i ryggen har lätt för att sticka ut hakan. Manchester United har brottats med ekonomiska problem ända sedan Glazers köpte upp klubben, det är världens sämst bevarade hemlighet. Utan alla de framgångar som United nått innan amerikanerna kom in hade man aldrig haft den supporterskaran man har idag, så enkelt är det. Utan den supporterskaran hade Glazers aldrig varit intresserade av att försöka tjäna pengar på Manchester United som klubb. Men framför allt, klubben hade aldrig överlevt utan exakt samma supportrar. Manchester United stödjer inte FFP bara för att man känner att CIty och Chelsea springer ifrån, man stödjer det för att försöka stävja en fotbollsutveckling som är bra mycket sjukare än den som startade på 80-talet. Men vill Thomas och alla hans Citizens ha en liga likt Spanien med två lag som slåss varje år, två lag som egentligen bara är leksaker för förvuxna barn. I det här fallet råkar det ena barnet vara en ryss, den andra en arab.
Pity the fool.
Vält mött!
Er hängivne krönikör
/Gustaf Granqvist
Twitter: @ggranqvist
