So is it goodbye?
Peckhams stolthet, släkten Ferdinands allra största affischnamn, valde att inte skriva på det förslag som låg framför honom häromveckan. Den nyblivna 34-åringen vill låta tiden göra sitt och fundera ett par extra varv på vad han vill göra efter sommaren 2013. Jag förstår honom, vi alla borde förstå honom.
Rio Gavin Ferdinand är en speciell person. Att kalla honom fotbollsspelare och tro att beskrivningen stannar där, att den innehåller alla epitet som behövs, är en skymf. Rio Ferdinand är fotbollsspelare, familjefar, restaurangägare, programledare, ägare av ett magasin, oppinionsbildare etc. Vill man banalt kalla Ferdinand för en enda sak ligger entrepenör förmodligen närmst till hands. Många fotbollsspelare riskerar att tappa fokus och därmed sitt framgångsrika spel när man väljer att satsa pengar och själv i projekt utanför fotbollen. Rio Ferdinand är inte en av dem, tvärtom, uppväxten i Peckham, London formade honom till en målmedveten och extremt fokuserad person. När han som barn enbart lyssnade till fotbollsspelare och rockstjärnor, just för att det var som dessa han själv ville bli, räddade det förmodligen honom från att hamna i samma sits som sina vänner. Peckham är nämligen inget område för veklingar, området i södra England är mångkulturellt och beskrivs ofta som stökigt, och många av Ferdinands barndomsvänner sitter eller har suttit inne för diverse brott.
En av anledningarna till att Ferdinand inte hamnade där är, som tidigare nämnt, hans målmedvetenhet. Han visste tidigt vad han ville bli och tog åt sig av allt beröm diverse pojklagstränare gav honom som barn. Men även hans föräldrar har stor del i hans framgång. Trots att de separerade när Rio var i de tidiga tonåren kunde man behålla relationen så pass bra att inget gick ut över Rio själv. Pappan flyttade till ett hus i närheten av mamman, där Rio alltså stannade kvar. Pappan, Julian Ferdinand, var noga med att skjutsa Rio till allt man kan tänka sig medan mamma Janice skötte hushållet och såg till att det fanns mat på bordet när det behövdes. Den grund och trygghet som ens egen familj utgör kan ingen eller ingenting ersätta vilket Ferdinand varit noga med att påpeka i intervjuer och han är desutom noga med att åka ner till Peckham när chanserna ges. Men den största anledningen till att Rio Ferdinand kan stoltsera med mängder av framgångar, såväl på som utanför fotbollsplanen, stavas Frank Lampard Sr. Den Frank Lampard tänker ni? Nej inte den Frank Lampard som Rio spelade med under tiden i West Ham utan dennes pappa, som scoutade Rio under hans ungdomsår.
Rio Ferdinand var och är nämligen en person som gillar att flytta runt, som gillar att se nya platser och besöka andra kulturer. På senare år har det gått flertalet resor ner till Afrika men det finns även en och annan sämre resa som den till Aiya Napa år 2000 då han medverkade i en ökänd sexfilm med Kieron Dyer och Frank Lampard. I tidig ålder var inte resorna så långa men de tog honom till ex antal klubbar som QPR, Charlton och Chelsea innan han bestämde sig för att stanna kvar i West Ham. Debuten kom redan i maj 1996 då Rio endast var 17 år gammal, han fyller år i november. Säsongen därefter, 96-97, var han utlånad till Bournemouth under delar av året men presterade så pass bra att han var uttagen till landslaget i VM 98 då Glenn Hoddle var förbundskapten. Efter att ha blivit en profil och utsedd till West Hams bästa spelare skulle Rio sätta transferrekord en brittisk spelare och dessutom bli världens dyraste försvarare någonsin. För första gången alltså. För när han i November officellt blev klar för flytt från den framgångsrika talangfabriken West Ham till Leeds United kostade han så mycket som £18 miljoner. Det hade i det läget fått vilken 22-åring som helst att fundera över om man skulle klara det, men inte Rio som hävdat att han aldrig kände någon press av den höga summan.
Ferdinands första år i Leeds blev framgångsrikt och då framförallt i Europa. Leeds nådde nämligen hela vägen till semifinal i Champions League, där man däremot fick respass mot Valencia. Säsongen därefter tog Ferdinand över kaptensbindeln och var en av klubbens mest framgångsrika spelare under den säsongen. Men Leeds lyckades inte ta sig till Champions League och de miljoner som hägrade där. P g a den ekonomiska situationen var man således tvingade att lyssna till alla bud som kom in på deras spelare och många misstänkte att Ferdinand skulle vara ett hett villebråd. Under VM 2002 då Ferdinand bildade mittlås med Sol Campbell steg hans värde ytterliggare. England lyckades ta sig vidare från gruppen tillsammans med Sverige, Argentinas bekostnad dessutom vilket kändes lite extra bra med tanke på VM fyra år tidigare. Ferdinand öppnade även målskyttet i åttondelsfinalen mot Danmark som England senare vann med 3-0 och man var klara för kvartsfinal där Brasilien väntade. Men även om Svennis mannar tog ledningen genom Owen så vände Brasilien till slut och England var utslaget. För Ferdinand väntade en ny flytt strax efter att han kom hem, ännu en rekordkantad sådan.
För Manchester United, kluben som tre år tidigare vunnit trippeln, hade öppnat plånboken rejält. Luckan efter Jaap Stam skulle fyllas en gång för alla och det nya rekorder för såväl en brittisk spelare som försvarsspelare någonsin skrevs till £29.1 miljoner. Första säsongen blev en succé så tillvida att United vann ligan och Ferdinand fick lyfta sin första stora pokal någonsin efter att ha gjort ungefär 45 matcher för United under året. Säsongen efter blev däremot en smärre katastrof. Ett missat dopingtest i september gjorde att han stängdes av i hela åtta månader från och med januari 2004. Trots att United försökte överklaga och Rio hävdade att han hade glömt bort det missade Ferdinand halva säsongen, början av den därefter och EM 2004. Det tog hårt på Rio som inte hade något annat väl än att fortsätta träna och låta tiden gå. Än idag är det många som misstror Rio för dopingtestet och ingen eller få lär veta hur det faktiskt ligger till. Uniteds överklagan byggde mycket på en City-spelare som även han missat ett test men kommit undan med enbart böter.
Under åren som gått sedan dess har mycket vatten runnit under broarna och Rio har varit en stöttepelare under alla dess år. Han har gjort över 400 matcher för Man Utd, alla tävlingar inkluderat och tagit United till Englands mest framgångsrika klubb sett till ligatitlar. Han kan ansluta sig till skaran av Englands mest framgångsrika spelare genom tiderna med t ex fem ligatitlar, en Champions League-titel och uttagningen i världslaget 2007-2008. Han har bidragit med en hel drös egenskaper där kanske ledaregenskapen varit den starkast lysande. Ferdinand har aldrig varit personen som ger sig, förmodligen någon han tagit med sig sedan uppväxten i Peckham, men han gillar heller inte när andra ger sig. När han fick lyfta bucklan den där natten i Moskva 2008 var det höjden av hans karriär. Han som kapten hade tagit United till en tredje europacuptitel och alla de pengar han kostat genom åren var återbetalda. Han beskrivs ofta som en spelande mittback, en av de första mittbackarna som faktiskt hade en känslig passningsfot. I dagarna kring den där magiska natten i Moskva skrev Ferdinand även på ett nytt femårskontrakt som gjorde honom till en United-spelare t o m sommaren 2013. Det är just det kontraktet som ska förlängas nu. Eller ska det verkligen det?
Efter den fantastiska säsongen 07-08 har nämligen skadorna duggat tätt för Julian och Janice son. Antalet matcher per säsong har sjunkit rejält, han gjorde bara 13 matcher i ligan 09-10 t ex, och att en ny skada ska drabba honom är ett ständigt orosmoment. Han är 34 år gammal idag, nyss fyllda alltså och börjar se slutet på sin karriär. Även om hans inställning och mentalitet garanterat skulle ta honom genom två säsonger till känns det som att det blir ganska lagom att tacka för sig när sommaren kommer. Ingen kan någonsin komma ihåg Ferdinand för någonting annat än en stor ledare, en förebild som person och en fantastisk mittback. Det finns ingen anledning att hänga kvar bara för att, hans skadehistorik omöjliggör en karriär som Giggs och Scholes och hans position på planen gör att det inte går att chansa ens en enda gång. Att han gjorde 30 ligamatcher förra året och även startat merparten i år är ett under sett till hur det såg ut för bara 2-3 år sedan. Min förhoppning är således att Rio gör allt det han är bra på under resten av den här säsongen. Styr försvaret, håller passningsprocenten uppe och det viktigaste av allt, fortsätter sin uppläxning av de spelare som försämrar fotbollens rykte. Vad jag menar med det?
Stay on your feet. Stay on your f*cking feet!
Möjligtvis tar han ett par år i Galaxy, det låter som något som skulle passa honom helt perfekt. Men ett av hans projekt som han drivit under en längre tid av hans karriär är det om fotbollen och rasismen. Han har alltid varit frispråkig och inte minst inom det här ämnet. Finns det någon spelare, aktiv eller inte, som faktiskt kan göra skillnad här, som kan få män i kostymer att öka straffen och inför hårdare regler generellt mot rasism, så är det Rio Ferdinand. Den strid som han gått mot skador och motspelare ter sig ganska liten i det sammanhanget, men tro fan han vinner den också.
Väl mött!
Er hängivne krönikör
/Gustaf Granqvist
Twitter: @ggranqvist
